äfvensom en omarbetning från tyskan af Adolf von Knigges klassiska arbete Om umgänget med människor, 1897 o. s. v. Gift 1875 med Elin Maria Lundgren. Psilander. Gammal svensk släkt, hvars äldste kände stamfader Nils Persson, f. 1532, d. 1599, var bonde i Voxtorp i Småland. Släktnamnet antogs af hans son, Per, f. 1564, d. 1631 som prost i Hvittaryd. Dennes son Per blef genom hvar sin af sina tre söner stamfader för de adliga ätterna Psilanderhielm, Psilanderskjöld och von Psilander. Psilander, Gustaf von, amiral, sjöhjälte. Född i Stockholm d. 16 aug. 1669. Föräldrar: inspektören i kammararkivet Per Persson Psilander och Elisabeth Johansdotter. Tidigt faderlös, upptogs P. af en rådman Hagemeister och tillbragte tre år i dennes hus i Stralsund. Vid aderton års ålder anställdes han som kompaniskrifvare vid amiralitetet, blef 1688 arklimästare och 1689 konstapel. Efter att 1690 ha gått i hollänsk sjötjänst, bevistade han som simpel matros sjöslaget utanför Dieppe och återkom till Sverige som underlöjtnant vid svenska amiralitetet 1695. Under den närmast följande tiden befordrades han inom svenska sjövapnet 1697 till öfver-löjtnant och 1700 till kapten samt innehade ännu denna grad, när han som befälhafvare på skeppet Öland d. 28 juli 1704 levererade den drabbning med engelsmännen, som gjort hans namn odödligt i vår sjökrigshistoria. Stadd på en konvoj af svenska handelsfartyg, mötte han utanför Orfordness, åtta mil från engelska kusten, commodor Whetstone med en engelsk flottilj, åtta linjeskepp, en fregatt med 450 kanoner. Tillsagd att stryka sin flagg för den storbritanniska, afvisade han en sådan skymf och erhöll därför ett glatt lag af det främsta engelska skeppet. P. svarade med ett dylikt, hvarpå uppstod en fyra timmars mördande strid mellan de britiska skeppen och det ensamma svenska fartyget, hvilket slutligen, redlöst och med större delen af besättningen dödad eller sårad, uppbringades och infördes till Themsen. I London mottogs den tappre sjöhjälten af drottning Anna med den största aktning samt erhöll af henne en guldvärja och anbud att gå i engelsk tjänst såsom kontreamiral. P. föredrog dock att vända åter till Sverige, där han först sju år därefter undfick adelskap under namnet von Psilander och fullmakt såsom schoutbynacht. 1714 vice amiral, blef han följande året amiral och 1716 landshöfding på Gotland. 1717 landade vid Vestergarn en rysk flotta under Apraxin och begynte plundra och brandskatta landet. Den nykomne landshöfdingen samlade Visby borgare och ryckte modigt mot fienden men möttes vid Kräklingbo af budskapet att fienden, blifvit skrämd och redan afseglat. 1720 landstego ryssarna åter, men P. fördref dem genast från landet. När han 1719 upphöjdes i friherrligt stånd, insatte han det gotländska landskapsvapnet i sitt nya sköldmärke, och när han sedan 1728 förflyttades till landshöfdingplatsen i Kalmar och Öland, förärade Gotlands allmoge honom, såsom ett bevis på kärlek och tillgifvenhet, en dyrbar silfverbägare. Hans sista värf i statens tjänst var som president i amiralitetskollegium, hvartill han utnämndes 1734. Sina sista dagar tillbragte han i Karlskrona och dog där d. 18 mars 1738, »ärad, älskad och saknad. Hans tapperhet i stridens, hans klokhet i fridens värf, hans ridderliga väsen, hans ovanliga kunskaper och mogna erfarenhet rättfärdiga dessa samtidens känslor och påkalla eftervärldens beundran.» Gift 1697 med Ingrid Lepin. Psilanderhielm, Nils, bergsvetenskapsman. Född i Karlskrona d. 26 nov. 1706; den föreg. brorson. Föräldrar: öfverkommissarien Johan Psilander -- adlad 1720 under namnet Psilanderhielm -- och Brita Bähr. Vid Uppsala universitet omfattade P:s studier förnämligast matematik och naturvetenskap. Sedan han vidare under ett par års vistelse i Stockholm sökt skaffa sig insigter i hvad som mer direkt rörde bergsvetenskapen, begaf han sig 1724 till Sala för att af den där boende bergmästaren Schnack lära sig malmkänning och proberkonsten. Efter en längre resa i Norge, där han gjorde bekantskap med den skicklige geologen Anton v. Svab, inskrefs han 1728 som auskultant i bergskollegium och anträdde 1730 en resa till Tyskland. I Ilmenau träffade han åter Svab och besökte tillsammans med honom flera af de förnämsta bergverken i Europa. Genom Ober-Bergshauptmann Schönberg i Sachsen erhöll han 1736 anställning såsom bergshauptmann i Ryssland med bergverken å Beeren-Insel vid Arkangel till distrikt. Genom hans kraftiga anordningar blefvo dessa genast försatta i ett bättre skick. Efter utbrottet af kriget mellan Ryssland och Sverige ansåg han likväl för en medborgerlig skyldighet att återvända till fäderneslandet, hvilket han 1742 återsåg. Då hemma ingen syssla fanns ledig, som motsvarade hans ryska rang af Ober-Bergshauptmann, utnämndes han 1744 till kammarherre vid hofvet och befordrades vid uppkommen ledighet 1748 till e. o. bergsråd samt 1754 till ordinarie. Såsom ledamot af svenska Vetenskapsakademien, hvartill han blifvit invald 1743, skänkte han dit sin dyrbara mineraliesamling, hvilken gåfva efter hans frånfälle af arfvingarna ökades med hans utvalda bibliotek. P. afled i Stockholm d. 4 aug. 1768. Gift 1749 med Margareta Katarina Däwe. Psilanderskjöld, Nils, amiral. Född i Karlskrona d. 17 nov. 1707; den föreg. kusin. Föräldrar: öfverkommissarien vid varfskontoret i Karlskrona Per Psilander och Petronella Mesterton. Uppväxt i det rörliga lifvet vid flottans hufvudstation, väcktes hos P. tidigt hågen för sjölifvet, hvarför han inskrefs till lärstyrman vid amiralitetet 1719. Befordrad till konstapel 1726, ingick han som midshipman i engelsk örlogstjänst och deltog med utmärkelse i engelsmännens krig mot Spanien. 1728 utnämnd till löjtnant vid svenska flottan, tjänstgjorde han någon tid som sjökapten i holländsk tjänst, befordrad till kaptenlöjtnant vid svenska amiralitetet 1737, återkom P. hem 1741, deltog 1741--42 i kriget mot Ryssland och blef varfskapten i Karlskrona 1745. P.