var missnöjd med hans åtgöranden, och isynnerhet med hans långsamhet, han likväl i sitt testamente insatte honom bland dem, som, vid sidan af änkedrottningen och hertig Johan, skulle föra styrelsen till dess Gustaf Adolf blefve myndig. R. afled i Stockholm den 29 juni 1613. Gift 1585 med Anna Gyllenstierna. Han hade med henne sju barn, af hvilka dottern Elisabet 1620 ingick ett hemligt äktenskap med hertig Carl Filip och efter hertigens död födde en dotter som fick namnet Elisabet Gyllenstierna. Elisabet ingick efter hertigens död 1622 nytt gifte med sedermera landshöfdingen Knut Lilliehöök. 4. Ribbing, Bo, riksråd. Född på Fästered den 21 okt. 1560; den föregåendes broder. Enligt en i släkten gängse berättelse, skall R. i barndomen varit ansedd for mindre vetande, men i harmen öfver ett orättvist arfskifte begynte han själf bryta sin bana och beflita sig om kunskaper och duglighet. Detta lyckades honom också så fullkomligt, att han, som 1584 trädt i hoftjänst hos hertig Carl, inom kort af denne började användas i viktiga och ansvarsfulla värf. Efter att 1590 blifvit nämnd till häradshöfding i Vadsbo härad i Västergötland, kallades han 1592 till hertig Carls furstliga råd, utnämndes 1592 till lagman i Värmland och 1599 till ståthållare i det nyss eröfrade Kalmar med dess stad och län, I den af ständerna 1600 undertecknade domen öfver de anklagade herrarna i Linköping deltog äfven R. Utnämnd 1602 tillika med fem andra till »hofråd», blef han därjämte kansliråd. 1605 afsändes R. som kommissarie vid fredsverket med Ryssland, hvarjämte han s. å. upphöjdes till riksråd. Utnämnd 1606 till ståthållare i Värmland och höfvitsman på Örebro slott, beklädde han denna befattning under en följd af år. Vid det gränsmöte, som 1608 ägde rum med danskarna i Wismar, var han ett af de svenska sändebuden. Flera andra maktpåliggande värf vittna, utom dessa befordringar, om det förtroende, han åtnjöt hos den så mycket fordrande Carl IX. Han bibehöll detsamma äfven hos Gustaf II Adolf, hvilken 1612 satte honom till ståthållare öfver hela Värmland och Dal, med Vadsbo och Valla härader i Västergötland, samt 1624 utnämnde honom till landshöfding i Värmland. Bo R. afled i Stockholm 1640. Gift 1: 1600 med Marina Gyllenstierna, 2: 1605 med Agneta Lennartsdotter (af Forstenasläkten) och 3: 1619 med Karin Kyle. 5. Ribbing, Sigurd, universitetslärare, filosof. Född på det gamla Ribbingska godset Ulfsnäs i Öggestorps socken af Småland den 22 okt. 1816: ättling i sjunde led af en broder till R. 2. Föräldrar: häradshöfdingen Seved Ribbing och Katarina Wilhelmina Rappe. Student i Uppsala 1835, ägnade sig R. förnämligast åt studiet af filosofien, hvilken vetenskap då vid Uppsala universitetet representerades af Grubbe, samt något senare af Boström. Sedan han 1839 aflagt filosofie kandidatexamen samt försvarat sin gradualafhandling, Anmärkningar vid præmisserna till Kants system, promoverades han i juni s. å. till fil. doktor och kallades af sin lärare, Boström, till docent i praktisk filosofi 1843. Vid prof. E. A. Schröders frånfälle utnämndes R. 1850 till professor i teoretisk filosofi vid Uppsala universitet och var i denna befattning verksam till 1885. Hans ståndpunkt såsom filosofisk tänkare öfverensstämde väsentligen med hans lärares, Boströms, ehuru på samma gång röjande icke så ringa själfständig spekulation. Såsom föreläsare utmärkte han sig för en framställning, full af lif och skärpa. Känd såsom sträng tentator, var han för i sina stycken svaga betygssökare en verklig skräck, om än hans »kuggningar» icke sällan voro parade med humoristiska anmärkningar, som måste framkalla ett leende på själfva offrens läppar, utan att just därför gjuta balsam i såren. Harmen tog ock en sådan omfattning, att Uppsala studentkår 1878 ingick till k. m:t med en petition, att teoretisk filosofi ej längre skulle ingå som tvångsämne i fil. kandidatexamen, hvilken framställning ock ledde till önskad påföljd. R. var en i offentliga angelägenheter mycket anlitad man. Ordförande hos stadsfullmäktige i Uppsala 1863--66 eller de fyra första åren af antydda institutions tillvaro, var han ledamot af Uppsala läns landsting 1863--74, ledamot af prästeståndet för Uppsala universitetet under senare delen af riksdagen 1862--63 samt vid sista ståndsriksdagen, 1865--66, då han var insatt i allmänna besvärs- och ekonomiutskottet. Efter representationsreformens genomförande satt han såsom representant för Uppsala stad i Andra kammaren 1867--72 samt tillhörde 1875--79 Första kammaren, såsom representant för Norrbottens län. Under alla dessa det nya statsskickets riksdagar från 1867 var han medlem af lagutskottet, Vid kyrkomötena 1868, 1873 och 1878 representerade han såsom lekmannaombud Uppsala stift. I den 1870 för revision af elementarläroverkens stadga tillsatta kommittén var han äfven ledamot. Till den nyare filosofiska litteraturen har R. bidragit med flera utmärkta afhandlingar, såsom: Om Sokrates, Om Panteismen m. fl. samt med en utförlig Genetisk framställning af Platos idélära, ett arbete »lika märkvärdigt, antingen man fäster sig vid forskningens grundlighet eller innehållets rikedom eller resultatens historiska och rent vetenskapliga vikt.» Bland öfriga arbeten, för hvilka samtiden står i förbindelse hos R., är äfven E. G. Geijers Föreläsningar öfver människans historia, upptecknade efter det muntliga föredraget och utgifna efter Geijers död. Äfven har han utgifvit Boströms föreläsningar i religionsfilosofi och etik. Död i Uppsala d. 21 februari 1899. Gift 1847 med Hanna Hæffner. 6. Ribbing, Seved, läkare, universitetslärare. Född i Stockholm d. 17 febr. 1845. Föräldrar: expeditionssekreteraren i K. M:ts kansli Gustaf Edvard Ribbing och Hedvig Maria Ribbing. Student i Uppsala 1863, aflade R. med. kand. examen 1867, blef med. lic. 1869 och erhöll diplom såsom