1. Rosenblad, Eberhard, läkare. Född i Sexdrega prästgård i Västergötland den 16 nov. 1714. Föräldrar: förenämnda Erik Rosenius och Anna Wekander. Sedan R. 1732 med utmärkelse tagit studentexamen i Uppsala, ägnade han sig under de två första åren af sin vistelse vid universitetet åt teologiska studier, men öfvergaf dem för medicinen, i hvilken han erhöll en säker handledare i sin äldre broder, den sedan så bekante Rosén von Rosenstein, som då nyss blifvit befordrad till professor. Redan under sin studietid hade R. förvärfvat sig anseende såsom vetenskapsman genom tvenne akademiska afhandlingar, De tussi, hvilka han försvarade under sin broders presidium. Efter fulländade akademiska studier och sedan han vid tjugosju års ålder, 1741, erhållit medicine doktorsgraden, begaf han sig till Stockholm, där han snart blef en af de mest anlitade läkarna. Året därefter antogs han till sekreterare i Collegium medicum, afgick 1743 såsom expeditionsmedikus med flottan till Finland och blef efter sin återkomst assessor i nyssnämnda kollegium. Vid ännu icke fyllda trettio år sökte han på enhällig uppfordran af akademiska konsistoriet i Lund professuren i praktisk medicin därstädes och erhöll äfven densamma 1744 efter hållen disputation De cortice peruviano. Året därefter företog han för ytterliga studier en resa till utlandet och knöt därunder, särskildt med den ryktbare anatomen Haller i Göttingen, de vetenskapliga förbindelser, som stärkte honom i hans efter hemkomsten 1756 fullföljda bemödanden att utbilda och höja den dittills väl mycket försummade medicinska undervisningen vid Lunds högskola. Med hvilken framgång dessa bemödanden kröntes, därom vittnar bl. a. det förhållandet, att ur R:s skola utgingo vetenskapsmän, sådana som Retzius, Wollin, Florman, Unge och E. Munck af Rosenschöld. R., hvilken äfven såsom praktiserande läkare hade ett högst omfattande verksamhetsfält, visade därjämte vid åtskilliga tillfällen prof på framstående förmåga såsom veterinär. I 36 år, eller från 1760 ända till sin död, var han också intendent vid Ramlösa hälsobrunn. R. utvecklade dessutom under sin professorstid ett icke ringa skriftställareskap, utgaf 36 disputationer, arbetet Observationes botanicæ 1749, ett par häften om boskapssjuka o. s. v. Några af hans afhandlingar öfversattes på tyska och engelska. Äfven utanför fältet för hans egen vetenskapliga disciplin gjorde sig hans lärdom gällande. Mästare såsom latinsk vältalare, var han äfven en god kännare af den grekiska litteraturen. Sedan han i fyratio år verkat i sitt lärarekall, sökte och erhöll han 1784 afsked såsom emeritus, lefde sedermera i Lund till 1796, då han i den höga åldern af åttiotvå år afled d. 21 mars. Jämte Sv. Lagerbring var R. utan tvifvel Lunds universitets mest lysande namn vid medlet af det adertonde århundradet. Såsom erkännande af hans utmärkta förtjänster om den medicinska bildningen, hans anseende såsom vetenskaplig skriftställare och berömliga verksamhet såsom läkare, inkallades han 1752 i Vetenskapsakademien och erhöll 1770 adelskap, då han förändrade sitt hittills burna namn, Rosén, till Rosenblad. Gift 1746 med Ulrika von Hermanson, syster till riksrådet Mattias von Hermanson. 2. Rosenblad, Elof, krigare. Född i Lund den 15 okt. 1756; den föregåendes son. R. inskrefs tidigt vid universitetet, men lämnade snart de bokliga studierna för att ägna sig åt krigaryrket. Sedan han, sjutton år gammal, blifvit sergeant vid Jämtlands regemente, befordrades han fyra år senare till fänrik vid Sprengtportenska regementet, utnämndes 1781 till löjtnant och 1784 till kapten. Under sjökriget 1788 bevistade han slaget vid Hogland, och kommenderade en del af sitt regemente vid anfallet på Reval, i träffningen vid Kronstadt och vid genombrytningen ur Viborgska viken 1790. Året efter Gustaf III:s död anställdes han såsom adjutant hos den unge konungen, blef s. å. major, 1796 öfverstlöjtnant vid Danckwardtska regementet samt tvenne år senare öfverste och chef för Konungens eget värfvade regemente, med hvilket det Sprengtportenska då förenades. Förordnad till brigadchef i Skåne 1808 erhöll han fullmakt 1811 såsom öfverste och chef för Kronobergs regemente. Under 1813--14 års krig anförde han som generalmajor en härafdelning i Tyskland och Norge, utnämndes 1815 till tjänstförrättande inspektör för första infanteri-inspektionen och förordnades året därpå till brigad chef för femte infanteri-brigaden. Slutligen utnämnd till generallöjtnant 1819, förordnades han till inspektör för första infanteri-inspektionen och afled på Hofmantorp i Småland den 11 Jan. 1838. »Genom ordningsnit och skicklighet i tjänsten rättfärdigade han de många befordringar, till hvilka han i ungdomsåren beredde sig tillträde genom mod och tapperhet.» Adopterad 1809 på sin yngre broder Mattias' -- se nedan -- friherrliga nummer, introducerades han 1811. Gift 1797 med Charlotta Elisabet Ström. 3. Rosenblad, Mattias, ämbetsman, statsråd. Född i Lund den 23 juni 1758; den föregåendes bror. Inträdde efter i Lund slutade studier 1775 i konungens kansli och utnämndes 1777 till kanslist i Generalauditörsexpeditionen. Under åren 1780--1784 tjänstgjorde han såsom sekreterare hos justitiekansleren och var jämväl 1783 sekreterare i Spannmåls-kommissionen. Utnämnd 1785 till revisionssekreterare, författade han riksdagsbeslutet efter 1786 års riksdag och inkallades s. å. till ledamot i Ecklesiastik-beredningen. År 1792 befordrad till generalauditör, förvaltade han under någon del af s. å. justitiekanslersämbetet och utnämndes 1794, på förord af riksdrotset Carl Axel Wachtmeister, till statssekreterare vid Inrikes civilexpeditionen, hvarmed han strax därefter fick förena handels-, finans- och ecklesiastikärendena, enär de två särskilda expeditioner, som förut handlagt