föreg. son. Blifven student i Lund 1785, antogs O. 1786 till skvadronsfältskär vid Norra skånska kavalleriregementet och anställdes 1789 efter aflagd kirurg.-stud.-examen såsom skvadronskirurg vid Mörnerska husarregementet. Följande året erhöll han konstitutorial att vara bataljonsfältskär vid Norra skånska Vargeringsmanskapet men följde det förra regementet till Finland och bevistade fälttåget till dess slut. Återkommen till Sverige, fortsatte han sina medicinska studier, blef kirurgie magister 1793 och var under åren 1795 och 1796 uppbördsläkare vid örlogsflottan. Efter att 1797--1800 såsom förste läkare ha gjort tvenne resor till Ostindien, förordnades han sistnämnda år till läkare vid kurinrättningen i Vadstena, där han snart väckte uppmärksamhet för en af honom uppfunnen och vid veneriskt sjukes behandling använd kurmetod, den s. k. rök-kuren. Efter kriget 1813 erhöll han i uppdrag att organisera Stockholms läns kurhus, hvilket han sedan förestod till sin död den 24 nov. 1841. För sina förtjänster såsom läkare erhöll han af staten 1810 en årlig pension och hugnades 1820 med namn och värdighet af assessor. Gift 1801 med Kristina Aulin. Oscar I, konung. Född i Paris d. 4 juli 1799, medan hans fader, sedermera konung Carl XIV Johan, ännu var marskalk af Frankrike och prins af Ponte-Corvo; modern var Eugénie Bernhardine Désirée Clary. Sedan marskalk Bernadotte 1810 valts till svensk tronföljare och kort därefter successionsordningen för hans »äkta manliga bröstarfvingar» blifvit fastställd, anlände mot slutet af året hans son med sin moder till Sverige såsom svensk arfprins och erhöll af sin adoptivfarfader Carl XIII titeln hertig af Södermanland -- densamma, som den gamle konungen själf en gång burit. I det nya fäderneslandet fortsattes prinsens uppfostran med all sorgfällighet under ledning af den till guvernör utsedde friherre G. L. Cederhielm, dåvarande privatdocenten i Lund, N. M. af Tannström, skalden Atterbom och åtskilliga andra, tillsammans bildande en ganska talrik lärarestab. Sedan 1812 öfverstlöjtnant vid de tre gardena, blef han 1815 öfverste och 1817 generalmajor. Under kampanjen mot Norge var han sin fader följaktig och mottog tillika med honom stortingets hyllning. Vid faderns uppstigande på tronen 1818 blef O. kronprins af Sverige och Norge. Samma år utsågs han till kansler för Uppsala universitet och tillbragte därstädes höstterminen under åhörande af tidens förnämsta lärares föreläsningar. 1819 blef han general i svenska och norska arméerna, befälhafvare för lif- och hustrupperna, generalbefälhafvare i Skåne, generalfälttygmästare och chef för Sveriges och Norges artilleri, chef för första kavalleribrigaden m. m. År 1822 företog han en resa till Tyskland och Italien. Det var en friarefärd, och den utkorade bruden blef den fagra prinsessan Josefina Maximiliana Eugenia af Leuchtenberg, med hvilken han d. 19 juni 1823 firade sitt biläger i Stockholm. 1824 förordnades han till vice konung i Norge, hvilken värdighet han dock redan hösten s. å. nedlade. 1826 utnämndes han till storamiral. O., som 1824 fått till handsekreterare B. von Beskow, rönte af denne inverkan vid utvecklingen af sina artistiska anlag, så väl i måleri som musik. 1828 förde kronprinsen någon tid regeringen under sin faders sjukdom, företog 1830 en resa till Ryssland och blef 1833 generalbefälhafvare i fjärde militärdistriktet. Vid 1834--35 års riksdag anlitades O. i och för bearbetningar af oppositionella riksdagsmän, men motsatsen mellan hans mera frisinnade uppfattning och faderns för hvarje år allt mera skuggrädda blef för hvarje år allt starkare. Carl Johan vände sig därför till mera medgörliga rådgifvare, och O. tröstade sig med omfattande studier och öfningar å alla bildningens områden, särskildt musikens. Af hans musikaliska kompositioner må särskildt nämnas fullbordandet af Brendlers opera »Ryno», stor festmarsch, sjöröfvarekör till ord af Victor Hugo. Han uppträdde äfven som författare i stats-ekonomiska och militära ämnen. Sålunda författade och utgaf han: Om fälttjänstens öfvande inom fjärde militärdistriktet 1836, Undervisning i karteutkast för korpralskolorna vid fjärde militärdistriktet 1836, Soldatundervisning för svenska armén 1836, Geometri för korpralskolorna i fjärde militärdistriktet 1837, Några ord om spannmålslagarna 1840, och P. M. rörande infanteri-excercis-reglementet år 1844 1844. En serie af honom skrifna afhandlingar om folkundervisningen infördes 1839 i Svenska Statstidningen. 1841 utkom hans uppseendeväckande skrift Om straff och straffanstalter, gående i varmt humanitär anda och med skärpa görande gällande, att straffet i första hand borde afse brottslingens förbättring. Det kallsinniga förhållandet mellan fader och son föranledde helt naturligt oppositionen att göra den sistnämnde till personifikationen af den sakernas nya ordning, på hvilken man så ifrigt hoppades. Under tiden närmast före 1840 års riksdag uppgafs ock en »koalition» vara verksam för att förmå konungen att afsäga sig kronan till förmån för sin son, hvilken knappast kan varit okunnig om dessa planer. När han 1844 intog tronen, blef det ock en af hans första åtgärder att omgifva sig med en reformvänlig ministär, och flera af nationen lifligt åstundade reformer blefvo ock snart verklighet, såsom lika arfsrätt mellan broder och syster, skråväsendets upphäfvande m. m. Däremot lyckades det icke vid 1850--51 års riksdag att bringa den brännande frågan om en tidsenlig representationsreform närmare sin lösning, och under intrycket af den allmänna reaktionära strömning, som följt efter 1848 års revolutionära rörelser, inkallade konung Oscar nu i sin ministär rådgifvare af decideradt konservativ färg. De efterföljande åren utmärktes af det raskaste arbete å det materiella området, vårt land någonsin skådat. Härifrån