Horns dotterdotter och omgift med frih. Gustaf Maclean (se II: 114). 12. Ribbing, Adolf Ludvig, delaktig i Gustaf III:s mord. Född i Stockholm d. 10 jan. 1765; den föregåendes son. Han valde tidigt den militära banan, ingick såsom fänrik vid gardet, där han befordrades till kapten men tog 1789 afsked, då han vid tillsättningen af en kompani-chefsbefattning såg sig förbigången af en yngre kamrat. Hans från fadern ärfda animositet mot Gustaf III erhöll härigenom ytterligare näring och bragtes till höjdpunkten, då han ansåg sig genom konungens åtgöranden gått miste om ett fördelaktigt giftermål. Starkt påverkad af tidens frihetsidéer, intog han ock trots sin ungdom en framskjuten plats i riddarhusoppositionens led vid riksdagarna i Stockholm 1789 och Gäfle 1792. Händelserna vid den sistnämnda framfödde hos honom en fast öfvertygelse, att endast Gustaf III:s undanröjande kunde åvägabringa ett bättre sakernas tillstånd. Efter långa föregående rådplägningar öfverenskom R. d. 15 mars 1792 med Klas Fredrik Horn (se I: 516) och J. J. Anckarström, att mordet följande dags afton skulle äga rum å operamaskeraden, hvilket ock verkställdes af den sistnämnde. Redan d. 18 mars blef R. häktad och 10 maj dömdes han för delaktighet i mordet till döden, men 15 aug. s. å. lindrades straffet till adelskapets förlust och ständig landsflykt. Efter afresan från Sverige i aug. 1792 vistades R. först i Paris, därefter i Schweiz och på Själland 1794--95 samt från 1796 åter i Paris. Understödd af förmögna anförvanter, förde han här ett sorglöst och bekymmerfritt lif samt gifte sig 1799 med en fröken d'Aubigné. 1809--10 vistades han med regeringens tillåtelse hos modern i Bohuslän. Från 1815 var han bosatt i Brüssel som medarbetare i Le Vrai Liberal, men blef 1820 på Fredrik Wilhelm III:s af Preussen begäran utvisad, på grund af en skarp artikel. Han var sedermera medarbetare i den utprägladt liberala tidningen Le Courrier Français i Paris, där han afled d. 1 april 1843. 1. Ribe, Evald, läkare, kirurg. Född i Stockholm d. 9 nov. 1667, äldste sonen af den från Mecklenburg inflyttade, 1696 aflidne direktören vid den kirurgiska societeten Mattias Bernhard Ribe och Margareta Rosinia Salvius. Väl underbyggd i ungdomen, bland annat äfven i kirurgien, blef R. satt i tillfälle att genom utrikes resor ännu mer öka sina kunskaper, hvarför han sedermera utöfvade sin konst såsom kirurg på ett vida vetenskapligare sätt än mängden af hans föregångare. 1696 ingick han som ledamot i barberareämbetet samt erhöll sedermera Carl XII:s fullmakt att vara kunglig hofkirurg, den förste som innehade denna syssla på stat. Förordnad 1715 till ordförande och öfverdirektör i barberareämbetet, utverkade han för ämbetet ett nytt reglemente, då detsamma officiellt erhöll namn af Kirurgiska societeten, samt öppnade för yngre kirurger ett vidsträcktare fält till både vetenskaplig och praktisk öfning, hvarigenom societeten erhöll ett förökadt anseende, och kirurgiens yrke fick ett alldeles förändradt skick. 1741 begärde och erhöll han afsked både från sin plats såsom hofkirurg och sin befattning såsom öfverdirektör samt afled i hög ålder, i Stockholm, den 2 mars 1753, allmänt saknad för sina grundliga kunskaper, sin vidsträckta erfarenhet och sitt vänsälla väsen. Gift 1: 1697 med Märta Dorotea Schulzen, 2: med Augusta Elisabet Grill och 3: Kristina Johanna Schwartz. 2. Ribe, Evald, kirurg. Född i Stockholm d. 25 juli 1701, den föregåendes son i andra giftet. Under faderns ledning förvärfvade R. redan i ungdomen den kirurgiska färdighet, att han kort efter sin ankomst till Uppsala 1721 verkställde en lycklig starroperation. Med ett understöd ur konungens egen handkassa företog han året därefter en utrikes resa, uppehöll sig tvenne år i Leyden och afhörde där Boerhaves, Gravesands, Albinis m. fl:s föreläsningar. Om hösten 1724 fortsatte han sin resa till Paris och vidare till Rheims, där han 1725 erhöll medicine doktorsdiplomet. Genast efter sin hemkomst 1726 utnämnd till konungens hofmedikus, blef han fem år därefter lifmedikus samt 1740 k. arkiater och ordförande i Collegium medicum. 1746 upphöjdes han i adligt stånd, på hvilken värdighet likväl först hans barn gjorde anspråk genom att taga introduktion på riddarhuset, då de förändrade sitt ofrälse namn till Ribben. (Namnet Riben hade däremot hans farbroder, lifmedikus Mattias R. antagit, då han 1713 adlades). Led. af Vet.-akad. 1739. Död i Stockholm d. 8 okt. 1752. Hos K. Fredrik I stod R. i mycken ynnest och vårdade konungen under hans sista sjukdom. Han omtalas för öfrigt såsom en vördnadsvärd man, grundligt lärd samt välvillig, skicklig, men mycket varsam, läkare. Gift 1: 1730 med Johanna Höwet, 2: med Anna Elisabet Silfverhielm. 3. Ribe, Carl Fredrik, läkare. Född i Stockholm d. 29 maj 1708: den föregåendes bror. Med goda elementarstudier och icke obetydlig kirurgisk färdighet anträdde R. 1729 den utrikes resa, hvilken under det förfall, hvari den medicinska undervisningen då befann sig i Sverige, var ett nödvändigt villkor för uppnåendet af någon större läkareskicklighet. Under denna studiefärd vinnlade han sig hufvudsakligen om behandlingen af ögonsjukdomarna, studerade dessas olika natur under S:t Yves i Paris samt operationsmetoderna vid hospitalet Inseln i Bern under Helmlin. Efter sex års vistelse i främmande länder återkom R. 1735 till Sverige och utnämndes genast till regementsfältskär vid Lifregementet. Förordnad 1741 till faderns efterträdare såsom K. lifkirurg, inkallades han 1745 till ledamot af Vet.-akad. och erhöll 1750 titel af assessor. Död i Stockholm d. 20 sept. 1764. Han var på sin tid Sveriges främsta ögonläkare och hade isynnerhet rykte om sig att vara en starroperatör af första ordningen. Gift 1: 1735 med Anna Vendela