ställa sig till efterrättelse innebörden af sitt vackra valspråk: »Brödrafolkens väl». I sitt äktenskap har konung Oscar fyra söner: Gustaf (se I: 416), Oscar (se I: 84; art. Bernadotte), Carl (se I: 160) och Eugen (se I: 315). Ossian-Nilsson, Karl Gustaf, skald. Född i Lund d. 30 juli 1875. Föräldrar: orgelbyggaren Rasmus Nilsson och Elise Christine Timelin. Efter studier vid Malmö läroverk blef O. student i Lund 1894, där han 1897 aflade fil. kandidatexamen. De närmaste fyra åren uppehållande sig som privatlärare å olika orter i Skåne, framträdde O. 1900 som skald med Fem dikter, hvilket arbete sedermera efterföljts af Masker 1900, Hedningar 1901, Örnar 1902, Svart och hvitt 1904 och Amerikaner och Byzantiner 1905. Den manliga klangfulla rytmen, den trotsiga själfkänslan och lågande indignationen mot enligt författarens mening förvända samhällsföreteelser, som utmärker dessa dikter, fäste genast vid O:s person en uppmärksamhet, som hans efterföljande skrifter endast varit ägnade att ytterligare skärpa. Redan 1901 uppmuntrades ock O. af den Bonnierska stipendiefonden med ett understöd, med hvilket han företog en tre månaders resa i England, under hvilken han bl. a. knöt personlig bekantskap med furst Krapotkin, hvars skrift Inbördes hjälp af O. 1903 öfverflyttades till svenska. 1904 anträdde han som korrespondent till Svenska Dagbladet en studiefärd till världsutställningen i S:t Louis. O., som tillhör det socialdemokratiska partiet och är bosatt i Malmö, är äfven flitigt verksam i tidningen »Arbetet» därstädes med uttalanden i diverse samhällsspörsmål. Otter, Johan, orientalist. Född d. 23 okt. 1707 i Kristianstad, där fadern var handlande. När O., sjutton år gammal, inskrefs såsom student i Lund, hade han redan vunnit uppmärksamhet för sina ovanliga anlag för språkstudier, och när han fyra år senare, 1728, lämnade universitetet, kunde han med lätthet tala och skrifva de flesta europeiska språk. Sedan han s. å. i Stockholm öfvergått till katolska läran, begaf han sig till Frankrike, hvarest han med mycken välvilja blef mottagen af kardinal Fleury och till att börja med anställdes vid franska postverket, 1734 sändes han från Paris till Orienten i det dubbla ändamålet att studera österländska språk och undersöka, huru Frankrikes förfallna handel med Persien skulle kunna återupplifvas. Anländ till Konstantinopel, inlogerades han i franska ministern marquis de Villeneuve's palats och grep sig genast an med arabiska och turkiska språken, hvilka han inom kort så fullkomligt tillägnade sig, att det väckte de inföddas förvåning. Ändtligen såg han sig i nov. 1736 i stånd att få fortsätta resan till Persien, där han till en början nedsatte sig i Ispahan, hvarifrån han 1739 flyttade till Basra. Här hade han, ständigt sysselsatt med språkstudier och iakttagelser, uppehållit sig i fyra års tid, då han erhöll franska regeringens befallning att återvända till Frankrike. Under tiden hade han gjort sig så förtrogen med arabiska språkets alla egendomligheter, att hvar och en, som hörde honom tala, ansåg honom för en inföding. Han hade ock lyckats att med Ahmed pascha åvägabringa en öfverenskommelse rörande handelsförbindelserna med Frankrike. Återkommen till Paris, utnämndes han 1746 till professor i arabiska språket och undfick två år därefter enhällig kallelse att vara medlem af franska vetenskapsakademien. Han afled icke långt därefter d. 26 september 1749. Af hans många lärda arbeten hafva endast två blifvit utgifna från trycket, nämligen hans Voyage en Turqie et en Persie 1748, öfvers. på tyska 1781, 1788, samt hans inträdestal i franska vetenskapsakademien, som handlade om Afrikas eröfring af araberna och trycktes i akademiens handlingar 1754. Det förstnämnda arbetet innehåller värderika upplysningar om de af författaren besökta orter och förändrade fullständigt hittills hysta åsikter om desamma. Han hade vid sitt frånfälle utom andra litterära företag under arbete en fransk öfversättning af Dalins »Svea rikes historia», hvaraf 1:a delen utkommit 1748. Otter, Von. Ätten, hvilken härstammar från Bremen, inkom till Sverige med Casten Otter f. 1589, d. 1657, hvilken anlade det första faktori i riket. Hans son Salomon -- se O. 1. -- adlades 1691 under namnet von Otter och erhöll 1719 friherrlig värdighet. 1. Otter, Salomon von, ämbetsman. Född i Örebro d. 11 okt. 1647. Föräldrar: faktorieägaren Casten Otter och Kristina Hansdotter Schemmelkorn. Tjugo år gammal, befordrades O. till kammarskrifvare i Kammarkollegii general-militie-kontor men ingick 1669 i Statskontoret och tjänstgjorde 1669--80 såsom fältkommissarie. Sedan han under de närmast följande åren varit utan tjänst, befordrades han 1684 till vice fiskal i Kammarkollegium, utnämndes 1687 till sekreterare därstädes och blef 1689 kamrerare vid Amiralitetsstaten i Karlskrona. Hans stora ämbetsmannaskicklighet hade nu hunnit göra sig gällande, hvarför han också af regeringen fick mottaga det ena förtroendeuppdraget efter det andra. Sedan han 1691 blifvit adlad, utnämndes han 1693 till öfverkommissarie vid Amiralitetet, befordrades 1712 till krigsråd, förordnades 1719 till landshöfding i Bleking och erhöll s. å. friherrlig värdighet. Död i Karlskrona d. 23 nov. 1732. Några data skola gifva en föreställning om, hvad denne arbetsamme och kunnige ämbetsman under sin lefnad uträttade för Sverige. Med egen hand utskref han 1662--65 årens landsböcker för Örebro län, utarbetade de digra förklaringarna öfver de anmärkningar, kamreraren Güthrie gjort öfver Kammarkollegii förvaltning af krigsmedlen 1674--80, uppgjorde nya förslag till sysslor och räkenskaper vid Amiralitetsstaten i Karlskrona jämte skriftliga instruktioner för hvar och en särskild af amiralitetets betjäning, framlade plan till och instruktion för ett