Cherubini. Efter en sexårig vistelse i Frankrike, hvarunder han omfattades med den mest välvilliga uppmuntran af Cherubini, Viotti, Kreutzer och flera den tidens storheter inom den musikaliska världen, återkom R. 1828 med utmärkta betyg till Sverige och anställdes s. å. såsom violinist vid hofkapellet. Tio år därefter utnämnd till andra konsertmästare, förordnades han 1844 till lärare i violinspelning, 1859 till professor vid Musikaliska akademiens undervisningsverk samt 1861 till första konsertmästare. Under flera år verkade han äfven såsom musikdirektör vid Andra lifgrenadierregementet och ledare af Par Bricoles sångkör. Död i Stockholm d. 27 okt. 1864. R:s konstnärliga betydelse var af flerfaldig art, men i alla sina riktningar gagnelig och hedrande för fäderneslandet. Såsom exekutör och virtuos intog han ett af de yppersta rummen bland svenska violinspelare. Hans stora insikter och praktiska skicklighet gjorde honom i hög grad lämplig för den plats vid musikaliska akademien, som han på senare tiden innehade. I sina tonskapelser förenade han en rik poetisk fantasi och ett fint musikaliskt sinne med ett jämnmått i den formella behandlingen, som göra hans kompositioner till musikverk af bestående värde. Bland dem må nämnas: Duo concertant pour deux violins; Etudes caractéristiques pour le violin; -- Jubel-ouverture; -- Ouverture till folkskådespelet »Värmlänningarna» och operetten »Fiskarstugan»; Stråkqvartetter; Musiken till Mosenthals skådespel »Debora»; flera häften solosånger, däribland särskildt att nämna den mycket sjungna Blomman är min vän, sångkvartetter, hvaribland melodierna till de bekanta sångerna »Snabba äro lifvets stunder», Ren sig kvällen synes höja, m. m. Gift 1835 med Mathilda Cecilia Laurent. Ranft, Albert Adam, teaterledare. Född i Stockholm d. 23 nov. 1858. Föräldrar: snickaremästaren Adolf Fredrik Ranft och Amalia Rejhell. R., som d. 17 febr. 1876 debuterade vid Magda von Dolckes sällskap som Jockum i »En söndag på Amager», var engagerad vid olika ambulatoriska sällskap samt vid Södra och Mindre teatrarna i Stockholm till 1884. Sistnämnda år bildade han eget sällskap, med hvilket han reste i landsorten 1884--86. Han hade därpå 1886--90 anställning vid Stora teatern i Göteborg och hos Selander 1890--92. Åter ställde sig den driftige mannen i spetsen för eget sällskap och var 1892--93 direktör för Stora teatern i Göteborg samt dessutom för ett kringresande sällskap. Från 1892 har R. om somrarna innehaft Djurgårdsteatern i Stockholm och erhöll snart, till följd af de goda förmågor, som hans sällskap innehöll, och det lifliga samspelet, direkta uppmaningar af hufvudstadspressen att äfven om vintrarna bli bofast i Stockholm. 1895 hyrde han således Vasateatern, samt innehade jämväl 1895--97 Arenateatern å Djurgården. Vasateatern ägnades under den första tiden af R:s tid åt komedien och det stora skådespelet. I maj 1898 inköpte R. emellertid för 550,000 kr, f. d. Nya teatern i Stockholm, som han sedan dess innehaft under namn af Svenska teatern. Ranfts dramatiska afdelning flyttades då hit, och Vasateatern blef operett-teater samt hade en glänsande period, ända tills myndigheterna på grund af eldfara beslöto dess stängande våren 1904. R. som, 1903--04 innehaft Olympiateatern å Östermalm, hvilkens namn han förändrade till Östermalmsteatern och där gifvit folkpjäser, lät efter Vasateaterns stängning sin operettafdelning flytta dit hösten 1904. Säsongerna 1900--04 förhyrde R. äfven den ombyggda Södra teatern i Stockholm. Stora teatern i Göteborg inköptes af honom under 1890-talet. Spelåret 1904--05 nöjde den energiske mannen sig emellertid med att låta sina sällskap spela endast å Svenska teatern och Östermalmsteatern, medan han uthyrde Stora teatern i Göteborg och icke längre brydde sig om att liksom förut utsända turnéer till landsorten. Som skådespelare har R. framför allt uppträdt i farser och komedier, där han agerat på ett brådskande uppsluppet sätt, fastän utan vidare karakterisering. Som teaterledare har R. intagit en synnerligen dominerande plats. Han har förstått att samla omkring sig utmärkta skådespelare- och regissörskrafter, hvilka han aflönat efter en måttstock, som i vårt land icke varit känd före hans tid, och han har alltid varit ovanligt påpasslig att med sin repertoir införlifva ej allenast nya och dragande utan verkligt värdefulla stycken. R. har också icke skytt betydliga kostnader för pjäsernas uppsättning och i allo visat sig ha en skarp blick för teatrars ekonomiska skötsel, hvarför också hans olika företag oftast gynnats af stor framgång. Gift 1: 1878 med Alma Helin, 2: 1893 med Lisa Gottschalk. Raphael, Axel Ferdinand, nationalekonom. Född i Göteborg d. 4 okt. 1850. Föräldrar: grosshandlaren Jacob Raphael och Marianne Josephine Bähr. Student i Uppsala 1868, blef R. därstädes fil. doktor 1875, efter försvar af afhandlingen Bidrag till historien om Gustaf III:s planer å Polen och därmed sammanhängande underhandlingar 1788--91. Han ägnade, sig därefter åt juridiska studier och har efter 1884 aflagd juridisk kandidatexamen, varit verksam i Stockholm som skriftställare och föreläsare i nationalekonomiska ämnen. Utom uppsatser i utländska tidskrifter har R. utgifvit bl. a. Om ansvarighet för skada, i följd af järnvägsdrift, 1886; Arbetsgifvare och arbetare. Förlikningsmetoder vid deras intressetvister i England och Förenta staterna, 1888; afdelningarna Industri och Den industriella arbetarefrågan i handboken »Det ekonomiska samhällslifvet,» 1897--1902. Hans intresse för och sakkunskap å det socialpolitiska området har föranledt hans val till sekreterare i jordbrukslägenhetskommittén 1891--92, i hvilken egenskap han 1893 utgaf Åtgärder för upprättande af smärre jordbrukslägenheter i Preussen och Storbritannien, och i förliknings- och skiljenämndskommittén 1899--1901, till hvars betänkande han fogade en extra bilaga