och af grefve H. Hamilton författades 1878 en minnesteckning öfver honom, intagen i akademiens Handlingar, 53:dje delen 1878. Gift 1697 med Elisabet Funck. Remmer, Johan Erik, ämbetsman, författare. Född i Söderbärkes prästgård, Dalarne, d. 20 januari 1770. Föräldrar: sederm. prosten och kyrkoherden i Odensvi Johan Remmer och Elisabeth Tillæus. Efter att 1797 hafva i Uppsala aflagt kansliexamen, ingick R. i Krigsexpeditionen, där han 1811 avancerade till expeditionssekreterare. Från antydda befattning afgick han 1833. Död i Stockholm d. 22 maj 1843. Det är som skicklig öfversättare af främmande skaldeverk, R. gjort sig förtjänt af att ihågkommas. I synnerhet har han riktat vår dramatiska litteratur med många värdefulla arbeten, såsom: Cæsars död af Voltaire, Den högfärdige af Destouches, Marino Faliero af Delavigne, Tartuffe af Molière jämte en mängd andra, utmärkta för versens ledighet och lycklig behandling af språket. För sina arbeten erhöll han tre gånger pris af Svenska akademien. Gift med Charlotte Anoinette Conté-Högberg. Renhorn, Olof Bidenius, politiker. Född 1706. Föräldrar: prosten och kyrkoherden i Brunflo i Jämtland Sven Bidenius Renhorn och Brita Steigman. Tidigt beträdande tjänstemannabanan, var R. redan 1735 tullinspektor i Helsingfors, där han ett par år senare blef borgmästare. Vid 1738--39 års märkliga riksdag representerade R. denna stad jämte Kungsbacka i borgarståndet och framträdde genast som en af Hattarnas mest fanatiska och högröstade partigängare. Som medlem af sekreta utskottet och mindre sekreta deputationen, bidrog R. ock kraftigt till sitt partis seger. Han var ock en af de sekreta utskottets medlemmar, som på uppdrag utarbetade det »bihang» till utskottets utlåtande, hvari regeringen erhöll fullmakt att under vissa omständigheter anfalla Ryssland. Äfven vid 1740--41 års riksdag, då R. ånyo var medlem af sekreta utskottet, var han en af krigspolitikens ifrigaste förespråkare. Under det följande årtiondet vistades R. till större delen i Stockholm som kommissarie i riksens ständers kontor men blef 1747 genom tjänstebyte borgmästare i Arboga. Vid följande riksdag 1751--52 intog han åter sin plats i borgarståndet som ombud för Arboga, Kungsbacka och Alingsås, äfven nu placerad i sekreta utskottet, liksom vid alla efterföljande riksdagar, och tog en framträdande del i kampen mot hofvets sträfvan efter ökad konungamakt. Än mera trädde han i förgrunden vid 1755--56 års riksdag. Han förordnades nu till åklagare i den ständernas kommission, som sattes till rannsakning öfver först de uppträden, som ägt rum i bondeståndet på anstiftan af hofpartiets anhängare och sedermera äfven öfver 1756 års upprorsförsök. Han framställde i kommisionen de strängaste yrkanden och drog icke i betänkande, att, där full bevisning tröt, söka framkalla sådan medelst ett system af spioneri, som hotade att fullständigt ödelägga privatlifvets fred. Om också lyckligtvis ej hans nit belönades med villfarande af alla hans yrkanden, gjorde han sig dock härmed så behaglig för det härskande partiet, att han tillerkändes en gratifikation af 24,000 daler silfvermynt jämte löfte om en bankokommissariesyssla. Vid 1760--62 års riksdag, då han var vice talman i borgarståndet, trädde han manligt i breschen för sina partivänner i rådet, Scheffer, Palmstierna, m. fl. men kunde ej hindra deras fall. I öfrigt gjorde han sig till målsman för de ofrälse ståndens vid denna tid uppdykande kraf på likställighet med adeln genom yrkandet, att alla ämbeten endast till hälften skulle besättas med adelsmän. De ofrälse stånden betygade honom sitt välbehag genom förord till en ledig borgmästaresyssla i Stockholm, hvilken dock, tack vare stadens borgarskaps motstånd, gick honom förbi. I stället erhöll han 1762 den utlofvade bankokommissariebefattningen, men tog genast afsked med bibehållande af hela lönen samt pensionsrätt för enka och barn. Han dog ej långt därefter i juli 1764 i Stockholm, där han sina sista lefnadsår vistats. Under mera ingående studier af utländska statsinrättningar än flertalet af sitt stånd, hade R. bildat sig ett abstrakt frihetsideal af nästan republikansk prägel, för hvilket han städse var färdig att bryta en lans. Gift med Maria Kristina Welamson. Renström, Sven, kommunalman, donator. Född 3 febr. 1794 på Uggleberg i Näs socken af Värmland. Föräldrar: landtbrukaren Anders Renström och Lisa Rudberg. Från sitt femtonde år måste R. sörja för sig själf och antogs att börja med till s. k. »kolskrifvare» hos en brukspatron Uggla på Svaneholm. Sedermera befordrad till bruksbokhållare, fick han tidtals för brukets räkning vistas i Göteborg, där han 1813 antog en kontoristplats hos grosshandlaren C. F. Wærn, men redan efter omkring ett års förlopp, 1815, öppnade han handelsaffärer för egen räkning. Utmärkt för lika mycken redbarhet och punktlighet som omtanke, i förening med sällspord skicklighet och arbetsförmåga, hvartill för öfrigt äfven kommo gynnsamma konjunkturer, såg han sig i stånd att ganska snabbt utveckla sin affärsverksamhet. Sålunda blef hans affär, som väsentligen var anlagd på järnexport, inom kort en af landets förnämsta firmor i antydda bransch och inbragte R. en betydande förmögenhet. Med ökadt anseende som köpman, begynte han jämväl anlitas i kommunens värf, där hans klokhet och ordentlighet lika litet sparades, som i hans enskilda angelägenheter. Sedan 1828 invald i handelssocieteten, blef han 1832 en af borgerskapets äldste, var 1829--39 medlem af fattigvårdsstyrelsen och kassör i barnhusdirektionen samt insattes 1842 i drätselstyrelsen, där han utöfvade ett gagneligt öfverinseende å stadens finanser. Gifvetvis blef han vid den nya kommunalförfattningens införande 1863 insatt bland Göteborgs stadsfullmäktige, i hvilken egenskap han