med. doktor i Uppsala 1871. Anställd såsom läkare vid Kristianstads läns lasarett och kurhus i Simrishamn 1872, blef han e. o. professor i praktisk medicin vid Lunds universitet 1879 samt ordinarie professor i samma ämne 1888. Då professor M. G. Blix, hvilken ett antal år fungerat såsom Lunds universitets rektor med R. såsom prorektor vid sin sida, 1904 afgick med döden, riktade vederbörande i främsta rummet sina blickar på den sistnämnde såsom den mest lämplige att blifva hans efterträdare. Knappast någon af universitetets lärare kunde nämligen sägas åtnjuta ett så stort anseende som han. Utmärkt såsom grundlig vetenskapsman, var och är han fortfarande framstående såsom människovänlig och skicklig läkare, hvartill kommer en ovanligt tilltalande personlighet. Icke underligt alltså, att R. enhälligt kallades att intaga den lediga platsen som universitetets rektor. Vid sidan af sin ofvan omtalade verksamhet har R. funnit tid att ägna sig åt åtskilliga offentliga förtroendeuppdrag. Sålunda har han varit lekmannaombud vid kyrkomötena 1893, 1898 och 1903 samt ledamot af Malmöhus läns landsting 1895 och från och med 1897. Insatt 1897 i kommittén för jubileumsfondens användande, har han gjort en betydande insats för tillkomsten och ordnandet af lungsotssanatorierna i vårt land. Såsom skriftställare har R. utvecklat ett ganska omfattande författareskap i sin vetenskap och i naturvetenskapliga ämnen. Sålunda äro af honom från trycket utgifna: Om den s. k. yttre undersökningens användning inom obstetriken 1871, Öfversikt af pediatrikens utveckling i Sverige från midten af 18:de århundradet till närvarande tid 1878, Om ileus, en klinisk studie 1882, Om de af sprithaltiga drycker framkallade sjukdomar, deras förlopp och utgång 1888, Om den sexuella hygienen och några af dess etiska konseqvenser 1888, öfversatt på norska, danska och tyska, hvilken skrift gaf anledning till ett lifligt meningsutbyte, Med hvem får man gifta sig enligt hälsovårdslärans lagar? 1890, Om nykterhetsetik och nykterhetspolitik 1893, Terapeutisk resehandbok för studerande och läkare 1894, Om sport och sportöfningar 1896, m. m. R. har äfven som föreläsare vid folkhögskolor och arbetarinstitut samt vid sommarkurserna vid universitetet gjort sin insats i folk-bildningens höjande. Juris hedersdoktor i Glasgow 1901. Vid R:s sextioårsdag togo ett stort antal af Lunds och dess omnejds framstående män initiativ till bildande af en fond, knuten vid R:s namn och som enligt hans önskan skall användas till resestipendier åt yngre förtjänta personer. Den snabba teckningen vittnade ock om de stora och allmänna sympatier, R. förvärfvat. Gift 1871 med Maria Aurora De Vylder. Friherrliga ätten Ribbing af Zernawa: 7. Ribbing, Peder, riksråd. Född på Vadstena slott den 10 juni 1606; son af R. 2. Sedan R. någon tid varit page hos Gustaf II Adolf, befordrades han till fänrik vid Johan Banérs regemente och blef löjtnant därstädes 1626. Såsom kapten vid Lars Kaggs regemente, hvartill han utnämndes 1628, följde han svenska hären öfver till Tyskland, bevistade eröfringen af Greifswald och Rostock, blockaden af Wismar med flera krigshändelser och insattes, efter att ha blifvit förordnad till öfverste för ett regemente Västgöta knektar 1640, året därpå till kommendant i Wismar. 1643 befann han sig med sitt regemente i Leipzig, men återreste s. å. till fäderneslandet där han sedan kvarstannade. Efter fredsslutet 1648 förordnades han till landshöfding i Elfsborgs län samt erhöll 1654 på samma gång friherrebref och rådsmanteln. Död på Boxholm i Östergötland den 14 april 1664. Gift 1634 med Kristina Ryning. 8. Ribbing, Per, ämbetsman, politiker. Född i Stockholm d. 14 maj 1670; den föregåendes sonson. Föräldrar: landshöfdingen frih. Lennart Ribbing och Katarina Falkenberg. Efter att hafva slutat sina studier i Uppsala och tillbragt ett par år på resor i utlandet, utnämndes R. 1693 till kommissarie i Kammarrevisionen och befordrades 1710 till lagman i Halland. Två år senare kammarråd, förordnades han 1714 till landshöfding i Uppsala län och utsågs till landtmarskalk vid den märkliga riksdagen 1719. Innan ständerna hunnit samlas, hade frihetspartiet, bland hvilkas ledare R. befann sig, redan vidtagit förberedelser till tvenne viktiga åtgärder: Görtz' undanrödjande och införande af en ny regeringsform. I kommissionen, som skulle döma öfver den fallne konungagunstlingen, utsågs R. till ordförande och ifrade, likväl mer af politiska än personliga skäl, för domens snara fällande och verkställande. Med afseende på regementsförändringen hade han redan åtskilliga år före Carl XII:s död med flera liktänkande öfverlagt om grunderna för ett friare samhällsskick och gjort utkastet till den nya samhällsförfattningen. Denna blef dock icke alldeles sådan, som R. tänkt sig den. Under det sålunda R. velat åt rådet inrymma en själfständig maktställning, sådan som förefanns före 1680, kom rådet genom den nya regeringsformen i beroende af ständerna. Likaså omintetgjordes hans sträfvan att på riddarhuset bevara ett öfvervägande inflytande åt den besutna adeln. Då det nämligen lyckades att på riddarhuset genomdrifva klassindelningens upphäfvande, blef det lågadeln, som där fick öfverhanden. I alla händelser var dock R:s insats i arbetet för tillkomsten af det nya statsskicket så betydligt, att han med skäl kan betraktas såsom den förnämsta af dess grundare, de s. k. »riksfäderne». Såsom bekant blef den nya grundlagen med anmärkningsvärd skyndsamhet antagen. Själf fick R. emellertid ej bevittna hvarken dess fördelar eller olägenheter, emedan han afled under riksdagens lopp i Stockholm d. 14 april 1719. Adeln beslöt 1756 att i riddarhussalen uppställa hans byst, hvilket beslut dock först 1809 kom till utförande. Ogift.