Daniel Roberg och Ingrid Meinich. Fadern undervisade själf sin son i farmaci, och då gossen härvid ådagalade mer än vanligt snabba fattningsgåfvor, skickades han 1678 till Uppsala, hvarest han flitigt afhörde de medicinska föreläsningarna. Förloppet af hans studiebana var för öfrigt den vanliga. Sedan han i några år vistats i Uppsala, anträdde han en resa utomlands, hvarunder han besökte Tyskland, Frankrike, England och Holland och promoverades till medicine doktor i Leyden 1689. I Stockholm, där han nedsatte sig efter hemkomsten, uppehöll han sig i början med att föreläsa anatomi, troligen i arkiater Durietz' medicinska läroanstalt och blef 1696 assessor i collegium medicum. Året därefter kallades han till professor i anatomi och praktisk medicin vid universitetet i Uppsala, en befattning som han innehade i fyrtiotre år eller till 1740, då han på egen begäran erhöll tjänstfrihet. Nitisk i sitt kall, verkade han för läkarebildningens höjande och utveckling. Genom hans bemödanden lades under hans ämbetstid grunden till inrättandet af ett akademiskt sjukhus -- förslaget därom godkändt af konungen 1706, -- hvarjämte han bragte det därhän, att medicine studerande, utan att behöfva söka legitimation utomlands, promoverades till medicine doktor i Uppsala. Den första medicine doktorspromotionen därstädes anställdes d. 10 maj 1738, då en vid namn Hamnerin, som sedan blef provincialläkare i Värmland, var den förste promoverade. R. var känd såsom god latinare, filosof samt skicklig tecknare. Oaktadt sin lärdom, sin praktiska bildning och sitt lärarenit, uträttade han emellertid i själfva verket föga till att höja medicinens studium ur det förfall, hvari det nedsjunkit genom hans företrädares liknöjdhet. Orsakerna härtill kunna varit flera, men en ganska viktig var R:s egen personlighet, snålhet och cyniska väsen, som hindrade honom att medelbarligen, som sig borde, inverka på den studerande ungdomen. Träget verkande äfven med pennan, författade han en mängd skrifter, bland hvilka må förutom 42 disputationer nämnas Lijkrevnings tavlor 1718, Characteres morborum 1729, Grundval til plante-känningen 1730, CLIII aphorismi chemici 1733, Artis chirurgicæ conspectus brevis 1740, öfversättningar af Guffers Lille hus-apotheque 1709 och Beynons Barmhertige samaritanen s. å. Han afled i Uppsala d. 21 maj 1742. Ogift. Roberg, Paul Emil Richard, scenisk dekorationsmålare. Född i Stockholm d. 3 jan. 1821 och son af bokhållaren J. P. Roberg.

Paul Emil Richard Roberg

Vid tolf års ålder moderlös, upptogs R. af en änkefru Eggers, i hvars hus han under sina barnaår åtnjöt den moderligaste omvårdnad. Med stor fallenhet för teckning och målning samt lifligt intresserad för allt, som rörde teatern, ingick han efter slutade skolstudier i lära hos en målare Hammar och kvarstannade i dennes tjänst, tills han förvärfvat gesällbrefvet. För att stärka sina af en bröstsjukdom medtagna krafter företog han sommaren 1839 en resa till Småland och Bleking, hvarunder han fick tillfälle att åt sin förre, då i Kalmar bosatte, mästare utföra några finare arbeten. Om hösten s. å. hann han omsider målet för sina önskningar, att få ägna sig åt dekorationsmåleriet, i det han antogs till elev hos dekorationsmålaren vid k. teatern Müller. Här arbetade han med all flit till 1843, då han erhöll i uppdrag att utföra några dekorationer att användas vid öppnandet af den samma år färdiga Nya (nuv. Dramatiska) teatern, till hvars dekoratör han sedan antogs. Flera af de dekorationer han här utförde, såsom till »Slösaren», »Chevalier de Maison rouge», »Klostret Castro», A. Blanches lustspel m. fl. ådrogo sig konstkännares lifliga uppmärksamhet och banade i sinom tid för honom vägen till ateljén vid k. teatern. Han kvarstannade emellertid vid Nya teatern till 1850, då ett nytt anfall af hans bröstlidande, ådraget genom öfveransträngning, gjorde en vistelse i varmare luftstreck för honom nödvändig. Med understöd af Nya teatern och några konstvänner, anträdde han i juli sistnämnda år en resa till Algeriet, dit han anlände i augusti, och kvarstannade omkring en månad samt besökte under hemvägen Rom och Paris, njutande i fulla drag, hvarhelst tillfälle gafs, af allt det sköna i natur och konst, som framträdde för hans konstnärsöga. Särskildt hade han af teatrarna i Paris mycket att lära för fullkomnandet af sin konst och drog i riklig måtto däraf gagn. Det var ock i Paris, han fick mottaga kallelsen att vara dekoratör och dekorationsmålare vid K. teatern i Stockholm. Lämnande den franska hufvudstaden, anträdde han skyndsamt hemresan öfver Dresden och Berlin samt återkom till Stockholm pingsttiden 1852. Genast efter hans återkomst uppdrogs honom af K. teaterns d. v. direktör, frih. K. Bonde, att måla dekorationerna till operan »Profeten». Det sätt, hvarpå han löste denna uppgift, grundlade för alltid det rykte, han sedan ärorikt försvarade genom sina arbeten till »Don Juan», Trollflöjten», »Friskytten», »Oberon», »Violetta», »Axel och Valborg» samt en mängd andra sceniska framställningar. 1850 hade han erhållit Konstakademiens högsta pris, den kungl. medaljen, och invaldes fyra år därefter till hennes ledamot. Det kan i sammanhang härmed nämnas, att R., utom dekorationsmåleriet, äfven ägnade sig åt målning i olja, akvarell och gouache. En allt mer tilltagande sjuklighet lät emellertid hans beundrare och vänner med oro ana hans snart förestående bortgång, hvilken likväl allt för plötsligt inträffade på Drottningholm den 25 febr. 1859. I ledet bland europeiskt ryktbare dekorationsmålare intog R. obestridligt en plats och skulle, om hans lifstid blifvit längre, gjort de flesta af dem företrädet stridigt. Det var honom »förbehållet, att med en, sedan Desprez' dagar icke anad makt fortsätta denne mästares verk och genom natursanning i form och färg, i förening med beträdande af en ny väg för uppställningen af dekorationerna, gifva en lyftning åt sin konst, som i betydlig mån bidrager till åskådarens införlifvande med de vidt åtskilda situationer, hvilka skådespelen framställa.»