tronen, insattes han 1675 i granskningskommissionen af förmyndarstyrelsen. Han deltog dock veterligen icke särdeles i dess arbeten och synes i allmänhet, så vidt möjligt varit, velat undandraga sig all inblandning så väl i denna som andra statssaker. Slutligen utnämndes han 1681 till biskop i Linköping, Hans hälsa, i ungdomen pröfvad genom umbäranden och ansträngningar, var då mycket försvagad. Likväl uppoffrade han alla sina återstående krafter för att inom sin nya ämbetskrets upprätthålla och främja gudsfruktan, ordning och de rena fläckfria seder, af hvilka han själf alltid gifvit det vackraste föredöme. Död i Linköping d. 21 aug. 1691. Gift 1: 1653 med Anna Valerius 2: 1662 med Helena Strömsköld. 2. Pontin, Magnus Martin af, läkare, skriftställare. Född i Askeryds prästgård af Linköpings stift d. 20 jan. 1781; den föreg. sonsons sonson. Föräldrar: kyrkoherden Magnus Constans Pontin samt Maria Magdalena Meurling. Student i Uppsala 1798, blef P. med. d:r 1806 och med. och farm. adjunkt 1807 samt arbetade flera år tillsammans med Berzelius. Utnämnd 1807 till hofmedikus, uppvaktade han 1808--09 drottningen och de kungliga barnen på Haga, förordnades efter statshvälfningen till läkare hos f. d. konungaparet, först vid Gripsholm och sedan under nedresan till Karlskrona, samt befordrades 1809 till lifmedikus hos Carl XIII. P. erhöll 1810 förtroendet att vara Berzelius följaktig till Skåne för att öfvervara öppnandet af kronprinsen Carl Augusts lik och utröna arten af hans dödssätt. På sommaren s. å. åtföljde han drottningen till Strömsholm och Örebro riksdag och skickades på hösten till Helsingborg, för att under resan till Stockholm uppvakta den nyvalde kronprinsen Carl Johan. 1812 åtföljde han vid riksdagen hofvet till Örebro, 1814 de kungliga till Uddevalla bad och förblef sedan fortfarande drottningens läkare till hennes död 1818. Utnämnd till ordin. assessor i Sundhetskollegium 1813, upphöjdes han 1817 i adlig värdighet med namnet af Pontin och förordnades 1835 till medicinalråd, från hvilken befattning han 1852 erhöll afsked. Led. af Vet.-akad. och Landtbruksakad. Såsom författare gjorde sig P. äfven bemärkt och odlade icke utan framgång litteraturens fält, både på vers och prosa. Hans bäst versifierade arbeten voro dock endast öfversättningar, såsom »Schiller: Greklands gudar» 1826, »Jouy: Sylla, tragedi» 1828, »V. Hugos Hernani» 1835 etc. I Vetenskapsakademiens, Landtbruksakademiens och Svenska Läkaresällskapets Handlingar har han efterlämnat flera värderika uppsatser. Hans Anvisning till valet af läkemedel för allmänna sjukvården, granskad och gillad af Sundhetskollegium, 1816, utdelades på regeringens befallning öfver hela riket, och hans Anteckningar öfver natur, konst och vetenskap under en resa i Tyskland 1831 har blifvit öfverflyttad på tyska. En upplaga af hans Samlade skrifter utkom 1850--57. Ett synnerligen vackert minne har P. vunnit såsom stiftare af Svenska trädgårdsföreningen, i hvars styrelse han länge var vice ordförande. Död i Stockholm d. 30 jan. 1858. Gift 1816 med Johanna Carolina Elfving, bekant som skicklig akvarellist. 3. Pontin, Erik Magnus Constans af, författare. Född i Stockholm d. 23 april 1819; den föregåendes son. Student i Uppsala 1837, ingick P. efter aflagd juridisk examen som e. o. kanslist i hofkanslersexpeditionen m. fl. ämbetsverk och utnämndes 1843 till vice notarie i Kämnersrätten. Men han lämnade snart ämbetsverken för att följa sin kallelse såsom publicist och skriftställare i den kåserande genren. Samtidigt avancerade han inom hofvet från kammarjunkare 1840 till kammarherre och vice ceremonimästare 1852. I den falang af skriftställare, som på 1840-talet benämndes »det unga Sverige», intog P. ett rum. Redan 1840 hade han framträdt med en öfversättning af de tre första delarna af Tocquevilles Folkväldet i Amerika. Hans litterära anseende ökades sedan ytterligare genom flera med talang skrifna arbeten, såsom det af Svenska akademien prisbelönta Äreminne öfver E. Dahlberg 1847, romanen Lydia 1847, den romantiskt historiska skildringen Förr och nu i Vadstena 1846, en resebeskrifning Här och där bland Skandinaver och Tyskar 1846, samt skisser och uppsatser i tidningar m. m. I sitt sociala skriftställarskap -- Embetsverkens ställning till talangerna 1846, Förtjena judarne politiska rättigheter? 1845, Judarnes emancipation 1847--48 -- visade P. sig liberal. Han verkade också ifrigt för idén om »bildningscirklar» och var sedan 1849 sekreterare i den i Stockholm samt höll där flera föredrag. Men på det politiska området visade han sig afgjordt konservativ och bekämpade i Februarirevolutionen i Paris och marsimitationen i Stockholm 1848 de nya idéerna, liksom han gjorde som medarbetare i »Hermoder» 1847 och som den egentlige utgifvaren af »Morgonbladet» 1850--51. Efter denna tidnings upphörande blef P. medarbetare i »Svenska tidningen». Hans författarbana liksom hans lefnad blef emellertid ej lång. Under en ångbåtsresa, som han gjorde till södra Sverige, sönderslogs en damejeanne med svafvelsyra öfver hytten, där han låg, och vållade hans död i Kalmar d. 30 sept. 1852. Ogift. Poppius, Gabriel, ämbetsman. Född i Jokkas församling i Savolaks den 12 dec. 1770. Föräldrar: kyrkoherden, teol. doktorn Henrik Poppius och Katarina Nylander. Vid Åbo universitet, där P. blef student 1786, ägnade han sig åt ämbetsmannabildningen och ingick 1792 såsom auskultant i Åbo hofrätt. Sedan han under de närmast följande åren bestridt åtskilliga domareförordnanden i landsorten, befordrades han 1799 till notarie i Åbo hofrätt och utnämndes s. å. till häradshöfding i Öfre Satakunta härad.