Palander och Emelie Jacquette Constance du Rées. P., som 1864 utexaminerades från Karlberg, blef s. å. sekundlöjtnant vid flottan samt deltog 1864--65 i korvetten »Gefles» expedition till Medelhafvet, Sierra Leone och Liberia, hvarefter han gjorde en kofferdiresa till Amerika. Efter ytterligare sjökommenderingar deltog han å ångaren »Sofia» i Nordenskiölds expedition till Spetsbergen 1868 (se Nordenskiöld II: 200). P. tjänstgjorde sedan å »Vanadis» på dess expedition till Medelhafvet 1869--70, utnämndes 1870 till löjtnant samt förde vintrarna 1870--71 och 1871--72 postångaren »Polhem», den första vintern mellan Gotland och fastlandet, den senare med uppdrag att besörja postförbindelsen öfver Öresund vid svåra isförhållanden. Å »Polhem» var han 1872--73 befälhafvare under Nordenskiölds öfvervintringsresa till Spetsbergen (se II: 201) och ådagalade härunder stort mod och skicklighet samt bidrog till samlandet af färdens vetenskapliga resultat. Från vinterkvarteret Mosselbay följde P. med nio man Nordenskiöld på utflykten maj--juni 1873 norrut. P. erhöll efter hemkomsten till Sverige på begäran 1874 afsked med tur och befordringsrätt samt var sedermera dels befälhafvare på handelsfartyg, som gingo på England, dels anställd hos ångfartygsbolag i Göteborg. 1877 inträdde han åter i flottan och erbjöd sig bli befälhafvare på expeditionen för tillryggaläggande af nordostpassagen P. ombesörjde den för ändamålet inköpta hvalfiskångaren »Vegas» inredning och utrustning, utvalde underbefäl och manskap samt afgick d. 22 juni 1878 med detta fartyg från Karlshamn, ankom d. 17 juli till Tromsö och tog där Nordenskiöld ombord. Om den sedermera lyckligt fullbordade färden (se II: 201) har P. lämnat en kort redogörelse: Nordostpassagen förbi Sibiriens nordkust och genom Beringssundet, utförd under svenska ishafsexpeditionen åren 1878--79, i »Tidskrift i sjöväsendet», 1879. P. blef kort före resans slut utnämnd till kapten, adlades sedermera under namnet Palander af Vega, och riksdagen voterade åt honom liksom åt Nordenskiöld en nationalbelöning af 4,000 kr. årligen. P. var sedermera 1881--83 adjutant hos varfschefen i Karlskrona och 1886--89 adjutant i sjöförsvarets kommandoexpedition. Sistnämnda år blef han kommendörkapten, 1893 chef för marinförvaltningens intendenturafdelning, 1896 kommendör och öfveradjutant hos konungen, 1897 varfschef i Karlskrona, 1899 chef för marinförvaltningen, 1900 kontreamiral, 1901 statsråd och chef för sjöförsvarsdepartementet och 1903 vice amiral. Led. af Vet.- och Vitt.-samhället och krigsvet. akad. samt hedersled, af en mängd utländska vetenskapliga sällskap. Gift 1868 med Anna Katarina Grischotti. Palbitzki, Mattias, diplomat. Född i Hinter-Pommern troligen i staden Stolp d. 23 dec. 1623. Föräldrar: borgmästaren och landtrådet Georg Palbitzki och Anna Hoppe. Efter slutade studier vid Sorö riddarakademi i Danmark, begaf sig P. på en resa till kontinenten, därunder han i Hamburg sammanträffade med fältmarskalken Gustaf Horn, som öfvertalade honom att gå i svensk tjänst och åtfölja sig till Stockholm. Här utnämndes han genast af drottning Kristina till hofjunkare och befordrades 1643 till kaptenlöjtnant vid lifgardet. Som han emellertid stod fast vid sitt beslut att göra en längre utrikes resa, erhöll han drottningens tillåtelse att med bibehållande af tjänst och lön få vara frånvarande i fyra år. Han anträdde alltså 1644 sin långväga färd, besökte därunder Danmark, Tyskland, Holland, Nederländerna, Frankrike, Schweiz, Sicilien, Sardinien, Korsika, Malta, Candia, Grekland och Egypten. Återkommen till Rom, mottog han 1648 drottningens befallning att återvända till Sverige, där den unge bereste ädlingen genast efter sin hemkomst utnämndes till kammarherre. Han användes nu i en mängd diplomatiska beskickningar till Venedig och Toscana, Frankrike, Spanien, Nederländerna, Polen och kejserliga hofvet. 1667 erbjöds honom riksrådsvärdigheten, som han likväl afsade sig, hvaremot han 1675 upphöjdes till friherre. Död på Julita i Södermanland d. 20 okt. 1677. Med djupa kunskaper, isynnerhet i grekiska litteraturen, förenade P. en diplomatisk färdighet, som skattades högt till och med på denna tid, då Sverige icke led brist på utmärkta förmågor i den vägen. Gift 1654 med friherrinnan Anna Regina Khewenhüller. Palén, Erik Johan af, jurist, politiker. Född d. 15 maj 1716. Föräldrar: häradshöfdingen Abraham Paleen och Margareta Katarina Tigerstedt. Student i Åbo 1731, blef P. auskultant i Åbo hofrätt 1737, hvarefter han följande år vann inträde i justitierevisionsexpeditionen, där han steg för steg avancerade, tills han 1757 utnämndes till protokollssekreterare. Som en nitisk bekännare af Hattarnes åsikter, förordnades han vid riksdagarne 1755, 1760 och 1769 till sekreterare i bondeståndet, där han på ett ytterst egenmäktigt och partiskt sätt fullgjorde sin uppgift; också blef han vid ett tillfälle 1755 jämte talmannen Olof Håkansson personligen misshandlad i ståndet. Som belöning för sitt nit blef P. af majoriteten utsedd till dess fullmäktig i manufakturkontoret och i ständernas kontor samt till deputerad i åtskilliga andra verk. 1767 utnämndes han till lagman i Norrfinne domsaga och adlades 1770 under namnet af Palén. Kort förut hade han anmälts till vice presidentsbefattningen i Åbo hofrätt, men utestängdes från förslagsrum som icke adelsman. Händelsen väckte ett oerhördt missnöje bland de ofrälse, som bl. a. tog sig uttryck i en mängd flygskrifter, hvilka gåfvo riklig näring åt det ståndssplit under frihetstidens senare skede, som kanske mer än något annat banade väg för Gustaf III:s revolution. P. tog 1783 afsked från sin lagsaga och afled i Stockholm d. 6 sept. 1788. P. har ej ringa del förtjänsten af att hafva till finska öfversatt 1734 års lag. Gift 1744 med Anna Johanna Forssén. Palin, Nils Gustaf, diplomat, egyptolog. Född d. 15 aug. 1765. Föräldrar: möbelhandlaren i Stockholm Nils Palin och