befann sig i Preussen, gingo ock hans meddelanden till rådet, äfven när det gällde de viktigaste angelägenheter, genom denna hans broder. Äfven förde han rådets talan vid dess framställningar till riksdagen och andra tillfällen. I regeringens namn föreslog han efter Gustaf Adolfs död ständerna att erkänna Kristina som drottning. Utsänd 1633 att i Tyskland inhämta rikskanslerens tankar rörande regeringens ordnande, öfverförde han sedan därifrån konungens lik till Sverige. Till Svea rikes drots och en af Kristinas förmyndare utsågs han d. 13 juni 1634 och fick nu mer än någonsin tillfälle att verka för genomförandet af rikskanslerens planer samt lyckades merendels, när stridiga åsikter yppade sig mellan denne och Jakob De la Gardie, sammanjämka dem. Han beskrifves såsom »en förståndig, ärlig, gladlynt och fritalig herre, älskad af höga och låga». I rådet framhöll han vanligtvis adelns plikt att göra uppoffringar för fäderneslandets bästa och ådagalade vid mer än ett tillfälle sin beredvillighet att härutinnan styrka sina ord med handling. Högaktad och saknad icke blott af adeln, utan äfven af de ofrälse stånden, afled O. d. 27 nov. 1640. Med anledning af hans förtjänster om fäderneslandet, upphöjdes hans barn och barnbarn 1651 i grefligt stånd och skulle skrifva sig grefvar till Kroneborg. Till grefskap anslogos åtskilliga byar i Kexholms Norra län och Kurskjoki pogost. Gift 1: 1611 med Märta Bielke, dotter af riksrådet Ture Bielke (se I: 90), 2: 1622 med sin första hustrus kusin, friherrinnan Margareta Bielke, dotter af riksrådet Klas Bielke (se 1: 90) och 3: 1631 med friherrinnan Brita De la Gardie. O:s bref till sin broder Axel 1611--40 utgåfvos 1890 af Vitterh.-akad. genom P. Sondén. 16. Oxenstierna, Gustaf Gabrielsson, riksråd. Född d. 29 aug. 1613; den föregåendes son. Vid tjugusex års ålder begynte O. sin tjänstemannabana såsom landshöfding öfver Vestmanland med Silfver- och Järnbergslagen, hvarifrån han 1642 förflyttades till Reval såsom guvernör öfver Estland. Efter trenne års nitisk verksamhet på denna plats, därvid han i synnerhet höll noga vakt på ryssarnas rörelser, återkallades han 1645 till Sverige för att inträda i senaten såsom riksråd och kansliråd. Med detta dubbla ämbete förstods -- enligt Rosenhane -- hvad som både förut och efteråt kallades Riks- vice kanslersämbetet, hvilkens innehafvare det tillhörde att vid inträffade förhinder för rikskansleren föra ordet i kansliet. År 1646 befordrades O. till häradshöfding öfver Stora och Lilla Savolax härader i Finland, och afled den 31 maj 1648. Gift 1643 med 17. Oxenstierna, Maria Sofia, född de la Gardie, befordrarinna af svensk industri. Född 1627. Föräldrar: fältmarskalken, grefve Jakob De la Gardie (se I: 230) och grefvinnan Ebba Brahe. Om någon svensk kvinna, genom sitt nit för fosterlandets förkofran på industriell väg, förtjänt att på historiens blad få sitt namn inristadt, så är det visserligen denna. Sedan hon vid tjugoett års ålder blifvit enka, begynte hon därefter utveckla den rastlösa verksamhet till fäderneslandets gagn, som gjort henne namnkunnig. Bland hennes första större företag var att 1667 åter upptaga Höganäs stenkolsverk, hvarifrån hon försåg fyrarna på Kullen, Falsterbo och Nidingarna med stenkol, hvarjämte hon äfven utskeppade sådana. Vidare anlade hon klädesfabriker vid Tyresjö, införskref härtill väfvare och färgare och uppdref tillverkningen så, att hon kunde leverera trettio tusen alnar till härens behof, uppköpte och lät till Spanien utskeppa bräder, anlade gevärsfaktori, deltog i Västerviks skeppsvarf, Afrikanska kompaniet, i Palmstruchska banken, upptog nya grufvor, företog vidsträckta nyodlingar på sina egendomar samt dref en betydlig spannmålshandel. Men reduktionen, otrogna fogdar och illvilliga afundsmän, icke minst ur hennes eget stånd, invecklade henne i en mängd processer och beröfvade henne större delen af hennes redbarheter. Det var samma Maria Sofia D., som var i fråga att förmälas med Carl X Gustaf. Hon afled den 22 aug. 1694. 18. Oxenstierna, Gabriel Gabrielsson, rikskammarråd, landtmarskalk. Född på Sturefors i Östergötland d. 7 juni 1618; broder till O. 16. Under enskild handledare grundlade han de studier, som han sedan fortsatte, först vid det af Gustaf II Adolf i Stockholm inrättade Collegium illustre och sedermera vid universitetet i Uppsala, där han var rector illustris 1633. Sedan han låtit inskrifva sig såsom e. o. i riksarkivet, anträdde han 1637 sina utländska resor, uppehöll sig någon tid i Leyden och Paris, besökte Schweiz, Venedig och Rom och återkom öfver Holland och England till Sverige 1640. Samma år utnämnd till kammarherre hos drottning Kristina, erhöll han, på grund af sin vitsordade lärdom, särskildt tillåtelse att öfvervara rådslagen i senaten, hvarefter han 1643 affärdades i en angelägen beskickning till fältmarskalken Lennart Torstensson. 1645 befordrades han till kammarråd och utsågs s. å. till landtmarskalk vid Ständernas utskottsmöte i Stockholm. Året därpå förordnades han till president i Dorpats hofrätt, hvilket ämbete han likväl ej kom att tillträda. Han dog nämligen i Stockholm den 25 febr. 1647. Han hade då ännu icke uppnått tjugunio lefnadsår. De många viktiga värf och uppdrag, han under sin korta lifstid utförde, vittna därför om en man af ovanlig förmåga och insikter. Gift 1645 med friherrinnan Beata Kurck. 19. Oxenstierna, Gabriel Turesson, diplomat, Född d. 10 okt. 1642. Den föregåendes brorson. Föräldrar: landshöfdingen, grefve Ture Gabrielsson Oxenstierna och grefvinnan Sigrid Oxenstierna, dotter af O. 5. Under sina efter slutade studier i Uppsala företagna utländska studieresor ingick O. 1666 såsom volontär vid engelska flottan och bevistade med densamma flera sjöträffningar under amiral Sprage. Efter sin hemkomst 1667 utnämnd till kammarherre hos Carl XI samt