Det friare tullsystem, som vid denna tid kom till stånd, hade däremot i P. en bestämd motståndare. Efter sitt afskedstagande drog han sig tillbaka från det offentliga lifvet och ägnade sina krafter åt ett vidtomfattande landtbruk. P., som 1829 blef led. af Krigsvetensk.-akad., afled i Stockholm d. 19 nov. 1878. Gift 1819 med friherrinnan Lovisa Eleonora Rudbeck. Efter hans död utgåfvos 1880 Berättelser ur friherre Carl Otto Palmstiernas lefnad af sonen öfverceremonimästaren Carl Fredrik Herman (f. 1823, d. 1896), hvilken bland annat gjorde sig känd som en stark sparsamhetsvän i Stockholms stadsfullmäktige. 4. Palmstierna, Nils Axel Hjalmar, militär, riksdagsman, statsråd. Född i Stockholm d. 31 mars 1836; den föregåendes son. Ägnande sig åt det militära yrket, utnämndes P. 1854 till underlöjtnant vid Vendes artilleriregemente, där han 1861 befordrades till löjtnant och 1869 till kapten. Major i armén 1873, anställdes han i samma grad vid Göta artilleriregemente 1876, blef öfverstlöjtnant i armén 1879 och öfverste 1882. Följande år förordnades P. till generalintendent och chef för arméförvaltningens intendentsdepartement och blef 1887 generalmajor i armén. Efter det »nya systemets» seger genom omkastande af Stockholmsvalets resultat, utnämndes P., hvilken som protektionist då erhållit plats å Stockholmsbänken i Andra kammaren, d. 6 febr. 1888 till statsråd och chef för landtförsvarsdepartementet. Sedan P. förgäfves sökt erhålla riksdagens bifall till en ökning af 90 dagars öfning för de värnpliktiga i samband med grundskatternas afskrifning, begärde och erhöll han sitt afsked från denna post d. 22 juni 1892, då han utnämndes till landshöfding i Jönköpings län. P., som vid sista ståndsriksdagen reserverade sig mot representationsförändringen, har sedan 1900 varit sitt läns representant i Första kammaren, som 1901 insatte honom i försvarsutskottet och 1903--05 i statsutskottet. Vid 1900 års riksdag kom P. att i viss mening spela en politisk roll. Vid debatten om den kommunala rösträttens begränsning föreslog han en sådan till 1/5 af kommunens hela röstetal och ett röstmaximum af 5,000. Lagutskottet upptog sedermera sammanjämkningsvis detta förslag med ändring af siffran 1/5 till 1/10. Med två rösters majoritet bifölls detta äfven af Första kammaren, och så erhöll denna fråga, som öfver ett tredjedels sekel stått på dagordningen, en åtminstone temporär lösning. P., som varit ledamot af åtskilliga militära kommittéer, blef 1871 led. af Krigsvetensk.-akad. Gift 1868 med Sofie Charlotta Vilhelmina Blomstedt. Palmstruch. Ätten härstammar från en gammal brabantsk adlig ätt, vid namn Wittmacher eller Wittmaker. En ättling af densamma, Reinhold Wittmacher von Ermond nedsatte sig i början af 1600-talet såsom handlande i Riga. En af hans söner var 1. Palmstruch, Johan (Hans), financier. Född i Riga d. 13 juni 1611; modern hette Anna Bjelska. 1651 hade Johan och hans bröder för tjänster, dem fadern gjort kronan i Gustaf Adolfs tid, fått svenskt adelskap med namnet Palmstruch, hvarjämte Johan 1654 utnämndes till kommissarie i generalkommersekollegium. För att underlätta penningerörelsen, hade både Johan och Gustaf II Adolf uppmuntrat borgarståndet att inrätta låne- och växelbanker, hvilket då ej ledde till någon verkställighet. P. upptog förslaget och erhöll, förnämligast genom M. G. de la Gardie, 1656 privilegium på 30 år att upprätta dylika banker, först i Stockholm och sedermera i rikets andra städer. En sådan öppnades i Stockholm i juli 1657 och synes i början ha motsvarat sitt ändamål, ty ännu 1660 ansågo ständerna honom vara nyttig och väl ordnad. Banken stod under kronans uppsikt, i det att rikskammarrådet frih. G. Bonde 1659 förordnades till dess öfverinspektor. Emellertid tillstötte snart omständigheter, som gjorde dess ställning vacklande. Dels för det stegrade priset på kopparn, dels för att erhålla så stor vinst som möjligt, började banken efter 1661 utgifva kreditsedlar, det första pappersmynt i Sverige. Härvid begicks den stora oförsiktigheten att utsläppa sedlar till mer än dubbla beloppet af inneliggande valuta. När sedlarnas värde därför hastigt föll, måste banken i sept. 1668 inställa sina betalningar. Den allmänna oviljan vände sig mot P., som dömdes att mista adelskap, gå i landsflykt och ersätta bristen, eller i annat fall mista lifvet. Man känner ej, huruvida någon återbetalning ägde rum. Men emellertid blef P. 1670 benådad och afled i Stockholm d. 8. mars 1671. Gift med Margareta von der Busch. 2. Palmstruch, Johan Vilhelm, militär, naturforskare, tecknare, gravör. Född i Stockholm d. 3 mars 1770; den föregåendes brorsons sonson. Föräldrar: majoren Urban Reinhold Palmstruch och Ulrika Sparfvenfelt. Af föräldrarna bestämd till militärståndet, utnämndes P., elfva år gammal, till fänrik vid Upplands regemente, hvilket han af egen böjelse utbytte mot arméns flotta, dit han transporterades såsom fänrik 1786. Med denna bevistade han 1789 och 1790 de båda sjöslagen vid Svensksund och visade vid bägge tillfällena så stor tapperhet, att han det förstnämnda året befordrades till löjtnant. Sedan han 1791 varit öfverste Rosenstein följaktig på hans beskickning till Marocko, utnämndes han 1793 till kapten och transporterades 1796 på egen begäran till ryttmästare vid adelsfanan. 1797--98 var P, lärare vid Fribyggareordens lyceum och ägnade sig sedan ett par år åt landtbruk. Från yngre åren en flitig idkare af naturvetenskaperna och i allmänhet utrustad med ett större mått af bildning, än hvad som vid den tiden var vanligt bland militärer, begynte han med biträde af några vänner 1802 utgifvandet af Svensk Botanik, ett sekularverk, till hvilket han själf gjort teckningarna och af hvilket vid hans död sex delar med fyrahundratrettiotvå färglagda