hofrätt 1719, jämte sin broder adlades med namnet Olivecrona. O. uppfostrades i föräldrarnes hem, tills han vid elfva års ålder insattes i Nya elementarskolan i Stockholm vid dennas grundläggning 1828. Efter faderns död 1832 erbjöd honom d. v. Statssekreteraren A. v. Hartmansdorff och hans fru, född Ehrencrona, med hvilken senare O. räknade en aflägsen släktskap, ett hem i sitt hus, och genom föredömet af denne kunskapsrike, plikttrogne och fosterlandsälskande man lärde sig O. älska arbete och allvarliga sysselsättningar. Student i Uppsala 1836, promoverades han till filos. magister 1839 och aflade juris utriusque-kandidat-examen 1842. Efter slutade filosofiska och juridiska stadier sysselsatte O. sig med juridisk praktik under åren 1843 och 1844, dels i Svea hofrätt såsom e. o. notarie, dels i Justitie-revisionsexpeditionen, såsom e. o. kanslist, dels såsom svensk sekreterare vid den s. k. Unionskommittén och dels såsom biträde åt domare på landet vid handläggning af domaregöromål. Vid slutet af år 1844 återvände han till Uppsala, besluten att ägna sig åt vetenskapliga forskningar. Efter att i jan. 1847 utgifvit en akad. afh. Om de kännetecken, hvilka karaktärisera tjufnadsbrott, förordnades han s. å. till docent i svensk kriminalrätt vid Uppsala universitet och utgaf 1848 en större afhandling Om lagbestämd giftorätt i bo, det första försök af någon svensk att meddela en historisk framställning af denna viktiga institutions utveckling. 1849 utnämndes han till vice häradshöfding. Under läsåret 1848--49 förestod O. professuren i kriminal- och processrätt samt 1849--50 professuren i allmän lagerfarenhet, aflade 1851 juris utriusque-licent.-exam. och utnämndes, sedan han sistnämnda år utgifvit en afhandling Om lagbestämd giftorätt, 1852 till professor i fäderneslandets allmänna lagfarenhet och romersk rätt. 1863 promoverades han till juris utriusque doktor och intog i januari 1868 plats i Högsta domstolen, där han sedan fortfor att vara verksam, tills han 1889 tog afsked. Såsom medlem af ridderskapet och adeln bevistade O. alla riksdagarna 1859--66 och var nästan hela tiden ledamot af lagutskottet. Hufvudsakligen genom hans bemödanden blef i nämnda utskott det förslag till tillägg vid propositionen om ny lag angående mord, dråp och annan misshandel infördt, hvarigenom äfven för mord under mildrande omständigheter straffarbete på lifstid kunde ådömas. Detta förslag, som 1861 blef lag, har sedermera framträdt som rättsprincip i senare lagbestämmelser och äfven i 1864 års strafflag. 1866 utgaf O. sitt arbete Om dödsstraffet, såsom hvars afgjorda motståndare han uppträdde och hvilket verk till en tid inom Sverige föranledde en ganska märklig förändring i opinionen om detta straffs nödvändighet. Varmt lofordadt i talrika utländska tidskrifter, har det blifvit öfversatt 1868 på franska och på finska 1886. Detta arbete efterföljdes 1872 af en annan skrift, Om orsakerna till återfall i brott och om medlen att minska dessa orsakers skadliga verkningar, hvilken, liksom den förra i utlandet, blifvit lofordande anmäld, samt öfversatt på franska och italienska. Öfriga af O. utgifna skrifter äro: Om makars giftorätt i bo (fullständig omarbetning af afhandlingen »Om lagbestämd giftorätt i bo») 1859, första afdelningen, upptagande giftorättens historia, öfversatt på franska 1865, ny tillökad uppl. 1882 under titeln: Om makars giftorätt i bo och om boets förvaltning, Om den juridiska undervisningen vid universitetet i Uppsala och om den juridiska fakultetens förflyttande till Stockholm 1859, Bidrag till den svenska Concurslagstiftningens historia 1862, Blick på den juridiska undervisningens närvarande tillstånd i England 1862, Statistiska notiser om dödsstraffets tillämpande i Norge 1869, öfvers. på norska och franska, Om åkerbrukskolonien eller förbättringsanstalten i Val-d'Yèvre samt Testamentsrätten enligt svensk lagstiftning 1880. O. har dessutom författat en mängd större och mindre uppsatser i Juridiska föreningens tidskrift, Naumanns »Tidskrift för lagskipning» och åtskilliga utländska tidskrifter. Han har företagit mångfaldiga resor till Danmark, Tyskland, Schweiz, Italien, Frankrike, England o. s. v., för att dels taga kännedom om den juridiska undervisningens beskaffenhet vid främmande universitet, dels äfven studera domstolsorganisationen, fängelseanstalter och åkerbrukskolonier i utlandet. Ledamot sedan 1896 af Vetenskapsakademien, tillhör O. tillika såsom ledamot eller hedersledamot flera utländska rättsvetenskapliga samfund och sällskap. Han rönte äfven 1877 den sällsynta utmärkelsen att kallas till korresponderande ledamot af Franska institutet, afdelningen »L'académie des sciences morales et politiques». Gift 1: 1848 med Maria Magdalena Charlotta Schenson och 2: 1857 med Rosalia Ulrika Roos, bekant som begåfvad författarinna och tillhörande sedan 1859 i nio år redaktionen af »Tidskrift för hemmet». Afliden i Stockholm den 4 juni 1898 vid 65 års ålder. Af hennes skrifter märkas diktsamlingarna Skogsblommor, plockade af La Straniera 1855 samt Strödda blad 1889, äfvensom biografien Mary Carpenter, hennes lefnad och verksamhet 1877 öfversatt till franska. Ollon, Gustaf, psalmförfattare. Född 1646 på Vikbolandet i Östergötland, antogs O. i tjänst hos riksrådet friherre Knut Kurck, som utom andra gods ägde Ollonö, efter hvilket ställe vår psalmsångare sannolikt antagit sitt namn. På K:s förord anställdes O. såsom kamrer vid Stora sjötullen och afled i Stockholm 1703. Detta är allt, hvad man känner angående O:s personliga förhållanden. Såsom psalmsångare intager han en ganska hög rang och har i detta hänseende för alltid inskrifvit sitt namn i minnets panteon. Af hans psalmer äro sju intagna i vår nya psalmbok, bland dem den ofta vid gudstjänstens början uppstämda enstrofiga sången: Mitt hjärta, fröjda dig; må själ och sinnen röras, och den kristliga undergifvenhetens älsklingspsalm, Min själ och sinne, låt Gud råda. Dessa båda anses dock, egentligen vara af O. gjorda öfversättningar. Däremot skola psalmerna 206, 257