planscher voro utkomna. Gravyren utfördes i början af major C. V. Venus, därpå dels af P. och dels af J. G. Ruckman. Texten skrefs af C. Quensel och efter dennes död af O. Swartz. Uppmuntrad af det bifall, hvarmed detta arbete mottogs, öfvertog han 1806 utgifvandet af ett närbesläktadt arbete Svensk Zoologi, hvartill han med biträde af C. V. Venus etsade planscherna, och som efter P:s död fortsattes af kammarrättsrådet Billberg, som äfven öfvertog »botaniken». Denne sålde sedermera utgifningsrätten till svenska staten som genom Vetenskapsakademien fortsatte arbetet till 11:e bandets 9:e häfte, 1838. Ännu i sina kraftfullaste år afled han efter en kort sjukdom i Vänersborg d. 30 aug. 1811. Gift 1: 1796 med Anna Eleonora Ascher. 2: 1801 med Margareta Katarina Sundberg. Pantzarhielm, Hans Fabian Axel Erik, militär, riksdagsman. Född i Ystad d. 13 okt. 1844. Föräldrar: öfverstelöjtnanten Sigge Wilhelm Pantzarhielm och Elisabet Katarina Hedqvist. Underlöjtnant vid Vendes artilleriregemente 1864, befordrades P. därstädes till löjtnant 1871 och kapten 1879 samt tog 1896 afsked ur krigstjänsten. Han hade vid denna tid fäst uppmärksamhet vid sin person genom under signaturen Z. utgifna broschyrer, i hvilka åtskilliga militära missförhållanden skarpt kritiserats. Sedan hans författareanonymitet blifvit röjd, utmanades P. till offentlig diskussion af tre högre militärer. Denna ägde rum i Stockholm i jan. 1897 och, trots stridens ojämna beskaffenhet, bestod P., tack vare lugn och sinnesnärvaro, densamma på ett efter förhållandena för sig rätt tillfredsställande sätt. Han hade då, som det frisinnade folkpartiets kandidat, 1896 valts till representant för Landskrona i Andra kammaren, där han haft plats alla efterföljande riksdagar. Vid Liberala samlingspartiets bildande 1900 valdes P. till »förstärkningsman» i dess förtroenderåd, hvilken funktion han sedermera beklädde till och med 1904 års riksdag. I riksdagen har P. vunnit ett ganska villigt öra för sina framställningar, präglade af själfständig individualitet och vaken iakttagelse. Han har 1900--02 varit statsrevisor och tillhörde 1901 försvarsutskottet, då han motsatte sig det då framlagda härordningsförslaget, samt 1903 bevillningsutskottet. Dessutom har han varit ledamot af egna hemskommittén 1899-1901 och kasärnbyggnadsnämnden 1902. P. var en af de få af det liberala partiet, som 1904 röstade för proportionella val till enbart Andra kammaren. 1903 förordnades han till öfverkontrollör vid brännvins- och maltdryckstillverkningen i riket. Gift 1874 med Margareta Cecilia Kinch. 1. Papke, Christian, biskop. Född i Greifswald d. 22 dec. 1634 och son af svärdfejaren därstädes Herman Papke och Maria Koten. Efter undervisning i skolorna i Greifswald och Anklam, upptogs P. på gymnasium i Stettin och afgick därifrån till universitetet i Rostock. Sedan han 1662 blifvit promoverad i Greifswald, begaf han sig 1669 till Lund, där han så framgångsrikt uppträdde som enskild akademisk lärare, att han 1670 befordrades till ord. teologie adjunkt. Han ådrog sig emellertid afund af teol. fakultetens medelmåttor, så att han 1672 sökte och erhöll professuren i teoretisk filosofi, med hvilken befattning han ifrån slutet af år 1674 förenade en e. o. professur i teologiska fakulteten. När Lunds universitet med anledning af kriget 1676 upplöstes, tog han sin tillflykt till Malmö, där han fortsatte sin lärareverksamhet, till dess han, vid universitetets återupprättande 1681, utnämndes till förste professor i teologi och 1682 till tysk pastor vid Lunds domkyrka, med hvilken befattning domprostvärdigheten var förenad. Från denna plats kallades han sedermera 1688 till prokansler och biskop i Lund och innehade detta ämbete till sin död d. 9 mars 1694 i Åhus. Såsom filosof var P. en bland de första som antog och framställde Cartesii läror, hvaremot efter hans anställning såsom förste lärare inom teologiska fakulteten hans akademiska skrifter endast sysselsätta sig med teologiska ämnen. Gift 1675 med Cecilia Torslow. 2. Papke, Carl, biskop. Född i Lund d. 1 okt. 1681; den föregåendes son. Faderlös vid tretton års ålder, åtnjöt P. i moderns hus enskild undervisning, till dess han 1703 blef student och från den tiden i synnerhet begagnade And. Rydelii föreläsningar. Sedan han vunnit magistergraden i Lund 1706, gjorde han 1708--10 en studieresa i Tyskland, hvarunder han trenne gånger disputerade i Greifswald, och besökte åtskilliga andra af det tyska rikets högskolor. Återkommen till Lund det sistnämnda året, begynte han, under stort ekonomiskt betryck och utan all ersättning af det allmänna, en enskild undervisningsverksamhet till 1716, då han under Carl XII:s vistelse i Lund undfick dennes fullmakt på professuren i romersk vältalighet därstädes. Vid hans sedermera skeende befordringar inträffade det egna förhållande, att P., som var en af Rydelii utmärktaste lärjungar och för öfrigt denne lik i ädelhet och oegennytta, efterträdde sin lärare i fem särskilda ämbeten, nämligen: 1730 såsom professor i logik och metafysik, 1731 såsom tredje, 1733 såsom andre och 1735 såsom förste teologie professor och domprost samt slutligen 1738 såsom prokansler och biskop i Lunds stift. Det sistnämnda ämbetet innehade han endast till d. 1 febr. 1740, då han efter en kort sjukdom afled. Själf i ungdomen förtrogen med fattigdomen, understödde han hoppgifvande fattiga ynglingar både vid universitetet och skolorna. Denna hjälpsamhet gick till och med så långt, att hans vänner bland stiftets prästerskap vid hans frånfälle ansågo sig böra sammanskjuta medel till en honom värdig begrafning. Gift 1714 med Kristina Repplerus. 1. Pasch, Lorentz d. ä., porträttmålare. Född i Stockholm i mars 1703. Föräldrar: den till