9. Ribbing. Konrad, ämbetsman, politiker. Född i Stockholm den 6 nov. 1671; den föregåndes broder. Med grundliga kunskaper, förvärfvade dels i Uppsala, dels vid utländska lärosäten, ingick R. på ämbetsmannabanan såsom auskultant i Svea hofrätt 1695. Först efter tio år 1705 befordrades han till assessor i nämnda hofrätt och insattes 1710 till ledamot i den kommission, som skulle undersöka hvarjehanda underslef, föröfvade af ämbetsmän under konungens frånvaro. 1711 befordrades han till lagman i Nerke, förordnades s. å. till vice landshöfding i Östergötland och blef 1712 lagman i Halland. Efter att kortare tider ha förestått landshöfdingämbetena i Nyköping och Västerås, förflyttades han, vid justitiestatens ombildning 1718, såsom lagman till Stockholms lagsaga, men återvände redan följande året till sin lagsaga i Halland. Kort därefter utnämndes han till landshöfding öfver Nerke och Värmland och inlade under de tio år, han hade detta län under sin styrelse, stora förtjänster om dess utveckling i många riktningar och botandet af de skador, dessa landsänden lidit genom kriget. Vid 1723 års riksdag erbjöds honom presidensstolen i Kammarkollegium, som han likväl undanbad sig, och han utnämndes i stället 1729 till president i Bergskollegium samt innehade detta ämbete sedan till sin död den 17 okt. 1736. Liksom brodern, var Konrad R. en varm försvarare af friheten och deltog verksamt vid utarbetandet af 1719 års regeringsform samt till afskaffande af de nyheter i förvaltningen, som Carl XII kort efter sin tronbestigning genomfört till vinnande af större centralisation. Äfven anses han, genom sin parlamentariska skicklighet och förmåga att vinna anhängare, i väsentlig mån hafva bidragit till författningens skyndsamma antagande. I de följande årens strider mellan Arvid Horn och det holsteinska partiet ställde han sig å den förres sida. Gift 1721 med grefvinnan Ebba Charlotta Douglas. 10. Ribbing. Gustaf, arkivman. Född d. 19 mars 1719; den föregåendes brorson. Föräldrar: frih. Lennart Ribbing, generaladjutant hos K. Stanislaus af Polen, samt friherrinnan Elsa Elisabet Banér. Sedan R. studerat dels i Lund och dels i Uppsala, antogs han 1740 till e. o. kanslist vid Kollegii-expedition samt gjorde 1744 en resa genom Frankrike och Holland. Återkommen till Sverige, förordnades han 1746 till amanuens hos hofkansleren, blef 1748 kansli-junkare samt 1758 presidentsekreterare hos sin svåger kanslipresidenten A. J. von Höpken. Efter von Stiernmans död sökte och erhöll han sekreterarebefattningen i Riksarkivet och han gjorde sig på denna, af mången såsom föga maktpåliggande ansedda, plats mest förtjänt af det allmänna. Med föga understöd af staten, ordnade han mest med egen hand det i oordning bragta och på olika håll spridda arkivet, lättade tillträdet för alla till dess skatter och lämnade beredvilligt sina egna anteckningar att offentliggöras i historiska samlingar. Redan 1762 hade R. erhållit titel af lagman. 1770 undfick han kansliråds fullmakt, men lämnade icke arkivet förrän 1773, då han fick säte och stämma i Kanslikollegium. Sin rikhaltiga boksamling fördelade han mellan K. biblioteket samt Målare- och bildhuggare-akad., af hvilken han såsom varande framstående gravyrkännare var hedersmedlem, samt skänkte äfven en del till Linköpings gymnasium. Död i Stockholm den 19 juni 1803. Ogift. Kobergs ättegren: 11. Ribbing, Fredrik, riksråd. Född i Göteborg den 23 april 1721. Föräldrar: Öfversten, sedermera landshöfdingen i Göteborgs och Bohus län frih. Bengt Ribbing och grefvinnan Ulrika Eleonora Piper. R:s befordringar i offentlighetens tjänst, innan han omsider blef beklädd med rådspurpurn, voro i korthet följande: Vid tolf års ålder antagen till volontär vid fortifikationen, utnämndes han 1741 till konduktör samt var under 1742--43 årens krig adjutant hos generalmajoren grefve Dohna samt öfveradjutant hos generallöjtnanten grefve Axel Spens. 1746 kapten vid Hessensteinska regementet och 1750 major vid Jämtlands dragonregemente, blef han 1753 major och tre år senare öfverstlöjtnant vid Nerkes och Värmlands regemente, i hvilken grad han bevistade alla sex årens fälttåg i Pommern, och utnämndes 1764 till öfverste för Älfsborgs regemente. R. tillhörde till en början hofpartiet samt var till och med misstänkt för delaktighet i de stämplingar till förmån för konungamaktens stärkande, som 1756 bedrefvos. Han lyckades dock rentvå sig för misstankarna i denna väg. Hans egentliga politiska bana kan emellertid sägas hafva börjat först vid 1765 års riksdag. Här väckte han öfverraskning genom att öfvergå till det nu åter mäktigt vordna Mösspartiet, som inom kort räknade honom bland sina koryféer. Han insattes i sekreta utskottet och blef, efter att tre gånger varit främst uppförd å rådsförslag men blifvit förbigången, ändtligen utnämnd till riksråd 1766. I denna egenskap förfäktade han med stor kraft och hänsynslöshet Mössornas allmänna politik och var en af dem, som i dec. 1768 mest energiskt motsatte sig utlysandet af riksdag. Vid Hattarnas seger 1769 afsattes han från sitt ämbete, men återfick detsamma i maj 1772. Han var ock en af de få Mössor, som Gustaf III efter revolutionen fann lämpligt att bibehålla i rådet. Hans oböjliga skaplynne föranledde ofta skarpa konflikter med konungen, men den vänskap med Lovisa Ulrika, som kan dateras ända från hans förordnande 1766 som guvernör för prins Fredrik Adolf, stärktes däraf ytterligare och 1779 utnämndes han till änkedrottningens öfverste marskalk. Han öfverlefde ej länge denna sin härskarinna utan afled i Stockholm d. 11 okt. 1783. Fem år förut hade han erhållit greflig värdighet. R. beskrifves som en djärf och orädd man, som ofta af sin frispråkighet förleddes att ej så noga väga sina ord. Gift 1764 med grefvinnan Eva Helena Löwen, Arvid