Suèdois, bevistade med detta regemente franska arméns fälttåg vid Rhenströmmen och återkom till Sverige såsom kapten 1741. Under deltagandet i 1741--43 årens svensk-finska krig utnämndes han 1742 till kapten vid Tavastehus läns regemente och blef 1745 major vid detsamma. R., som under den närmast följande tiden tog verksam del i det politiska lifvet, slöt sig med ifver till hofvets anhängare. När vid 1756 års riksdag efterräkning vidtogs med hofvets anhängare för det misslyckade revolutionsförsöket, befanns äfven R:s namn på de komprometterades lista, ehuru han, genom att hålla sig gömd en längre tid, undgick det då rådande partiets hämnd. När sinnesstämningen sedermera förändrades, erhöll R., som sedermera slutit sig till Mössorna, för utståndna lidanden en större penningsumma, utnämndes 1763 till öfverste för prins Fredrik Adolfs regemente samt befordrades 1765 till landshöfding öfver Savolax' och Kymenegårds län. Året därefter upphöjdes han till friherre men uttog aldrig friherrebrefvet och blef således ej introducerad. 1769 befordrades han till generalmajor, och då han, missnöjd med det sätt, hvarpå Mössorna skötte rikets angelägenheter, åter slöt sig till hofvet samt var Gustaf III behjälplig vid statshvälfningens genomförande, utnämndes han till belöning härför 1774 till generalmajor och öfverkommendant i Lovisa, hvarifrån han förflyttades till landshöfdingeplatsen i Nylands och Tavastehus län. Han tog emellertid redan 1776 afsked och afled d. 22. dec. 1782. R. omtalades länge i Finland för sin ovanliga kroppsstyrka; huru han med blotta händerna kunde uträta hästskor, hålla fast en vagn, som drogs af tvenne hästar, och dylika mannarön. Gift 1: 1753 med Maria Charlotta Hising och 2: 1773 med Helena Katarina Malm. 3. Ramsay, Otto Vilhelm, krigare. Född d. 5 juli 1743; den föreg. brorson. Föräldrar: löjtnanten Gustaf Vilhelm Ramsay och Anna Juliana Taube. Efter att vid tolf års ålder ha blifvit inskrifven i kadettkåren, erhöll R. sin första officersfullmakt 1761 och blef kapten vid Savolax' fältjägarkår 1770. Vidare befordrad till öfverstlöjtnant, förordnades han till vice landshöfding öfver Kymenegårds län, utnämndes till öfverste i armén och blef till sist ordinarie landshöfding öfver nyss nämnda län 1793. Död på Esbo i Nyland d. 22 nov. 1806. Han bevistade med utmärkelse pommerska kriget 1761--62 samt var en duglig landshöfding, ehuru hans verksamhet på denna plats icke blef särdeles långvarig. Gift 1775 med sin kusin, friherrinnan Sofia Lovisa Ramsay. 4. Ramsay, Anders Vilhelm, krigare. Född d. 28 okt. 1777; den föreg. son. Såsom fänrik vid Svea lifgarde, där han tjänade sedan 1796, gick R. 1798 i neapolitansk krigstjänst och avancerade i det främmande landet till major 1800. Hemkommen 1801 till Sverige, befordrades han till löjtnant vid förstnämnda garde 1802 och blef 1805 kapten vid Tavastehus läns infanteri. Såsom stabsadjutant deltog han i det några år senare utbrutna finska kriget och bevistade med lysande tapperhet träffningarna vid Haistila färja, Siikajoki och Revolax. Efter sistnämnda affär sändes han med segertecknen till Stockholm och blef major i armén. Vid Lemo, där han kämpade tillsammans med v. Vegesacks landstigningstrupper, vann han hjältedöden d. 20 juni 1808. För en uppsats, Om den fördelaktigaste ställning för infanteri är på två eller tre led, erhöll han 1805 Krigsakademiens stora pris. Han var en krigare af de vackraste löften, och den ena af de af Runeberg, i hans vackra sång »Främlingens syn», i Fänrik Ståls sägner besjungna bröderna Ramsay. Den andre är 5. Ramsay, Carl Gustaf, krigare. Född d. 17 jan. 1783; den föreg. bror. Efter slutad kurs vid Karlberg utnämndes han till fänrik vid änkedrottningens lifregemente 1800, blef kornett vid Nylands dragoner 1801 och premierlöjtnant därstädes 1805. Vid början af 1808 års krig anställdes han såsom adjutant hos general Adlercreutz och bevistade i denna egenskap träffningarna vid Tammerfors, Pyhäjoki och Siikajoki, där han jämte v. Hertzen och Björnstjerna ledde det anfall mot fiendens center, som afgjorde slaget, förflyttades därefter till platsen som adjutant hos general von Döbeln samt stupade i slaget vid Lappo d. 14 juli 1808. Modern, friherrinnan Ramsay på Esbo, lät från slagfälten upptaga sina stupade söners lik samt föra dem till familjegrafven i Borgå. Hon sörjde djupt deras död samt lät prägla en medalj till deras minne, hvilket likväl på ett varaktigare sätt blifvit hugfästadt af Geijer och Runeberg. Randel, Andreas, musiker, tonsättare. Född d. 6 okt. 1806 i Ramdala socken i Bleking, där föräldrarna voro torparfolk och hette Pettersson. En fattig byspelman, som först bemärkte den unge gossens ovanliga musikaliska begåfning, skänkte honom sin fiol och gaf honom den första undervisningen i violinspelning. Vid tio års ålder var R. nog utbildad och vann såsom sådan den utmärkelsen, att Karlskrona musiksällskap antog sig hans musikaliska uppfostran under en teoretiskt bildad musiklärare, hvilken vid en musiktillställning för Carl XIV Johan i Karlskrona 1819 lät sin elev spela några variationer af Rode. En af de närvarande, hofmarskalken friherre de Geer på Finspång, blef så intagen af den trettonårige gossens genialiska spel, att han medtog honom hem och anställde för hans räkning en särskild lärare. Med understöd af De Geer och af dåvarande kronprinsen Oscar, fick R. 1821 anträda en resa till Paris och vid därvarande konservatorium utbilda sig under den berömde violinspelaren Baillot, hvarjämte han i komposition undervisades af