seger, och bland motståndarne hördes bittra antydningar om, att P. för sitt nit skulle belönas med domänintendentssysslan i Malmöhus län, hvilket ock, trots harmsna dementier, gick i uppfyllelse 1895. Förhållandet mellan P. och de frisinnade blef härefter kyligare och 1895 lämnade han sin verksamma medverkan till landtmannapartiernas sammanslagning. Han var medlem af samma års hemliga utskott och hade plats i talmanskonferensen 1892--96, då han undanbad sig återval. Af regeringen anlitades P. för åtskilliga kommittéarbeten, bl. a. för tullkommittén 1879--82 och landtbruksläroverkskommittén 1882--84. Gift 1861 med Johanna Pålsson. Persson, Carl (i Stallerhult), riksdagsman. Född i Korsberga församling af Skaraborgs län d. 24 okt. 1844. Föräldrar: hemmansägaren Per Larsson och Kajsa Svensdotter. Efter att hafva erhållit vanlig folkskoleundervisning, öfvertog P., efter 1871 ingånget gifte med Anna Andersdotter, svärfaderns hemman i sin födelsesocken, där snart det ena medborgerliga tillitsvärfvet efter det andra föll på hans lott, tills han 1881 valdes af Vartofta och Frökinds domsaga till dess representant i Andra kammaren, som han sedermera alltjämt tillhört. Den ställning, hans rediga och klara uppfattning i och för sig varit ägnad att bereda honom, har yttermera stärkts af hans ovanligt starka minne, som kommit honom att utgöra ett lefvande lexikon å de mångfaldiga grenar af statsförvaltningen, i hvilka P. under sin mångåriga riksdagsmannabana haft tillfälle att göra sig initierad. Till sin politiska uppfattning är P. moderat, men rättrådighet och klarsynthet har hos honom skapat en bättre förståelse för sträfvandena utom och under den bondeklass, för hvars bättre element han eljes är en typisk exponent, än hos många af dem, hvilka P. politiskt står närmast. Sålunda kom han, ehuru protektionist, att af missnöje med »nya landtmannapartiets» bristande sparsamhet och i öfrigt konservativa skaplynne att lämna detsamma redan 1892 för att ansluta sig till »gamla landtmannapartiet»; med hvars flertal han röstade mot 1892 års härordningsförslag. 1888--90 ledamot af lagutskottet, har han från 1891 tillhört statsutskottet, som hvars målsman han varit en af sparsamhetssidans mest deciderade kämpar. 1901 hade han plats i försvarsutskottet, inom hvilket han afstyrkte det då framlagda förslaget och 1904 var han vice ordf. i läroverksutskottet, och dess lyckliga lösning af den segslitna skolfrågan torde i icke ringa mån berott på P:s inflytande i Andra kammaren. Att genom försäkring skydda de svaga och betryckta mot följderna af sjukdom och invaliditet har P. visat sig ha blicken öppen för och har sedan länge ej skyggat tillbaka för en moderat rösträttsutsträckning. Deciderad motståndare mot proportionella val till enbart Andra kammaren, uppträdde han ock ifrigt mot k. m:ts rösträttsförslag 1904. Genom icke mindre än sju val till statsrevisor har Andra kammaren visat sin erkänsla för det sätt, hvarpå P. verkat å detta område, och af k. m:t har han gång på gång tagits i anspråk för kommittéarbeten, såsom för post- och telegrafverkens sammanslagning 1899--1901, civila pensionskommittén 1899--1902 och löneregleringskommittén från 1902. P., som sedan 1899 tillhört landtmannapartiets förtroenderåd, har varit ledamot af sin hemorts landsting 1885--92 och från 1896 (sedan 1902 dess vice ordf.) Persson, Göran, Erik XIV:s gunstling. Född omkring 1530 vid Sala i Västmanland och son af en där boende präst Petrus Salemontanus. Han hade såsom yngling blifvit utsänd till Wittenberg att studera och medförde, när han återkom, därifrån, ett hedrande intyg af Melanchton. Han upptogs i följd häraf i konung Gustafs hof men uppförde sig så, att han dömdes från lifvet. På hertig Johans och Svante Stures förböner mildrades straffet till landsflykt, men i stället för att resa ur landet begaf sig Göran P. till prins Erik i Kalmar, i hvars hof han snart blef en inflytelserik person, och var vid Eriks uppstigande på tronen redan hans förklarade gunstling och förtrogne rådgifvare. Hans lif och handlingar voro från den stunden på det närmaste förenade med hans herres och äro af dennes historia bekanta. Enligt den vanliga föreställningen framstår Göran P. som konung Eriks onde ande, en demon af ilska och blodtörst, och erkännas måste, att han ej var någon ängel i den allmänna meningen. Men härvid får ej glömmas, att uppränningen till hans historiska bild är gjord utaf hans fiender och motståndare, hvilka visserligen icke sparat på skuggorna, under det de omsorgsfullt undanhållit de ljusa sidor, som äfven denne man hade. Hit hör, att han var sin konung innerligt tillgifven, och att hvad han verkade, då han ej var under inflytelsen af sina enskilda känslor af hämnd och hat, lände både konungen och landet till nytta. De flera goda inrättningar och författningar, som utmärkte Eriks första regeringsår, tillkommo visserligen icke, utan att Göran Persson vid dem lade sin hand. För öfrigt må ihågkommas, att han aldrig begagnade sitt inflytande att själf vinna yttre storhet eller samla rikedomar, hvilket likväl många af de andra gunstlingarna gjorde utan att äga hvarken hans skicklighet eller klokhet. Ehuru det säkert icke varit omöjligt för honom att undkomma, stannade han vid Eriks sida intill slutet och hade redan uppburit sina gärningars frukt, då hans herre rycktes från tronen. Göran P. afrättades, såsom bekant är, på Norrmalm i Stockholm d. 28 sept, 1568. Han var gift med en Anna Andersdotter. Af hans barn känner man Erik, som kallade sig Tegel (se detta namn) samt Anders, från hvilken Cronhielmska ätten på mödernet härstammar.