Lund, blef filos. doktor därstädes 1847 och kallades året därefter till docent i pastoralteologi. Under åren 1849--50 biträdde han vid första stadskomministertjänsten i Lund, förestod 1851--52 professuren i teoretisk filosofi vid universitetet därstädes och utnämndes 1853 till teologie adjunkt och kyrkoherde i Stångby. Prost i febr. 1854 förestod han professuren i praktisk teologi 1853--58, i kyrkohistoria och symbolik 1859--60 samt i praktisk teologi ånyo 1861--62. Utnämnd 1863 till professor i sistnämnda vetenskap samt till kyrkoherde i Hellestads prebende-pastorat, öfvertog han genom byte lärostolen i kyrkohistoria och symbolik 1865, blef teologie doktor 1868 samt var teologiska fakultetens i Lund ombud vid kyrkomötet 1873 och ledam. i kommittén för granskningen af universitetens statuter 1874. Dessutom fungerade han under biskopsledigheten mellan Thomander och Flensburg och eljes såsom vice ordförande i Lunds domkapitel, verkställde kyrkoinvigning, pastorsinstallationer m. m. Hans af trycket utgifna skrifter äro: Om Homiletikens princip 1848, De Sacramento 1851, Om Montanismen 1853, Om Confirmandsjälavården 1862, Om Cultuspredikans exordium 1863, Det ursprungliga Missionsbudet 1870, I Bibelöfversättningsfrågan. De tre första häftena häraf (1874--75) hade till undertitel Anmärkningar vid 1873 års proföfversättning af Nya testamentet, och ett fjärde häfte (1878) utgjordes af Underdånigt utlåtande afgifvet af theologiska fakulteten i Lund öfver 1877 års proföfversättning af Nya testamentet jämte ett förord. Efter hans död, som inträffade i Lund d. 5 april 1892, utgåfvos hans Föreläsningar öfver kyrkans förhistoria och kyrkobegreppet såsom inledning till kyrkans historia 1895. Gift 1854 med Charlotta Margareta Ström. Olde, Emanuel Matthias, universitetslärare. Läroboksförfattare. Född i Stockholm d. 8 sept. 1802. Föräldrar: assessorn Johan Olde och Elisabet Ehinger. O. blef student vid Uppsala universitet höstterminen 1818. Tvungen att dela sin tid mellan andras undervisning och egna studier tog han först i juni 1829 filos. kand.-examen, promoverades till filos. magister 1830 samt utnämndes året därefter till e. o. amanuens vid universitets-biblioteket. Efter att 1831--32 hafva uppehållit sig i Tyskland, Frankrike och England för att vinna en förtroligare bekantskap med dessa länders språk och litteratur, befordrades han 1833 till lärare i moderna språk vid Nya elementarskolan i Stockholm, innehade denna befattning 1833--46, samt besökte ånyo de förnämsta läroverk och universitet i Tyskland, Frankrike och England äfvensom i Belgien, Schweiz och Italien 1840--41. Utnämnd 1846 till e. o. adjunkt i franska och engelska språken vid universitetet i Uppsala, uppehöll han v. t. 1847 de till estetiska professuren hörande föreläsningar, afgick 1850 till Holland för att undervisa Sveriges och Norges blifvande kronprinsessa i svenskt språk och litteratur samt erhöll sistnämnda år professors titel. Samma uppdrag fick han 1856 på sin lott i fråga om den med dåvarande hertigen af Östergötland, prins Oscar, trolofvade prinsessan Sofia af Nassau. Sedan han tjänstgjort som examinator i lefvande språk vid studentexamina i Uppsala större delen af tiden 1846--60, befordrades han sistnämnda år till professor Norbergianus i nyeuropeisk linguistik och modern litteratur vid universitetet i Lund, efter det denna lärostol kort förut blifvit återställd till, hvad stiftaren därmed afsett. År 1864 afreste han till Düsseldorf för att i svenska språket undervisa hertiginnan Theresia af Sachsen-Altenburg, sedermera hertiginna af Dalarne, företog 1867--68 en resa i Schweiz, Frankrike och Italien och besökte 1872 Spanien. Såsom emeritus afgick han 1876 från sin professorsbefattning och afled i Engelholm d. 2 augusti 1885. Förutom åtskilliga uppsatser och recensioner i tidskriften Frey, program m. m., samt de båda språkvetenskapliga arbetena De l'influence des idiomes Gotho-germains et Scandinaves sur la formation de la langue Française et des traces qu'on en trouve encore dans la langue actuelle 1859 och Om de skandinaviska runornas omedelbara ursprung från det äldsta feniciska alfabetet 1871, finnas af honom utgifna åtskilliga läroböcker, af hvilka må nämnas Förberedande öfningar i franska språket 1834, Läsöfningar i Engelska språket 1834, Fullständig fransk prononciationslära 1840, Engelsk prononciationslära efter en förenklad plan 1840, Öfversigt af det franska språkets formlära 1833, Fransk språklära 1843, Franska läs- och skriföfningar 1846, om hvilka läroböckers värde det förhållande bäst vittnar, att flera af dem utkommit i en mängd upplagor och i mer än en mansålder varit begagnade i de flesta af rikets offentliga och enskilda undervisningsanstalter. Gift 1850 med Emma Kristina Vilhelmina Hagberg. Olin, Elisabet, sångerska, skådespelerska. Född d. 8 dec. 1740 i Stockholm, där fadern Peter Lillström, var organist i Katarina församling samt kunglig hofmusikus och modern Elisabet Söderman »en ansedd skådespelerska vid k. svenska skådeplatsen». Redan vid sju års ålder hade Betty Lillström på samma skådeplats med allmänt bifall utfört Astrilds roll i Sveriges första opéra comique »Syrinx eller den uti vass förvandlade vattunymfen», men man vet ej, om hon vidare där uppträdde. 1760 gifte hon sig med hofsekreteraren, sedermera assessorn, Gabriel Olin. Bland de framstående förmågor, Gustaf III lyckades fästa vid sin nybildade teater, var äfven fru O., som utförde Thetis' roll i operan »Thetis och Pelée», med hvilket musikverk den kungliga skådebanan i Bållhuset invigdes den 18 jan. 1773. Det af en dam, tillhörande societeten, den tiden djärfva vågstycket att uppträda på scenen adlades likväl genom hennes talang till den mest lysande framgång, och fru O. fortfor sedan i mer än tio år att vara K. operans förnämsta prydnad. Bland de talrika roller, hvilka