tillbyggnaden af Hildebrandska huset till Bondeska palatset vid Rosenbad m. fl. 1777 blef han agré och 1791 led. af Målare- och bildhuggareakademien samt 1802 »rektor för öfningarne i arkitektur» därstädes. Sina iakttagelser från sin stora studieresa har han skildrat i sin åtta band dryga dagbok med ritningar och i handskriften Om de antique monumenterne i Rom m. m. Hans arbeten efter resan gå i den antikiserande riktning, som efter 1700-talets midt uppstod i Frankrike och Italien. Ett präktigt dekorationsarbete, som P. utförde, är inredningen af teatern å Gripsholms slott. Han var jämväl en skicklig utöfvare af tonkonsten samt i tjugusju år anställd som organist vid Riddarholmskyrkan. Led. af Musikaliska akad. Död i Stockholm den 12 juni 1803. Gift 1784 med Hedvig Gustafva Rohsahmsson, flerstädes prisad i Bellmans sånger. 2. Palmstedt, Carl, tekniker. Född i Stockholm d. 9 juni 1785; den föregåendes son. -- 1803 återvände P. efter en tvåårig vistelse vid universitetet i Greifswald till Sverige, där han tillbragte de närmaste åren, dels såsom handlande i Stockholm, dels såsom landtbrukare i Södermanland. Hans håg hade likväl länge varit riktad åt fysiska och kemiska studier, hvarför han, efter förberedande undervisning af prof. Sefström i dessa ämnen, 1816 sökte och vann inträde vid Berzelii laboratorium. I den store vetenskapsmannen fann P. icke blott den lifvande, snillrike läraren utan en vän, hvars tillgifvenhet först upphörde med döden. Vid Berzelii resor i och utom Sverige var P. oftast hans följeslagare och biträde, hvarjämte den senare genom öfversättningar af mästarens arbeten till tyskan i sin mån bidrog att sprida hans rykte och ära utom landet. Efter att i några år ha varit delägare i och disponent öfver en vid Gripsholm inrättad kemisk-teknisk fabrik, mottog P. 1828 föreståndareplatsen för Chalmersska institutet i Göteborg och lade, genom organisationen af denna slöjdskola, grunden både till dess fortfarande bestånd och sin egen medborgerliga ära. 1830 erhöll han professors titel och undervisade själf i kemi och fysik samt i kemisk och mekanisk teknologi. 1852 lämnade han sina befattningar vid Chalmersska skolan, sedan denna genom hans nitiska åtgärder vunnit en betydlig tillväxt både i lärarekrafter och lärjungarnas antal. Som sundhetsnämndens ordf. var P. mycket verksam under kolerafarsoten 1834. Fyra år senare tog han initiativ till bildande af Göteborgs slöjdförening. Åter bosatt i Stockholm, biträdde han på kommerskollegii anhållan detta ämbetsverk med vetenskapliga upplysningar och utlåtanden i en del ärenden, såsom patentansökningar o. d., var 1855 en bland jurymännen vid industriutställningen i Paris och 1862 ledamot af svenska centralkommittén och sedan juryman i London. Ledd af sitt alltid varma intresse för den tekniska undervisningens förbättrande, höll han som oftast föredrag inom den nybildade slöjdföreningen och föreläste tre år akustik för Musikaliska akademiens elever. Såsom en antydan i öfrigt om P:s outtröttliga arbetsamhet och förmåga att räcka till, anföra vi ur den lefnadsteckning, som legat till grund för denna skildring, att han från sina tjugufyra utländska resor hemfört trettio volymer med anteckningar, att han författat 490 särskilda afhandlingar och artiklar, af hvilka omkring 300 blifvit tryckta, att han äfven sysslat med poetiska försök och författat teaterpjeser samt fört en ovanligt vidsträckt brefväxling på flere främmande språk. Ledamot af Vetenskaps-akademien 1837, af Musik. akad., af Landtbruksakad., af Vet.- och Vitt.-samh. P. afled i Stockholm den 6 april 1870. -- Gift 1807 med Eleonora Katarina Alner. Palmstierna. Ättens förste kände stamfader torde vara en Peder Kule eller Kula, hvilkens söner, Måns och Peder, lefde i början af 1500-talet. Peders sonsöner kallade sig Schillerus efter gården Skillra i Stigtomta socken af Strängnäs stift. Den äldre af dessa blef farfader till lagmannen Magnus Schiller; som 1692 adlades under namnet Palmstierna. Hans son Nils P. (se P. 1) blef 1747 friherre. 1. Palmstierna, Nils, militär, politiker. Född i Stockholm d. 1 nov. 1696. Föräldrar: förenämnde lagman Magnus Schiller, adlad Palmstierna och Brita Margareta von Preutz. P. studerade först vid universitetet i Lund, där han inskrefs som student 1709 och aflade disputationsprof 1711, samt sedan i Uppsala, där han disputerade 1715. Utrustad med en för en militär den tiden ovanligt grundlig bildning, ingick han 1716 i krigstjänst, såsom volontär vid Skånska stånddragonerna, blef 1717 kornett vid Västgöta rytteri och 1718 löjtnant vid Östgöta kavalleriregemente. I denna grad bevistade han fälttåget mot Norge s. å., blef ryttmästare 1723 samt inträdde i Frankrikes härar. 1733--35 tjänade han under Moritz af Sachsen och förvärfvade sig öfverstegrad vid Languedocs dragoner. 1735 sändes han som svensk kurir till Paris, för att öfverbringa ratifikationen af förbundet med Frankrike, men hans verkliga eller låtsade opasslighet vållade ett uppskof, som sedan gaf franska regeringen anledning att ej bekräfta ratifikationen. Vid riksdagen 1738 visade sig P. som en ifrig partigängare å Hattpartiets sida, var den förtrogne partibäraren mellan landtmarskalken Tessin och franske ambassadören och uppträdde på riddarhuset med den våldsammaste hetta. Han belönades 1739 med ministerposten i Köpenhamn, men hemkom med permission till riksdagen 1740--41, då han var medlem af sekreta utskottet och dess mindre deputation, »sekretissimum» samt det utskott, som på förhand uppsatte de i all sin sangvinism sorglustiga fredsvillkoren, efter att förut tagit den verksammaste del i krigsbesluten och med otyglad lidelse hängifvit sig åt partiförföljelserna. Han blef ock redan nu föreslagen till riksråd men förbigicks af konungen och återvände till sin post i Köpenhamn, där han stannade till 1744. »P. uttryckte sig med lätthet i tal och skrift samt var öppen och oförfärad i