han ej af direktorium, hvarför han måste återvända till sin förra post och förordnades där till chargé d'affaires 1797. Åtta år senare (1805) förflyttad såsom envoyé till storbritanniska hofvet, rappelerades R. af Gustaf IV Adolf 1807, men kvarstannade fortfarande i London. Vid de förändrade förhållanden, som inträdt i Sverige efter statshvälfningen 1809, återfick R. sin ministerpost 1812 och ledde med skicklighet de brydsamma underhandlingar, som detta och de följande åren ägde rum mellan svenska och engelska kabinetten, rörande subsidier, Norges förening med Sverige o. s. v. Det sistnämnda året utnämndes han i armén till öfverste och upphöjdes 1814 i friherrligt stånd. Död i Stockholm d. 8 dec. 1822. Det var R., som 1818 lät resa minnesvården på Engelbrektsholmen. Gift 1801 i Lissabon med Harriet Louise Bulkeley. 2. Rehausen, Johan Gotthard von, diplomat. Född i Lissabon d. 8 juni 1802; den föreg. son. R:s egentliga uppfostran gjordes i Sverige, där han 1824 blef andre sekreterare i Kabinettet för utrikes brefväxlingen. Efter att några år ha varit anställd såsom chargé d'affaires vid storbritanniska hofvet, förordnades han 1847 till envoyé och minister därstädes samt afled i London d. 2 mars 1854. Det fredliga utvecklingsarbete inom landet och vänliga förhållande till andra länder, som utmärkte Oscar I:s regering, gjorde R:s ministerpost i London till en jämförelsevis lugn befattning. Hans diplomatiska åtgöranden omfattade också endast angelägenheter af fredlig art, bland hvilka särskildt bör erinras om den för svenska handeln vigtiga traktaten af 1849, hvarigenom, under reciprocitets-villkor, svenska fartyg fingo sig medgifven samma behandling, som brittiska fartyg i alla under brittiska väldet lydande hamnar, med undantag endast af kustfarten. Gift 1838 med Maria Soane. Rehbinder. En urgammal ätt, ursprungligen från Westfalen, men redan på 1200-talet utbredande sig i Östersjöprovinserna. Till Sverige inkom ätten i Gustaf II Adolfs tid och adlades 1668 -- se R. 1. En i Finland bosatt gren af ätten immatrikulerades 1818 å finska riddarhuset. En medlem af densamma, Robert Henrik R. -- se R. 5 -- blef 1826 grefve, men tog ej såsom sådan introduktion. 1. Rehbinder, Henrik, krigare. Född i Livland d. 18 okt. 1604. Föräldrar: ryttmästaren Bernhard Rehbinder och Elisabet von Fitinghoff. År 1622, således aderton år gammal, antogs R. till s. k. vapenpage hos Gustaf II Adolf och följde sedan troget sin herre i polska och tyska fälttågen. Kort före konungens död befordrad till löjtnant vid öfverste Grass' regemente, deltog han med största tapperhet i slaktningen vid Wittstock och drabbades af aderton svåra blessyrer. Med återställd hälsa bevistade han de följande årens krigsrörelser, befordrades 1648 till ryttmästare vid Drottningens lifgarde till häst och blef major s. å. När, efter Westfaliska fredsslutet, en mängd officerare afskedades, sattes äfven R. ur verksamhet och erhöll ingen anställning förrän 1655, när Carl X förklarat krig med Polen. Utnämnd till öfverstelöjtnant vid Lifregementet till häst, utmärkte han sig öfverallt för sitt djärfva krigarmod och gjorde konungen betydande tjänster. 1656 öfverste, skickades han af Carl X s. å. till Riga för att såsom befälhafvare öfver där förlagda garnison leda fästningens försvar mot de belägrande ryssarna. 1668 naturaliserades han såsom svensk adelsman. När Carl XI själf öfvertagit styrelsen, utnämndes R. 1673 till chef för hela finska krigsmakten och erhöll 1680 friherrlig värdighet, då han i hjärtvapnet af sitt sköldemärke fick insätta tio gyllne kulor i blått fält, med anledning af den sällsynta händelsen, att han hade tio söner i rikets tjänst. Död i Stockholm den 13 oktober 1680. Gift 1: 1638 med Hildegard Elisabet von Yxkull, 2: med Anna Bure. 2. Rehbinder, Otto, krigare. Född 1640; den föregåendes son. Liksom hans alla nio bröder, ställdes R. tidigt under fanorna och var vid tjugunio års ålder major. Oaktadt denna snabba början och all tapperhet, han ådagalade i Carl XI:s skånska krig, kvarstod han, i följd af den sedan inträdande långvariga freden, i sin majorsgrad, ända till dess Carl XII:s krig åstadkommo en hastigare omsättning i befälsgraderna. Af konungen utnämnd till öfverste för landtmilisen i Pernauska kretsen 1701, råkade han tre år därefter i fångenskap, när ryssarna eröfrade Narva. Han blef likväl efter någon tid utväxlad och insattes af konungen till kommendant i Reval. Här måste han bevittna, huru ryssarna intogo den ena landsträckan efter den andra af det försvarslösa Livland, medan inom Revals murar pesten rasade bland hans besättning, så att af femtonhundra man till slut endast åttio funnos kvar. I sådant tillstånd återstod ej annat än att underskrifva kapitulationen med ryssarna. Detta skedde i slutet af september 1710, och några dagar därefter föll han själf ett bland de sista offren för farsoten i okt. 1710. Gift på 1660-talet med friherrinnan Gertrud Helena von Tiesenhausen. 3. Rehbinder, Bernhard Otto, krigare. Född i Reval d. 21 nov. 1662; den föregåendes son. Efter att några år ha stått inskrifven såsom officer vid Lifgardet, reste R. 1685 ur landet och ingick i främmande krigstjänst. Hans lefnadsöden sedan dess äro icke närmare bekanta. år 1706 kommenderade han i bataljen vid Turin, där fransmännen blefvo slagna, en del af sardinska krigsstyrkan. Hans militära skicklighet var alltid af sardinska styrelsen högt uppburen och erkändes allt emellanåt genom någon ny utmärkelse. Slutligen blef han stormarskalk öfver hela sardinska armén, m. m. Han afled i Turin den 12 nov. 1742, sedan han förgäfves begärt, att någon