Katarina Åhman. Den unge P. ingick 1783 i konungens kansli och utnämndes kort därefter till kopist i inrikes civilexpeditionen. I den afdelning af kansliet, som åtföljde Gustaf III till Italien, befann sig äfven P. Han fortsatte sedermera 1787 sina resor genom Europas flesta länder och tjänstgjorde därvid under kortare tider hos svenska beskickningarna i Paris och Madrid. Befordrad till legationssekreterare på det senare stället, förflyttades han 1795 till samma befattning i Wien, återkallades 1796 och utnämndes till andre sekreterare i utrikeskabinettet, följde Gustaf IV Adolf och hertig Carl till Petersburg, blef legationssekreterare i Konstantinopel och chargé d'affaires i Dresden 1801, i Konstantinopel 1805, adlades 1814 och utnämndes s. å. till ministerresident vid turkiska hofvet, från hvilken befattning han 1824 tog afsked. Efter slutad diplomatisk bana återvände P. för en tid till fäderneslandet, men flyttade omkring 1830 till Rom, där Byström åt honom upplät en paviljong vid sin bostad å Villa Malta. Här lefde han den lärdes tysta och tillbakadragna lif, sysselsatt med antikvariska studier och samlandet af konstföremål och antikviteter. Under förevändning att sälja sådana, inträngde till honom en lösgifven galérslaf och mördade honom i mars 1842. P:s lärda forskningar omfattade förnämligast egyptiska hieroglyferna, om hvilka han skrifvit flere arbeten, såsom: Lettres sur les hiéroglyphes 1802, Essai sur les hiéroglyphes 1804, Analyse de l'inscription en hiéroglyphes du monument trouvé à Rosette 1804, De l'étude des hiéroglyphes, Fragments 1812, Supplément aux fragments de l'étude des hiéroglyphes; Nouvelles Récherches sur l'Inscription du monument de Rosette 1830. Dessa skrifter ha numera knappast annat än historiskt värde. Hans vetenskapliga nit förskaffade honom inträde i åtskilliga lärda samfund, såsom Vitt. Hist. och Ant. Akad., Vetenskaps-Societeten m. fl. Gift 1798 med Lucie Claire Mouradgea d'0hsson. Pallin, Johan Rudolf, historiker. Född i Karlstads landsförsamling d. 17 juni 1830. Föräldrar: landtbrukaren Erik Gustaf Pallin och Märta Margareta Westmark. Student i Uppsala 1848, blef P. 1860 fil. doktor, efter att ha försvarat afhandlingen Underhandlingar mellan Sverige och Liffland 1854--60. 1861 adjunkt vid Nya elementarskolan i Stockholm, utnämndes han 1864 till lektor i historia och geografi vid Högre lärarinneseminariet samt 1868 till lektor i samma ämnen vid Nya elementarskolan. Led. af 1866--68 års kommission för behandling af frågor rörande historia och geografi vid elementarläroverken, har P. skrifvit åtskilliga af stor klarhet och reda utmärkta läroböcker, som fått vidsträckt användning: Lärobok i Medeltidens historia för elementarläroverken 1872, förk. upplaga 1875, Lärobok i Allmänna historien för elementarläroverkens mellanklasser 1874, Lärobok i Nya tidens historia för elementarläroverkens högre klasser 1878, förk. upplaga 1879, Hufvuddragen af Allmänna historien för allmänna läroverkens mellanklasser. Efter hufvudsakligen biografisk plan utarbetad 1881. Lärobok i medeltidens historia för allmänna läroverkens högre klasser (i förening med S. J. Boëthius) 1898. Som lärare var P., som 1897 lämnade lektoratet, äfven ovanligt skicklig och omtyckt. Gift 1897 med Aimée Forsgren. Palm, August, socialismens banbrytare i Sverige. Född d. 5 febr. 1849 i Sallerups förs. af Malmöhus län. Föräldrar: folkskolläraren Nicolaus Palm och Anna Andersson. Redan vid tio års ålder föräldralös, måste P. ut att tjäna sitt bröd i världen och sattes i skräddarlära i Malmö. Vid aderton års ålder begaf han sig ut på gesällvandring i Danmark och Tyskland samt nedsatte sig 1874 som skräddare i Haderslev i Slesvig. Under sin vistelse i Tyskland hade P. blifvit förtrogen med socialismens idéer, för hvilka han ock började kraftigt verka å sin nya plats, med den påföljd, att han 1877 blef af de tyska myndigheterna utvisad. Han slog sig nu ned i Storheddinge i Danmark där han vistades till 1881, då han återvände till fäderneslandet, fast besluten att söka vinna mark för sina åsikter som därstädes vid denna tid voro så godt som okända. I nov. 1881 höll P. det första svenska socialistföredraget i Malmö och gaf sig därpå ut på en agitationstripp till Stockholm och Göteborg. Vederbörande blefvo snart uppskrämda, och man grep till det gamla medlet att genom vägran att upplåta lokaler o. dyl. utestänga de farliga lärorna, hvilket dock genom P:s fyndighet och rikedom på utvägar vanligen misslyckades. Därjämte blef den lille halte mannen med sin utländska brytning ett tacksamt föremål för löjets pilar. P:s lifliga entusiasm för sin sak och mindre vanliga fond af humor och slagfärdighet hjälpte honom dock att utstå alla vedervärdigheterna, och under sina resor landet rundt samlade han snart så många anhängare, att socialismen blef en makt att räkna med. 1882 uppsatte han i Malmö tidningen Folkviljan, som med åtskilliga af ekonomiska svårigheter framkallade afbrott fortgick till 1885, då den uppgick i den då grundade Socialdemokraten, för hvilken P. första året var redaktör. Sedermera har han, dels som medarbetare i samma tidning, dels såsom agitator för partiet, oafbrutet verkat för de socialdemokratiska idéerna. Mer än en gång har han härvid kommit i konflikt med diverse myndigheter och undergått kortare fängelsestraff, utan att låta sig häraf afskräckas i sin kamp. Förr ofta hetsig och hänsynslös, har han på senare tider ej så sällan varit synlig å partiets mera moderata sida. P. har äfven uppträdt som författare med Några drag ur mitt lif 1899, Ögonblicksbilder från en tripp till Amerika 1901, Nemesis (skådespel) 1903, Ur en agitators lif 1904. Gift 1874 med Johanna Larsson.