poststadga 1872 — den första allmänna författning rörande postväsendet, som utgått sedan 1870 — samt betydligt förökande af postanstalterna och postgångarna i riket, delvis med anlitande af den nyinrättade landtbrefbärningen. R. kallades 1876 till ledamot af kommittén för skjutsväsendets ordnande, till ordförande i kommittén för omreglering af styrelserna för post- och telegrafverken s. å. samt till ledamot af kommittén för inrättande af en postsparbank 1882 för att följande år öfvertaga ordförandeskapet däri. 1874—89 satt han i riksdagens Första kammare såsom representant för Norrbottens län. Död i Stockholm d. 19 jan. 1895. Förutom den nämnda prisskriften i Svenska akademien har han författat Postverkets historia från inrättningens början till och med 1864 (i Sv. officiella statistik), åtskilliga uppsatser rörande telegraf- och postverket samt noveller och poem intagna i tidningar och kalendrar m. m. Gift 1856 med Sofia Maria Nordenfalk, dotter af justitiestatsministern Johan Nordenfalk (se II: 193.) 2. <img l>

Roos, Anna Maria, författarinna. Född i Stockholm d. 9 april 1862; den föregåendes dotter. Efter åtnjuten undervisning vid Högre lärarinneseminariet, idkade fröken R. språkliga och historiska studier samt sysselsatte sig med musik och målning. Anställd 1881 såsom lärarinna vid den af friherrinnan Sofie Adlersparre grundade Klara söndagsskola till förmån för barn, tillhörande arbetsklassen i Klara och Kungsholms församlingar, var A. R. 1888—95 föreståndarinna för denna läroanstalt. Mot slutet af denna tid framträdde hon 1894 under signaturen Alfaro på det skönlitterära fältet med diktsamlingen I gryningen och barnboken Lilla Elnas sagor. Följande år blef i bokmarknaden under hennes eget namn synlig en samling berättelser under den gemensamma titeln Tysta djup samt I Hvitavall, visor och berättelser för barn, I och II. Följde så 1898 Luve Lulls sagor, visor och berättelser för barn samt 1899 Prinsessan Li-Hong-Tse och andra berättelser. Samma år riktade den flitiga och talangfulla författarinnan vår litteratur med Gräshoppans visor, hvaraf en andra samling utkom 1900. I Marika, som utgafs 1901, lämnade hon en serie skildringar ur en ung flickas lif och gaf i den s. å. utkomna Mariæ Nyckelpigas visbok ett nytt vittnesbörd om sin skaldebegåfning. I Fariseismen i våra dagar, som jämte diktsamlingen Aderton år utgjorde frukten af hennes litterära arbete 1902, gaf hon sig in på ett område för några af samtidens viktigaste frågor, behandlade af henne med en stilistisk bravur och en öfvertygelsens värme, ägnade att äfven hos motståndarna tillvinna henne sympatier. Valands saga, som utkom 1903, är en episk diktcykel med ämne ur Viktor Rydbergs »Undersökningar i germanisk mytologi». I tidskrifter har dessutom A. R. offentliggjort en del litterära studier, bland hvilka ett flertal beröra den spanska litteraturen. Hon hade nämligen tillfälle att studera denna under en resa, som hon med sin fader 1885 företog till Portugal och Spanien, hvilken resa senare efterföljdes af andra långväga färder såsom 1903 till Nordafrika (Algeriet och Tunis), m. fl. A. R:s arbeten hafva, hvad flera af dem beträffar, vunnit den uppmärksamheten att blifva öfverflyttade till främmande språk. Själf öfversatte författarinnan till franskan jämte ett par andra berättelser sitt arbete Tysta djup, hvilket utkom i Paris 1897 under titeln Coeurs sauvages. Därjämte hafva några af hennes berättelser öfverflyttats till tyska, äfvensom till engelska, italienska och ryska språken. A. R. var 1898—1902 redaktionssekreterare i »Ord och bild» samt 1889—1901, på uppdrag af Författarföreningen, redaktör af dess publikation, »Vintergatan». Valdes 1901 till ordförande i det kvinnliga litterära och artistiska sällskapet Nya Idun. 1. <img r>

Roos, Petrus, präst, författare. Född i Rödinge prästgård af Skåne d. 11 maj 1740. Föräldrar: prosten och kyrkoherden Andreas Roos och Kristina Filenius. 1758 inskrefs R. bland de studerande i Lund, erhöll lagerkransen 1766 och prästvigdes s. å., hvarefter han började sin prästerliga bana såsom huspredikant hos landshövdingen frih. von Lingen. 1768 utnämndes han till e. o. predikant vid Södra skånska kavalleriregementet, kallades 1773 till Skartofta och Öfveds patronella pastorat af Lunds stift och utbytte 1789 denna befattning mot kyrkoherdebeställningen i Västerstads och Östraby församlingar af samma stift. Tre år senare utnämndes han till prost öfver sina församlingar, blef 1802 kontraktsprost i Färs' härad, jubelmagister i Lund 1817 och året därefter hugnad med teologie doktorsvärdigheten. Vid sin död i Västerstads prästgård d. 10 nov. 1832 var R. den äldste inom svenska prästeståndet. Nitisk själasörjare och församlingslärare, använde han alla lediga stunder till författareskap och studier samt har utgifvit ett stort antal predikningar, tal och afhandlingar. Bland dessa senare må nämnas: Några folkslags olika tankar om religion och världens danande och dess ålder 1815, Gudaktighetens hemlighet är stor. Kort begrepp om vår salighetslära 1816, Medborgaren föreställd till sina plikter enligt hustaflan 1817, Äro lifs- och kroppsstraff för förbrytelser enliga med religion och moral? 1817, Den Heliga skrift såsom den säkraste anvisning till alla dygders utöfning 1829, Christliga tankar om skapelsen, återlösningen och helgelsen 1830 m. m. Gift 1: 1773 med Andrietta Oliva Litholander, 2: 1819 med Johanna Carolina af Trolle. 2. <img r>

Roos,Mathilda Lovisa, författarinna. Född i Stockholm d. 2 augusti 1852; den föregåendes sonssondotter. Föräldrar: Öfverste Malte Leopold Roos och Matilda Beata Meurk. Sitt förstlingsarbete, berättelsen Marianne, utgaf fröken R. 1881 och gaf genom detsamma icke ringa löften om