gradmätningskonferensen i Berlin 1886. Bland öfriga tillfälliga uppdrag, som blifvit honom anförtrodda i det offentligas tjänst, kan nämnas förordnandet 1888 att biträda vid uppgörandet af förslag till undervisningens ordnande vid rikets navigationsskolor. Ledamot af Krigsvetenskapsakademien sedan 1875 och af Vetenskapsakademien sedan 1886, tillhör han sedan 1897 äfven Vetenskapssocieteten i Uppsala. Utom hans gradualdisputation, Komet VI 1863, införd i »Uppsala univ. årsskrift» kan bland hans lärda afhandlingar nämnas Studien und messungen an einem Zöllnerschen astrophotometer, införd i »Bulletins de l'académie des sciences de S:t Petersbourg» äfvensom afhandlingar rörande de geodetiska arbetena i Sverige och därmed sammanhängande ämnen. Gift 1870 med Maria Charlotta Emanuelsson. 1. Rosenadler, Johan (Upmark), lärd, vältalare. Född i Uppsala i sept. 1664; son af en där bosatt borgare, Erik Hansson Ångerman, och Maria Folcker. Under sin studietid i födelsestaden gjorde R. sig känd för sina ovanliga insikter i de klassiska och moderna språken, hvarjämte han ansågs för en af akademiens utmärktaste fäktare. Efter i Uppsala aflagda lärdomsprof, afslutade med hans disputation 1688, studerade han under utrikes resor nästan alla vetenskaper, till och med fortifikationen, och utnämndes efter sin hemkomst 1696 till filosofie adjunkt i Uppsala. Tvenne år därefter befordrades han, med filosofiska fakultetens och det akademiska konsistoriets enhälliga förord, till skytteansk professor och blef alltså den första svensk, som innehaft denna lärostol. Med vitsord att »med särdeles heder och till den studerande ungdomens stora båtnad» hafva skött sitt undervisarekall, lämnade han efter nitton års verksamhet, hvarunder han presiderat för 131 akademiska afhandlingar, skytteanska professuren 1716, för att mottaga befattningen såsom censor librorum. Tre år senare upphöjdes han i adligt stånd, då han bortlade namnet Upmark, hvilket redan lyst inom vetenskapen och vältaligheten, och antog det mer klingande Rosenadler. Erhöll 1722 titel af kansliråd, med säte och stämma i Kanslikollegium i allt som rörde censorsämbetet, samt hugnades, när han tog afsked 1737, med statssekreterares titel. Död i Stockholm d. 26 mars 1743. »Upmark» -- säger en af hans minnestecknare -- »var den romerska vältalighetens präktigaste stjärna i Norden.» Han anses i detta hänseende af de flesta stå öfver själfva den ryktbare Lagerlöf. Blommorna af hans vältalighetskonst, hans orationer och parentationer, äro särskildt tryckta af P. C. Nettelbladt i hans »Schwedische Bibliotek» och dess »Memoria virorum in Suecia eruditissimorum rediviva.» Bland de mera kända män, som gjorts till föremål för hans latinska åminnelsetal, kunna nämnas E. Castorvus, J. A. Bellman, H. Spegel, H. Vallerius och E. Odelstierna. Den enda skrift, han på modersmålet utgaf, var Carl XII:s personalier. Hans efterlämnade ansenliga boksamling skänktes 1756 af en bland hans söner till Karlstads gymnasiibibliotek. Gift 1714 med Eva Schwede. 2. Rosenadler, Carl Albrekt, ämbetsman, boksamlare, donator. Född i Uppsala den 21 febr. 1717; den föregåendes son. Endast sjutton år gammal anställdes R. såsom e. o. kanslist i Riksarkivet och kort därefter, 1735, i Utrikes expeditionen, där han 1746 befordrades till kanslist, 1754 till protokollssekreterare och 1763 till kansliråd. 1777 erhöll han afsked med namn och värdighet af president. De båda sista årtiondena af sin lifstid var han beröfvad sina ögons ljus. Barnlös slöt R. sin adliga ätt i Stockholm d. 30 dec. 1799. Till Vetenskapsakademien, af hvilken han kallades till ledamot 1754, skänkte han 1777 ett kapital för inköp af eget hus samt 1780 en boksamling af 2,000 band, nu befintlig i K. biblioteket och märklig såsom innehållande många sällsyntheter och uteslutande bestående af i Sverige på svenska tryckta böcker. En annan boksamling, upptagande mer än 3,000 volymer, förärade han 1795 till Uppsala universitets bibliotek och ihågkom äfven flera andra institutioner med frikostiga gåfvor. Sin erkänsla för honom visade Vetenskapsakademien genom den minnespenning, den lät prägla öfver honom. Gift 1756 med Ulrika Boneauschöld. Rosenberg, Axel Edvard Johan, landskapsmålare. Född i Stockholm d. 1 april 1858. Föräldrar: grosshandlaren Gustaf Magnus Rosenberg och Adelaide Henriette Charlotte Holmberg. Student i Uppsala 1877, drefs R. snart af konstnärshågen att ägna sig åt en ny bana, studerade 1878 under ledning af Edv. Perséus, 1879--82 vid Konstakademien under P. D. Holm och 1882--84 i Paris och Normandie, hvarefter han återvände till fäderneslandet. Å »Salonen» i Paris, å hvilken R. utställt såväl svenska som franska landskapsbilder, belönades R. 1886 med mention honorable för Vårvinter (med motiv från Stockholmstrakten). Flertalet af R:s arbeten äro stora dukar med motiv från Stockholmstrakten, kraftigt utförda med äkta svensk stämning. Bland dem må här nämnas Höstmorgon i soldis, som införlifvats med Nationalmusei samlingar, Sommarafton i Stockholms skärgård, Vinternatt, Vid kvarnrännan, Marskväll, Stjärnenatt. Sedan 1901 är R. led. af Konstakademien. Gift 1882 med Annie Louise Charlotte Ståhle. Rosenblad. Ätten härstammar från kyrkoherden i Sexdrega pastorat af Göteborgs stift, Erik Rosenius (se Rosénska släktöfversikten), hvars son, Eberhard Rosén -- se R. 1 -- adlades 1770 med namnet Rosenblad. Dennes fjärde son, Mattias, -- se R. 3 -- upphöjdes 1805 i friherrligt och 1815 i grefligt stånd. På hans friherrliga nummer adopterades 1809 hans äldre broder, öfversten Elof R. -- se R. 2. Endast den adliga och den friherrliga ätten fortlefva ännu.