till andra makter hade att antaga en neutral eller i nödfall en defensiv ställning, blef en af hans viktigaste åtgärder att afböja alla förslag om Sveriges uppträdande vid Danmarks sida i striden mot Preussen och Österrike, hvarjämte han med den kännedom, han under en mångårig vistelse i landsorterna förvärfvat sig om den indelta armén, städse yrkade på, att denna måtte bibehållas såsom en pålitlig stam för beväringsmanskapet såsom reserv, dock med bådas utbildning i den riktning, nutidens stridssätt kräfver. Varm vän och befordrare af skarpskytteväsendet, ville han hafva detta utveckladt till ortförsvar. Med ifver och värme, om än stundom i ett väl kärft och mindre hofmannamässigt språk, bekämpade han på riddarhuset motståndarna till denna sin älsklingsidé. Emellertid hade han under sin ministertid den tillfredsställelsen att se skarpskyttekårens styrka uppgå till närmare 50,000 man. Då år 1867 förslag framkastades, som ingrepo i den indelta arméns bestånd, begärde R. sitt entledigande från statsråds- och departementschefsämbetena, samt befordrades den 5 juli s. å. till generallöjtnant och generalbefälhafvare i 2:a militärdistriktet. Här verkade han till 1872, då han efter femtio års militärtjänst sökte och erhöll sitt afsked. Ledam. af Krigsvet. akad. 1860. Död i Stockholm d. 26 dec. 1891. Gift 1833 med Anna Charlotta Schenström. Hans sonson Carl Ludvig August Axel, född d. 12 jan. 1870, son af öfversten Axel Magnus Otto Reuterskiöld och grefvinnan Charlotte Amalia Gustava Matilda Wrangel, blef student i Uppsala 1888 och 1893 fil. doktor samt docent i statskunskap. Han ägnade sig därefter åt juridiska studier och aflade jur. kandidatexamen 1897, hvarefter han s. å. blef docent i statsrätt och folkrätt vid Uppsala universitet. 1901 e. o. professor därstädes i romersk rätt, juridisk encyklopedi och internationell privaträtt har R., som utgifvit åtskilliga afhandlingar inom sitt fack, mest gjort sig känd med märket Rld i Göteb. Aftonblad m. fl. tidningar signerade artiklar i skarpt utpräglad konservativ riktning. Gift 1895 med Gerda Sofia Kristina Odenius. Reuterswärd, Patrik Oscar, bruksidkare, politiker. Född på Ribbingshof i Östergötland d. 22 nov. 1820. Föräldrar: öfverstelöjtnanten Fredrik Anders Reuterswärd och Hebbla Carolina Ridderborg. Underlöjtnant vid Första lifgrenadjärregementet 1839, lämnade R. 1855 den militära banan med kaptens afsked för att ägna sig åt vården af de vidtomfattande bruksegendomar i Västmanland, i hvilka han var intressent. Han har som sådan stått i spetsen för sjö- och myraftappningar samt vägbyggnader, bildat Porla brunnsaktiebolag m. m. Redan 1844 började R. sin politiska bana å riddarhuset, i hvars förhandlingar han deltog under alla efterföljande ståndsriksdagar, från och med 1856--58 års riksdag placerad i bevillningsutskottet. Efter den med hans understöd genomdrifna representationsförändringen, tillhörde han Första kammaren under den långa tiden 1867--99, till och med 1875 representerande Kopparbergs och därefter Västmanlands län. Ledamot af bankoutskottet 1867, af bevillningsutskottet 1878--83 och 1886--91 samt af konstitutionsutskottet 1884--85, hade dock ej R. spelat någon mera betydande roll, förrän han i medio af 1880-talet framträdde som en af den framstormande protektionismens mest öfvertygade banerförare. Hans långa riksdagsmannaverksamhet och framskjutna sociala ställning förde honom nu i meningsfrändernas led till en position, hvilken knappast rättfärdigades af hans intellektuella egenskaper. Under det decennium, som närmast följde 1887 års tullstrid, torde han nämligen kunna betecknas som åtminstone den utåt framträdande ledaren för Första kammarens majoritet, hvilken med till fanatism gränsande tilltro till protektionismens välsignelser förenade afgjord obenägenhet mot rubbningar i den politiska och kommunala rösträtten och mot tillmötesgående af norska önskningsmål i den unionella frågan men däremot varmt nitälskade för ett stärkt försvar. Han hedrades ock med plats i talmanskonferensen vid alla riksdagar från 1892 års urtima till och med 1899 samt i 1895 års hemliga utskott. Ledamot af Västmanlands läns landsting 1866--96, var R. 1872--73 dess vice ordf. och 1874--96 dess ordf. Ledamot af kommittén för utredning af frågan om väghållningsbesvärets utgörande å landet 1876 och under flera år ordf. i Västmanlands läns hushållningssällskap, blef R. 1881 ledamot af Landtbruksakademien. 1878 erhöll han hofmarskalks titel. Gift 1: 1852 med Augusta Jacobina Holmqvist, 2: 1856 med Anastasia Charlotta Therésia Rouget de S:t Hermine. Rhyzelius, Anders Olofsson, biskop, krönikeförfattare. Född i Ods prästgård i Västergötland d. 4 okt. 1677. Föräldrar: kyrkoherden Olof Andersson Rhyzelius och Sigrid Andersdotter Odhelius. Sedan R. 1707 vunnit magistergraden i Uppsala, föreslogs han till filosofie professor i Pernau och kallades 1711 till teologie professor i Åbo. Men emedan ryssarnas infall i Finland vid samma tid hindrade hans ditflyttning, förordnades han af ärkebiskop Spegel till underkyrkoherde (vice pastor) vid Storkyrkoförsamlingen i Stockholm, hvarjämte han erhöll fullmakt som teologie adjunkt i Uppsala 1712. Han kallades emellertid redan året därefter af Carl XII till hof- och drabantpredikant, i hvilken egenskap han först tjänstgjorde vid hofvet i Stockholm och efter Carls hemkomst hos honom i fält. År 1717 utnämndes han till konungens konfessionarius och præses i hoffältkonsistorium och följde honom sedermera på fälttåget i Norge till den 30 november 1718. Efter ett par års tjänstgöring vid hofvet i Stockholm, befordrades han 1720 till domprost i Linköping, blef teologie doktor 1732 och slutligen 1743 biskop öfver Linköpings stift. Död i Linköping den 24 mars 1761. I Sveriges litteraturhistoria har R. efterlämnat talrika minnen såsom historisk