namnsdag m. fl., vidare etsningarna Herr Gude Gjäddes predikoresa och Dopet, pennritningen Målet, pastellen Munkhufvud m. m., Blomstermarknaden. Vidare har han tecknat Martin Luthers studerkammare, m. m. Bland de senaste skapelserna af hans öfverlägsna pensel hafva Drottning Dagmars uppväckelse och Sfinxen väckt mycken uppmärksamhet. R., hvilken äfven gjort sig bekant såsom författare genom åtskilliga i tidningar och tidskrifter intagna alster af sin penna, såsom Bref från Orienten 1865, En kanoniseringsfest i Rom 1867, Ur min fars minnen 1880 m. fl., kallades 1903 att intaga en af stolarna i Svenska akademien, men undanbad sig denna utmärkelse. Filos. hedersdoktor 1900, är han sedan 1893 medlem af Nationalmusei nämnd. Ogift. Rosén. Denna ansedda släkt, af hvilken åtskilliga ättlingar under olika namn blifvit upptagna på svenska riddarhuset, härstammar från en bonde i Roasjö socken i Sexdrega pastorat i Älfsborgs län, Esbjörn Eriksson, som lefde på 1600-talet, och hvars son Erik (f. 1667, d. 1738), tog sig namnet Rosenius, blef kyrkoherde i Sexdrega och fader till flera söner, af hvilka såsom märkliga må nämnas arkiatern Nils Rosén, adlad Rosén von Rosenstein, professorn Eberhard Rosén, adlad Rosenblad, öfverhofpredikanten Gabriel Rosén -- se R. 1 --, hvars son Erik Gabriel 1843 upphöjdes i friherrligt stånd, under namnet von Rosén, samt publicisten Johan Rosén -- se R. 2. --. 1. Rosén, Gabriel, präst, teolog. författare. Född i Sexdrega församling af Göteborgs stift d. 20 dec. 1720. Föräldrar: kyrkoherden Erik Rosenius och Anna Wekander. Student i Uppsala 1738, kallades R. 1746 till huspredikant af presidenten friherre von Gedda och blef två år därefter e. o. samt 1750 ord. hofpredikant. Utnämnd 1758 till öfverhofpredikant och predikant vid K. M:ts orden, antogs R. att vara lärare i teologi för hertigarna Carl och Fredrik Adolf, blef 1760 konungens biktfader samt befordrades 1763 till kyrkoherde i Riddarholmens och Bromma församlingar. Öfverhofpredikantsämbetet bibehöll han till 1767. Vid Gustaf III:s kröning 1772 var R. en bland dem, som hugnades med teologie doktorsvärdigheten och kallades s. å. till ledamot af Bibelkommissionen. R. var äfven bankofullmäktig och flera gånger uppförd på biskopsförslag. Död i Stockholm d. 2 okt. 1784. Såsom predikant ansågs R. för »en af de yppersta med sann både kristlig och medborgerlig anda.» Såsom teologisk författare har han låtit trycka en stor myckenhet strödda predikningar och griftetal, samt Anmärkningar vid tvenne nyligen utkomna skrifter, den ena kallad: Vårt eviga nådaval i Christo Jesu; den andra: Apostolisk predikan för präster<footnote>Dessa tvenne skrifter hade utkommit i Stockholm 1772 och voro författade af den landsflyktige dr Rutström.</footnote> 1774. Gift 1757 med Anna Margareta Rath. 2. Rosén, Johan, publicist och vitterhetsvän. Född i Sexdrega församling af Göteborgs stift den 8 mars 1726; den föregåendes broder. R. blef student i Uppsala 1742, i Lund 1747 och filos. magister på det senare stället 1758. Förordnad till eloquentiæ docent i Uppsala året därefter, öfvertog R. 1751 en dylik docentur i Lund och förestod därstädes professuren i romersk vältalighet och poesi 1754. Som han ej hade utsikt till någon snar akademisk befordran, lät han prästviga sig i Göteborg 1756 och utnämndes till eloquent. et. poes. lector vid därvarande gymnasium 1759. Teolog, doktor i Greifswald 1762. Död i Göteborg den 6 sept 1773. R. var kanske näst Gjörwell på sin tid Sveriges ifrigaste publicistiske skriftställare. Så utgaf han 1759--63 det omväxlande och innehållsrika »Götheborgska magazinet» med bilagan »Hvad nytt i staden?» En fortsättning däraf var det 1764--65 utkommande »Göteborgska veckobladet», i hvars utgifvande det sistnämnda året Gothenius hade del. R. drog sig nämligen då tillbaka från befattningen såsom utgifvare, därtill föranledd bl. a. af det obehag och den ovilja, som vållades honom af stadens mäktiga handelsmän, mot hvilka han hade mer och mindre graverande anmärkningar att göra, dem han icke tvekade att i sin tidning framställa. Emellertid fortfor han med sin publicistiska verksamhet i den af hans svåger, B. Öhrwall, 1766--72 utgifna »Götheborgska spionen», i hvars redaktion han säkerligen med rätta ansågs vara den ledande själen. Sistnämnda år började han dock ånyo utgifva ett eget organ »Hvad nytt? Hvad nytt?» Detta organ, som efter R:s död fortsattes af hans änka, Anna Hammar, fick en ganska beaktansvärd betydelse för den inhemska vitterheten, i det detsamma upplät sina spalter för en mängd förstlingspoem af vårt lands mera betydande skalder. 1769 invecklades R. såsom anklagad att hylla vissa af Swedenborgs mera rationalistiska satser i en process, som pågick ännu vid hans död, i sept. 1773. R. försökte väl häfda sina åsikters öfverensstämmelse med bibeln, men då han ansågs öfverbevisad om irrlärighet, frånkändes honom all rätt att undervisa i teologi. Försöket att få honom afsatt lyckades dock icke. Med sin ämbetsbroder, d. v. rektorn, sedermera biskopen M. G. Wallenstråle, arbetade han ifrigt för inrättandet af ett vetenskapligt och vittert samfund i Göteborg. Planen rönte ock den framgång, att ett sällskap kom till stånd, som, till en början afsedt att vara »en société inom lyckta dörrar», tretton år efter R:s död utvecklades till det ännu fortfarande Göteborgs vetenskaps- och vitterhetssamhälle. Jfr O. Sylvan: »Svenska pressens historia till statshvälfningen 1772.» 3. Rosén, Erik Gabriel von, ämbetsman, musiker. Född i Stockholm d. 2 maj 1775; den föregåendes brorson och son af R. 1. Efter att i Uppsala, där R. blef student 1790, hafva aflagt vederbörliga ämbetsexamina, ingick han 1793 på den juridiska banan, blef 1794 auskultant och 1802 assessor i Svea hofrätt samt utnämndes 1804 att förrätta lagmansting i Stockholms läns lagsaga. Befordrad 1815 till hofrättsråd, blef han tio år därefter justitieråd och slutligen 1836 president i Svea hofrätt samt kvarstod såsom sådan till 1845, då han vid uppnådda 70 år tog afsked ur rikets tjänst. Under sin långa,