Stockholm inflyttade lybske ämbetsmålareåldermannen Danckwardt Pasch och Judith Larsdotter. Sedan P. en tid varit lärjunge af David v. Krafft, begaf han sig för ytterligare studier till London 1721. I denna stad, som just då begynt blifva en vallfartsort för Sveriges konstnärer, åtnjöt han under en sjuårig vistelse sin landsman den utmärkte Dahls undervisning och tillägnade sig, så långt han förmådde, dennes manér, utan att likväl kunna höja sig till honom i konstnärlig anda. Hemkommen till fäderneslandet delade han tiden mellan sitt yrke som porträttör och sina barns undervisning. Men lyckligare medtäflare fördunklade honom snart, och med bristande uppmuntran gick äfven hans konst småningom under. Hans sista sorgliga dagar omhuldades af hans dotter Ulrika Fredrika. Med hennes och sin sons stigande konstnärsrykte till tröst, slutade den gamle sina dagar i Stockholm d. 27 april 1766. Gift 1730 med Anna Helena Beckman. 2. Pasch, Johan, dekorationsmålare. Född i Stockholm d. 12 mars 1706; den föreg. broder. Från början undervisad af fadern och ytterligare utbildad i Kraffts skola samt gesäll i målareämbetet 1724, begaf sig P. 1732 utrikes för att i Holland och Paris fullkomna sina studier. Vid sin hemkomst 1735 anställdes han vid dekorationsarbetena å Stockholms slott och var, sedan de införskrifna utländska konstnärerna voro döda eller afskedade, den, som lade den sista handen vid slottets dekorering. Efter inrättandet af Målare- och Bildhuggareakademien förordnades P. till lärare därstädes, besökte ånyo Paris 1740, erhöll s. å. skilsmässa från målareämbetet, där han blifvit mästare 1734, och 1748 k. hofmålare samt gjorde 1755 en resa till Italien, där han stannade ett halft år i Rom och äfven besökte Neapel. Återkommen till Sverige undfick han titel af hofintendent 1758 och afled i Stockholm d. 16 jan. 1769. Såsom hans förnämsta eller åtminstone mest kända arbete anföres plafonden i slottskapellet i Stockholm, som begyntes af Taraval och fullbordades af P. Han har för öfrigt efterlämnat dekorations- och ornamentsmålningar på Drottningholm, på åtskilliga herresäten i landsorten och äfven i några enskilda hus i Stockholm. Han ägde och förskönade Lögeboda, det sedan för sitt täcka läge bekanta Bellevue vid Roslagstull. Gift 1737 med Anna Katarina Fristedt. 3. Pasch, Lorentz d. y., porträttmålare. Född i Stockholm d. 6 juni 1733; son till P. 1. Till förste lärmästare hade P. sin far. Men denne, som själf pröfvat, huru osäkert konstnärsbanan skänker bröd, önskade, att sonen skulle blifva präst och skickade honom tio år gammal till Uppsala. Då den medfödda böjelsen för konsten likväl snart dref gossen till hemmet, kunde saken icke hjälpas, och fadern måste gifva efter. Sedan han meddelat sonen all den undervisning, han kunde lämna, ansågs nödvändigt för den unge Lorentz att göra en studieresa. I sitt betryck vände sig far och son till Johan Pasch, som var barnlös och välmående och begärde af honom hjälp till resan. De fingo till svar, att unge Lorentz kunde draga sig fram, som de gamla fått göra, och det enda, Johan ville bestå, vore ett rekommendationsbref till Pilo i Köpenhamn. Med detta begaf sig P. i väg och mottogs af Pilo med dennes vanliga välvilja. Under tre års vistelse i hans hus gjorde han så hastiga framsteg, att svenske ministern föreslog honom till erhållande af statsunderstöd, som beviljades, med villkor att P. skulle åtfölja farbrodern och hofintendenten Rehn på deras resa till Italien. Men farbrodern försummade att afhämta honom i Köpenhamn. Med egna små besparingar begaf han sig därför 1758 till Paris, i akt och mening att blifva historiemålare, i hvilket afseende han valde Eustache Le Sueur till föresyn och tog undervisning af Pierre, Des Hayes och Boucher. Äfven hans landsman Roslin, då bosatt i Paris, lämnade honom råd och vägledning. I besittning af ett aktadt konstnärsnamn, presenterades han vid sin hemkomst 1766 af Rehn på hofvet och fick strax porträttera Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, hvarpå följde en mängd beställningar. På öfverintendentens begäran åtog han sig 1768 undervisningen i teckning vid Målareakademien, erhöll 1773 professors fullmakt och blef efter Pilos död 1793 akademiens direktör. Död i Stockholm d. 29 apr. 1805. I sitt målningssätt påminner P. mycket om de franska förebilderna. Dräkterna äro dekorativt utförda, karnationen understundom, men icke alltid, oklar. Redan samtiden anmärkte, och med skäl, att han »lyckades bättre i porträtt af gamla personer än af unga, eller att återgifva den kvinnliga skönheten.» Jämte P. v. Krafft, den gustavianska tidens mest anlitade porträttör, har han efterlämnat en stor mängd arbeten, bland hvilka vi särskildt erinra om hans serie af de äldre landtmarskalkarna på Riddarhuset. Ogift. 4. Pasch, Ulrika Fredrika, porträttmålarinna. Född i Stockholm d. 10 juli 1735; den föregåendes syster. Från sina barnaår visade fröken P. de mest afgjorda anlag för ritning och målning, hvari hon, liksom brodern, undervisades af sin far. I den senare konsten kom hon ock snart nog så långt, att hon genom att måla små konungaföljder och dussinporträtt kunde afhålla den svåraste nöden från det torftiga fadershemmet. Efter broderns hemkomst till Sverige utvecklade hon under hans ledning sin konstnärlighet så, att många af hennes senare porträtt i finhet och ädelhet täfla med hans egna. Hennes talang beredde henne 1773 kallelsebref till ledamotskap i Målare- och bildhuggareakademien. Hon afled några år före brodern, i Stockholm, d. 2 april 1796. Ogift.