lysande prof. Vidare må erinras om hans mångåriga ordförandeskap i Musikaliska akademien och nitälskan för dess utveckling, hans omvårdnad om den svenska industriens höjande och värdiga representerande på utställningar i och utom landet m. m. Prinsen, som 1856 företog en utländsk resa, mottogs därunder med stora hedersbetygelser såväl i London som Paris. På hemvägen aflade han i största inkognito ett besök vid hofvet i Nassau. Ändamålet härmed blef allmänt kändt, då d. 8 oktober nämnda år hans förlofning med prinsessan Sofia af Nassau offentliggjordes. Sedan det furstliga bilägret d. 6 juni 1857 ägt rum i Biebrich, anträdde de nyförmälda resan till den svenska hufvudstaden, där det hertigliga paret under befolkningens jubel mottogs d. 19 i samma månad, årsdagen af Oscar I:s och Josefinas förmälning 1823. Efter Carl XV:s dödliga frånfälle uppsteg Oscar d. 18 sept. 1872 på Sveriges och Norges troner och kröntes med sin gemål i Sverige d. 12 maj och i Norge d. 18 juli 1873. Vid hans tronbestigning hade redan flera riksdagars uppmärksamhet upptagits af försvarsväsendets ordnande. 1873 accepterades af riksdagen i princip den s. k. »kompromissen», hvarigenom ökningen af värnpliktsöfningarna sattes i samband med grundskatternas afskrifning. Det ena härordningsförslaget efter det andra blef af riksdagen förkastadt, tills slutligen 1885 den första partiella grundskatteafskrifningen kom till stånd i samband med 12 dagars ökad öfning för de värnpliktiga. Vid urtima riksdagen 1892 gick man vidare å denna väg. Beslut fattades då om 90 dagars värnpliktsöfning och grundskatternas successiva afskrifning. 1901 beslöts indelningsverkets afskaffande och ersättande med en ren värnpliktshär, med 8 månaders öfning för infanteriet och 12 för specialvapnen. I midten af 1880-talet började, under trycket af de rådande låga spannmålsprisen, som på många håll i landet framkallat en tryckande jordbrukskris, rop ånyo höjas å spannmålstullar, hvilka föranledde skarpa strider inom landet, allrahelst sedan k. m:t i mars 1887 upplöst Andra kammaren och förordnat om nya val. Dessa utföllo i frihandelsriktning, men vid de ordinarie valen hösten samma år blefvo protektionisterna i besittning af majoritet, tack vare den omständigheten, att de valda 22 Stockholmska frihandlarnas röster på grund af formfel förkastades, och i stället motsvarande antal protektionister förklarades valda. Så infördes 1888 ånyo spannmålstullar, efter några år åtföljda af nya eller förhöjda tullar å industriens alster. Om åsikterna rörande fördelarna för landet i dess helhet af denna systemförändring, trots fabriksindustriens obestridliga framsteg, fortfarande äro ganska delade, äro däremot alla eniga i erkännande af det gagneliga inflytandet af den verkligen storartade utveckling, samfärdselväsendet vunnit under Oscar II:s regering. I afseende därå må blott i korthet erinras om, att ett flertal enskilda järnvägsnät anknutits till statsbanesystemet, att detta utsträckts ända till närheten af den finska gränsen, och att ej mindre än tre nya mellanriksbanor kommit till stånd. Sedan från medio af 1800-talet synnerlig uppmärksamhet börjat ägnas åt arbetarefrågan, hafva efter hand åtgärder vidtagits till förbättrande af kroppsarbetarnas ställning. Hit höra lagen af 1890 om skydd mot yrkesfara och införande af yrkesinspektion, den 1892 grundade fonden för arbetareförsäkring, 1901 års lag om ersättning för olycksfall i arbete, o. s. v. Däremot hafva de fordringar, som allt starkare och särdeles efter härordningsreformens genomförande förnummits från de djupa samhällslagren, om utsträckning af den politiska rösträtten ännu (1904) icke blifvit uppfyllda. Väl hafva förslag därom, senast 1904, af regeringen framlagts, men utan resultat. Frågan hör emellertid till dem, som »icke kunna falla». Den andliga odlingen har på mångahanda sätt främjats, ej blott af konung och riksdag, utan äfven genom enskildas initiativ. 1904 lyckades det ändtligen att ena de stridiga meningarna inom riksdagen om antagandet af en skolreform, hvarigenom, i samband med en väsentlig höjning af lärarnas löner, de allmänna läroverkens undervisning i första hand lämpades efter den allmänt medborgerliga bildningens kraf, en medborgerlig examen infördes för dem, som vid konfirmationsåldern afbryta sin skolgång, beredande tillträde till åtskilliga banor, och latinets studium i samband därmed uppsköts till sjätte klassen. Samtidigt togs första steget till skiljandet af skola och kyrka genom inrättande af en särskild öfverstyrelse för de allmänna läroverken. I Norge möttes konung Oscar vid sin tronbestigning af den då brännande frågan om det definitiva upphäfvandet af riksståthållarämbetet och gaf redan 1873 sitt bifall till denna åtgärd. Senare, 1891, upphäfdes äfven konungens rätt att i Norge tillsätta vicekonung. I arf efter sin företrädare mottog konung Oscar äfven frågan om en grundlagsförändring, hvarigenom tillträde till stortinget skulle beredas statsrådets ledamöter. Då han ansåg förslaget härom vara behäftadt med betänkliga brister, dröjde det länge, innan han, efter för honom obehagliga förvecklingar, gaf sitt motvilliga samtycke till den åtrådda förändringen. Under protest från hans sida har äfven ur den norska handelsflaggan unionsmärket blifvit aflägsnadt. Många och skarpa förvecklingar ha under konung Oscars regering söndrat de skandinaviska rikena men, tack vare icke minst hans sant konstitutionella sinnelag och af uppriktig öfvertygelse om unionens nödvändighet dikterade försonliga uppträdande, ha molnen på den unionella horisonten på senare tiden börjat skingras, och hopp saknas ingalunda om tider af bättre samförstånd och lycka. Ett beklagligt steg i motsatt riktning var den från protektionistiskt håll 1895 framdrifna uppsägningen af mellanrikslagen. Såsom bevis på konung Oscars anseende för rättrådighet länder, att han åtskilliga gånger varit kallad att medverka till biläggande genom skiljedom af tvister utländska makter emellan. På sina talrika och vidsträckta utflykter till främmande länder har han varit föremål för en uppmärksamhet och en hyllning, som visat honom vara en af de populäraste bland samtidens mera kända personligheter. Vid sitt tjugofemårsjubileum såsom regent 1897 fick han ock mottaga talrika bevis på den tillgifvenhet och vördnad, han vetat förvärfva sig hos de folk, för hvilka han verkat i uppriktig afsikt att städse