disciplin utan äfven för de flesta öfriga grenar af naturvetenskapen. Till gagn för de studerande vid universiteten började han 1785 utgifva ett arbete, Inledning till naturläran, som var afsedt att omfatta mekanik, fysik, meteorologi och astronomi äfvensom läran »om lefvande och organiserade kroppar». Emellertid utkom af detta till planen omfångsrika arbete, förutom den nyssnämnda år i tryck synliga delen, som behandlade den allmänna mekaniken, ytterligare, 1797, endast en del handlande om astronomien. I denna röjer sig här och där en själfständig, vetenskaplig uppfattning hos författaren, såsom bl. a. i den utförliga behandlingen af frågan om världssystemets stabilitet, hvarvid till vederläggning upptagas de af Melanderhielm anförda skälen mot denna stabilitet. För öfrigt behandlades af R. astronomiska frågor i de flesta af honom utgifna akademiska disputationer, omkring 30 till antalet, samt i några kortare uppsatser, införda i Zachs »Monateliche Correspondens» och »Berliner astronomisches Jahrbuch». En hans disputation af 1797 om solens parallax blef föremål för en skarp kritik af J. Svanberg, affattad på latin i en af honom 1808 utgifven broschyr. Ett ej mindre skarpt svar därå lämnades af R. s. å. i skriften »Anmärkningar ... till Kongl. Vettenskaps Academiens i Stockholm bedömande öfverlåtne». Äfven i »Stockholms-Postens» spalter drabbade de båda antagonisterna tillsammans. Gift med Ulrika Hallén. 2. Regnér, Gustaf, ämbetsman, skriftställare. Född i Fifvelstad socken af Östergötland d. 11 okt. 1748; den föreg. broder. I Uppsala, där R. blef student 1767, upptogs han inom kort i sällskapet »Apollini sacra», och snart äfven i det än förnämligare »Utile dulci» i Stockholm. Anledningen härtill var några vittra försök, hvilka jämväl hade en annan fördel med sig, nämligen att, sedan han 1774 blifvit inskrifven till e. o. kanslist i Kanslikollegium, bana för honom väg till kanslirådet Sotbergs personliga bevågenhet. Befordrad 1775 till kopist i Utrikesexpeditionen, utnämndes han följande året till kanslist, blef 1784 registrator, 1795 protokollssekreterare och expeditionssekreterare 1809, då han vid kansliets omorganisering, jämte den öfriga expeditionen, sattes på indragningsstat. Död i Stockholm d. 22 mars 1819. R. var en flitig arbetare på litteraturens fält och har utgifvit en myckenhet arbeten. Mycket bekant och med intresse omfattadt var på sin tid hans Första begreppen af de nödigaste vetenskaper, som utgått i en mängd upplagor och länge nyttjades som lärobok i flera skolor. Inom vittra akademier och samfund eröfrade han många gånger prismedaljer för originalpoem, intagna i hans utgifna Vitterhetsnöjen (2 del. 1815, 1817), men lyckades därför ej att inför en noggrannare kritik vinna något rum bland Sveriges skalder. Däremot har han i sina Försök till metriska öfversättningar från forntidens skalder inlagt stora förtjänster om metriken och öfversättningskonsten och kan i detta hänseende nästan anses såsom en vågbrytare för Adlerbeth, Från 1784 till sin död var R. jämväl redaktör af »Stockholms Post Tidningar» och »Inrikes Tidningar». Hans kärlek för vitterheten beredde honom kallelser till ledamotskap i Vetensk.- och Vitterh.-samhället i Göteborg och Vitt. Hist. och Ant.-akademien i Stockholm. Gift 1779 med Maria Elisabet Wænerberg. 3. Regnér, Adolf, publicist, öfversättare. Född i Stockholm d. 3 dec. 1786; den föreg. son. Student i Uppsala 1800, aflade R. kansliexamen därstädes 1803 och ingick därefter i Pommerska expeditionen af konungens kansli. Han avancerade så småningom å ämbetsmannabanan till protokollssekreterare i kansliet 1815. Sin egentliga märkvärdighet förvärfvade dock R. som publicist. Redan vid 18 års ålder biträdde han fadern i redaktionen af dennes tidning och, i besittning af ett ovanligt starkt minne, arbetsförmåga och ihärdighet, manades han häraf till fortsatt verksamhet i pressen. Med afgjord benägenhet att dölja sig bakom sträng anonymitet, kom han att upprepade gånger misstänkas som författare af förgripliga uppsatser, särskildt den bekanta »Räfvarne» i »Nya posten» 1810, som, bevisligen härrörande från B. J. Törneblad, tillskrifvits så stor del i det Fersenska mordet. Misstanken var ock så mycket förklarligare, som R. i den af honom själf 1810 utgifna Allmänna opinionens organ uttryckligen tog dådet i försvar. Boktryckaren lagfördes och dömdes ock för smädligt skrifsätt till böter. Följande år åtalades R. för en uppsats i den af honom utgifna Allmän politisk journal, i hvilken afhandlats möjligheten af Finlands återförening med Sverige. Han dömdes ock till 3 års fängelse å Vaxholm men erhöll nåd efter utståndna 11 månader. 1815 började han utgifva Sofrosyne, en illustrerad modetidning för svenska fruntimmer. I denna, som det tycktes, oskyldiga publikation lät utgifvaren 1816 intaga ett enskildt bref från Basel, innehållande några allusioner om den ryktbara madame Krüdeners förhållande till ryske kejsaren, som kostade tidningen lifvet och R. 800 kr. böter. Han utgaf äfven Tiden 1815 och Tidens anda, 1816, Lycurgus, 1822 och den mot Johan Johanssons Argus riktade och från högre ort salarierade Argus IV, 1823--1830. Hans sista tidningsföretag Folkbladet 1841 var direkt riktadt mot Aftonbladet. Han sände äfven under en lång följd af år korrespondenser till utländska tidningar och var flitigt verksam som öfversättare, bl. a. af Held och Corvins världshistoria samt af Alex. Dumas': »De tre musketörerna». Död i Stockholm d. 7 febr. 1852. Gift 1813 med Maria Charlotta Grahn. 1. Rehausen, Gotthard Mauritz von, diplomat, vitterhetsidkare. Född d. 29 sept. 1762. Föräldrar: öfversten Lorens von Rehausen och grefvinnan Henrietta Maria Cronhielm. Befordrad 1782 till löjtnant vid Lifgardet, skickades R. 1787 såsom ambassad-kavaljer till Danmark och blef två år därefter legationssekreterare i Haag. 1791 förordnades han af Gustaf III till envoyé i Holland men återkallades af förmyndarestyrelsen och anställdes 1795 såsom legationssekreterare i Lissabon. Då han följande året på regeringens befallning afgick i enahanda befattning till Paris, erkändes