Charlotta von Essen, syster till riksmarskalken, frih. P. von Essen (se I: 314). Possieth, Johan, homilet. Född på Sebende gård i Roslagen d. 31 dec. 1667. Föräldrar: bokhållaren vid Ortala bruk Johan Possieth och Katarina Berggren. Efter växlande öden, hvarunder P. ihärdigt fick kämpa med armodets försakelser, blef han 1697 magister i Uppsala, kallades till docent 1698 och lät viga sig till präst s. å. Hans fattigdom hindrade honom likväl att förlänga sin vistelse vid universitetet, hvarför han 1700 antog kallelse såsom huspredikant hos kungl. rådet grefve Wrede, hvilken 1705 skaffade honom plats som pastor vid Hamiltonska regementet. I Stockholm, där regementet då låg i garnison, väckte P:s ovanliga predikogåfvor stor uppmärksamhet, så att senaten för honom utfärdade fullmakt som e. o. hofpredikant. Utnämningen stadfästes af konungen från Bender genom en ny fullmakt, som gjorde P. till ordinarie hofpredikant, men som också blef hans enda befordran ända till 1722, då han utnämndes till kyrkoherde i Riddarholmens och Bromma församlingar. Hans verksamhetstid i detta ämbete blef emellertid icke långvarig, emedan han afled d. 27 juli 1728. Högt uppburen såsom andlig talare i sin tids smak, har han efterlämnat en mängd minnestal och predikningar. Några tillfällighetsstycken på latin och svenska antyda äfven hans gåfvor såsom skald. P. testamenterade till Stockholms och Roslags nationer i Uppsala 70,000 dlr kmt, hvaraf räntorna utgå som stipendier. Gift 1712 med Katarina Bonde. Post, Hampus Adolf von, agronom, geolog. Född på Tisenhult i Skedevi socken af Östergötland d. 15 dec. 1822. Föräldrar: majoren vid Östgöta Lifgrenadierregemente, sedermera postmästaren i Köping, Ernst Reinhold von Post och Emilie Ulrika Borgstrand. v. P. ingick 1838 såsom volontär vid Första lifgrenadierregementet, aflade studentexamen i Uppsala 1840 och utnämndes till underlöjtnant vid Västmanlands regemente 1841. Under åren 1842-45 vistades han hos en farbroder, brukspatron G. von Post på Frängsäter i Östergötland, såsom biträde vid därvarande järn- och glasbruk, men återvände 1846 till Uppsala för att grundligt studera naturvetenskaperna, för hvilka han allt ifrån sin barndom ägde den mest afgjorda fallenhet. Efter en resa 1848 i Schlesien, Sachsen, Böhmen o. s. v. för att studera glasindustrien, arbetade han någon tid på L. F. Svanbergs laboratorium i Stockholm och antogs till lärare i kemi, fysik och geologi vid Ultuna landtbruksinstitut. Emedan undervisningen därstädes icke började förrän på hösten, använde han några månader till en resa i Tyskland, besökte landtbruksinstitutet vid Eldena, Sprengel i Regenwalde, Berlin o. s. v. Öfvertalad af sina släktingar att öfvertaga disponentskapet öfver Reijmyre glasbruk i Östergötland, lämnade han 1851 sin plats vid Ultuna och sin tjänst vid regementet, vid hvilket senare han 1850 blifvit befordrad till löjtnant, samt innehade nämnda disponentbeställning till 1868, hvarpå han 1869 blef lärare på Ultuna i agrikulturkemi och geologi samt erhöll professors titel 1875. 1877 fil. hedersdoktor. P. lämnade 1892 lärareplatsen vid Ultuna och erhöll 1895 Uppsala läns hushållningssällskaps guldmedalj. Ledamot af Vetenskaps-akad.; hedersled. af Landtbruks-akad.; m. m. Såsom förf. och vetenskapsman har v. P. meddelat afhandlingar i Bot. Notiser, i Arrhenii och Bergelins tidskrifter, i Öfvers. af K. Vet.-akad. Handl. o. s. v. P., som äfven särskildt utgifvit Grundlinjer till åkerbrukskemien, 1877, har i synnerhet gjort sig berömd som geolog och lagt grunden till den sedermera, hvad Sverige angår, allmänt antagna glacierteorien. De svenska jordartarnas terminologi leder i allmänhet sitt ursprung från P:s arbeten. Gift 1: med Beata Eleonora Hedvig Charlotta Aurora von Post; 2: 1877 med Olga Maria Josefina Berg. Pouget, Johan Nikolaus, präst. Född d. 25 nov. 1687 i Stockholm, där fadern Johan Pouget var kammartjänare hos drottning Ulrika Eleonora. Föräldrarna, som voro katoliker och flyttade till Köpenhamn, uppfostrade sonen i samma trosbekännelse och skickade honom tolf år gammal till jesuitseminariet i Linz. Sedan han här i fyra år blifvit undervisad, sändes han af jesuiterna till Rom, där han prästvigdes 1709 och tre år senare i påfven Klemens' XI:s närvaro promoverades till teologie och filosofie doktor. Sålunda förberedd, afgick han till påfliga nuntien i Köln, som ägde att efter godtfinnande använda hans duglighet för den katolska propagandan. Af honom missiverad till katolska församlingen i Utrecht, uppehöll han sig där någon tid, men åtföljde 1715 kejserliga ministern, grefve Fuchs, såsom legationspredikant till Hamburg. Redan under hans vistelse i Holland uppstodo hos P. vissa betänkligheter, huruvida katolska kyrkoläran vore den sanna kristendomen. Vid ett besök i Köpenhamn 1716, där han blef legationspredikant, rubbades hans tro på densamma ännu mer, så att han efter mogen öfverläggning och föregången beredelse 1719 öfvergick till lutherska läran. 1721 anstäldes han såsom predikant vid S:t Annas klosterförsamling i Lybeck, men lämnade redan året därefter denna beställning och reste till Sverige, där han 1724 antogs till aftonsångspredikant i Malmö. 1729 kallades han härifrån till komminister vid franska luterska församlingen i Stockholm och befordrades 1731 till kyrkoherde i Katarina. Oaktadt stora löften lära gjorts honom, ifall han ville återgå till katolska kyrkan, föredrog han att på en mindre lysande plats verka inom den kyrka, i hvars sköte han efter mogen öfvertygelse blifvit upptagen. Död i Stockholm d. 12 juli 1735. Gift 1722 med Helena Maria Sessing. Precht, Burchard, bildhuggare. Född i Bremen d. 28 okt. 1651. Föräldrar: bildhuggaren Johan Precht och Vendela Gusse. P. var en af de konstnärer, som änkedrottning Hedvig