sökande öppnad uti Jesu, som är vägen, sanningen och lifvet 1801 och den tredje, utgifven efter författarens död, med titel: Christliga predikningar öfver de årliga sön- och högtidsdagsevangelierna. Dessa postillor hafva flera gånger blifvit upplagda och mycket spridda. Den sistnämnda utkom 1887 i 12:te upplagan. Gift 1786 med Margareta Eleonora Skarin. 3. Retzius, Magnus Christian, läkare. Född i Lund d. 22 mars 1795; den föregåendes brorson och son till R. 1. Vid universitetet i sin födelsestad, där R. blef student 1805, aflade han efter idkade medicinska studier kand. exam. 1812. Blef licentiat 1813, kirurgie magister 1815 och erhöll s. å. medicine doktorsdiplomet. 1816 utnämndes han att vara läkare vid krigsakademien å Karlberg, med förordnande att hålla föreläsningar i militär-hälsovård, och antogs s. å. till hofmedikus vid lustslotten Ulriksdal och Haga. 1818 biträdande läkare vid barnbördshuset Pro Patria, förordnades han att jämte sina öfriga befattningar vid Karlberg jämväl vara lärare i kemi och naturalhistoria därstädes. Följande år erhöll han titel af lifmedikus. 1825 lämnade han alla sina uppdrag vid Krigsakademien och förordnades till prosektor vid Karolinska institutet, hvilken läkarebefattning han innehade till 1830, då han utnämndes till regementsläkare vid Svea lifgarde. Två år förut, 1828, hade han blifvit föreståndare och läkare vid barnbördshuset Pro Patria. Erhöll afsked från regementsläkaretjänsten 1848 samt utnämndes 1849 till artis obstetr. professor vid Karolinska institutet och direktör vid Allmänna barnbördshuset. Undfick på begäran afsked från professorsämbetet 1864. Ledamot af Krigsvet. akad. sedan 1821 och af Vetensk. akad. sedan 1836, tillhörde han äfven flera utländska lärda samfund. Utom uppsatser i sin tids vetenskapliga tidskrifter har R. utgifvit: Handbok i militärhygienen 1821, Om bäckenförträngning 1848 m. m. Död i Stockholm d. 1 okt. 1871. Gift 1830 med Mathilda Westin. 4. Retzius, Anders Adolf, anatom, etnolog. Född i Lund d. 13 okt. 1796; den föregåendes broder. Student i Lund 1812, aflade R. kirurg. stud. examen därstädes 1815, hvarefter han begaf sig till Köpenhamn, där han studerade komparativ anatomi under Jacobsson och Reinhardt, auskulterade vid prof. Münsters klinik på Frederiks-hospital för invärtes sjukdomar samt åhörde Örsteds föreläsningar i kemi. Återkommen till Lund, aflade han därstädes med. kand. ex. 1817 och med. lic. examen 1818 samt blef kirurg. magister i Stockholm s. å., hvarpå han 1819 promoverades till medicine doktor. Förordnad att vara läkare vid Veterinärinstitutet i Stockholm 1821, begynte han sin verksamhet med inrättandet af ett anatomiskt museum därstädes, vistades sommaren 1822 i Jämtland, såsom tillförordnad läkare vid därvarande regemente, samt gjorde en resa inåt Norge och befordrades till theoretices professor vid Veterinärinstitutet 1823. Erhöll genom Berzelius' förmedling 1824 uppdrag att förestå anatomiska professuren vid Karolinska institutet, hvilket läroverk han omfattade med ett intresse, som kom honom att ända till sin lefnads afton med oförminskad ifver arbeta för dess utveckling. Utsedd 1830 till dess t. f. inspektor, utnämndes han 1840 till ordinarie innehafvare af antydda befattning, på samma gång han därstädes blef ordinarie professor i anatomi. Äfven andra offentliga institutioner togo hans lärdom och framstående arbetsförmåga i anspråk. Så utnämndes han 1836 till vice professor i målare- och bildhuggare-anatomi vid Konstakademien och blef ord. professor vid nämnda akad. 1839. Äfven var han föredragande i landtbruksafdelningen vid Landtbruksakademien, till hvars ledamot han kallats 1834. Vid riksdagen 1840--41 intog R. å Vet. akad:s vägnar ett rum i prästeståndet och blef af detta insatt i allmänna besvärs- och ekonomiutskottet. För öfrigt omfattade hans outtröttliga förmåga en myckenhet bestyr af allmän och kommunal beskaffenhet, af hvilka många anförtroddes honom, men till andra tog han själf initiativet. Svenska trädgårdsföreningen och Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande räkna honom bland sina stiftare, och han var en af dem, som började utgifvandet af publikationen »Tidskrift för läkare och farmaceuter». Så länge hans öfriga göromål medgåfvo, innehade han ett rum i direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk. »R. var en man af stark och spänstig vilja. Det syfte, hans klara hufvud godkände, fullföljde han ihärdigt i sin forskning, i sitt lärarekall, i det medborgerliga lifvet. Inom samhället fann han hvila lika litet tänkbar som i naturen, rörelse var lagen, och hvar helst han såg en sådan, som anstod honom, tog han del däri med ungdomlig lust och värme -- men icke med beräkning på egen fördel. För denna liksom för flärden hade han intet sinne.» 1821 kallades han till ledamot af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg och 1855 till dess hedersledamot. Sedan 1822 tillhörde han Fysiografiska sällskapet i Lund, sedan 1826 Krigsvet. akad., sedan s. å. Vet. akad., och sedan 1832 Vet. societeten i Uppsala. Äfven af många utländska lärda samfund var han medlem. Död i Stockholm d. 18 april 1860. Hans vetenskapliga forskningar rörde sig förnämligast å anatomiens och fysiologiens områden, hvars olika grenar tid efter annan gjordes till föremål för specialarbeten af R. Den sista delen af sin lefnad sysselsatte han sig mycket med de olika folkrasernas hufvudskålsbyggnad, och resultaten af hans forskningar på detta fält hafva verkat banbrytande i studiet af människoracerna. Såsom vetenskaplig författare har han efterlämnat en dyrbar och på säkra grunder stödd kvarlåtenskap af den omväxling och mängd, att blotta uppräknandet däraf ej låter inrymma sig inom ramen af detta till omfånget begränsade utkast. Vid alla sina forskningar, i allt slags spekulation, stödde han sig på omedelbar erfarenhet och gick ej gärna längre, än denna ledde. Man kan därför också dristigt säga, att på den