helt andra, undvek jag detta samtal, och efter min tanke har jag valt bästa utvägen, och den gode Guden har bistått mig». Gift 1: 1677 med friherrinnan Kristina Wrangel, 2: 1687 med friherrinnan Märta Sparre, 3: 1701 med grefvinnan Eleonora Lillie, 4: 1706 med grefvinnan Eleonora Oxenstierna, dotter af kanslipresidenten Bengt Oxenstierna. 5. Rosenhane, Schering d. y., ämbetsman, historisk författare. Född på Torp i Södermanland d. 6 jan. 1754; den föregåendes brorsons sonson. Föräldrar: kammarherren friherre Fredrik Bengt Rosenhane och grefvinnan Eva Sofia Stenbock. R:s offentliga bana tog sin början 1772, då han, efter i Uppsala aflagda examina, antogs till e. o. kanslist i Kanslikollegium. Sju år därefter utnämndes han till andre sekreterare i Presidents-kontoret (det n. v. Kabinettet för utrikes brefväxlingen) och befordrades därstädes till förste sekreterare och byråchef 1786. Såsom sådan hade han ej blott att föredraga utrikesärenden utan äfven en mängd andra, hvilka Gustaf III ansåg böra hemlighållas och därför uppdrog åt honom. 1792 utnämndes han till kansliråd, hvilket ämbete han bibehöll, äfven sedan han 1800 tagit afsked från kabinettssekreterar-tjänsten. Efter Kanslikollegiets upplösning 1801 blef han ledamot af Kanslerskollegiet. Sedan efter revolutionen 1809 kanslistyrelsen upprättats, blef han däraf ledamot med fullmakt såsom statssekreterare. 1812 förordnades han att öfvertaga öfverpostdirektörsämbetet, men afled på Torp redan den 6 nov. s. å. Ledam. af Vet. akad., Vitterh. hist. och ant. akad. De lediga stunder, R. kunde undandraga en trägen tjänstebefattning i statens värf, använde han till förökande och ordnande af de betydliga historiska samlingar, han redan i ungdomen påbegynt, hvarjämte han utvecklade en ganska betydande verksamhet som historisk författare. Bland hans många skrifter förtjäna företrädesvis nämnas: Svea Rikes konungalängd 1789, Afhandling om Svea Rikes råd, dess upphof, ämbete, tidhvarf och öden (i C. H:son Ugglas rådslängd 1791), Afhandling om de fem höga riksämbeten uti Sverige, ny upplaga 1799, Utkast till Kon. Adolf Fredriks och dess gemåls lefvernesbeskrifning, i anledning af de öfver dem slagna skådepenningar 1789, Afhandling om Rikets jarlar 1791, en mängd minnesteckningar, tal och afhandlingar i Vetenskaps- och Vitterhetsakademiernas handlingar m. m. Ogift. 1. Rosenheim, Johan von, militär, konstvän. Född i Stockholm den 4 aug. 1725. Föräldrar: assessorn i Svea hofrätt Olof Olofsson Rozelius och Katarina Margareta von Krafft. R. ingick 1744 vid fortifikationen, men sina militära meriter samlade han såsom officer i fransk, holländsk och hessisk tjänst, i hvilken sistnämnda han 1750 steg till majors grad. Vid sin återkomst till Sverige adlades han 1758 och befordrades två år därefter till regementskvartermästare vid Dalregementet. På krigarbanan fortgick han sedermera till stabskapten vid Liewens regemente 1761, blef 1768 öfverstlöjtnant i holländsk tjänst, 1770 i svenska armén och 1775 vid Jämtlands regemente med öfverstes afsked 1781, hvarjämte han någon tid var kommendant på Gustafssvärd (Sveaborg) 1774 och vice landshöfding i Västernorrlands län 1776. I ungdomen hade R., som från morfadern, hofintendenten D. von Krafft, ärft konstnärliga anlag, njutit undervisning i målarkonsten af den berömde pastellmålaren Gustaf Lundberg. Ehuru han aldrig gjorde anspråk på att anses för annat än konstälskare, bragte han sin konstutöfning till en ganska aktningsvärd höjd, hvarom samtiden lämnade honom ett erkännande genom hans inväljande till hedersledamot af Målare- och bildhuggareakademien. R. afled i Stockholm d. 16 april 1803. Gift 1754 med Clasina de Graff från Haag. 2. Rosenheim, Vilhelm Fredrik Joakim von, vitterhetsidkare. Född under faderns vistelse i holländsk krigstjänst i staden Tournay i Flandern d. 31 mars 1755; den föregåendes son. Anställd 1775 såsom page i Gustaf III:s hof, inskrefs R. året därefter såsom e. o. kanslist i Utrikesexpeditionen, utnämndes 1785 till hofjunkare och förordnades s. å. till legationssekreterare vid engelska hofvet men lämnade sistnämnda befattning 1786 i anseende till något missförstånd mellan honom och svenske ministern. Efter sin återkomst till Sverige erhöll han 1788 en lifstidspension på Gustaf III:s enskilda aflöningslista och sysselsatte sig sedan mest med historiska forskningar och litteratur. Hans tragedier Frode 1789 och Drottning Öda 1816 vittna om stor förmåga i formens behandling men tillika, att författaren vid deras sammanskrifvande uteslutande haft franska mönster för ögonen. Han har äfven författat flera smärre poem, införda i samtida tidskrifter, gjort öfversättningar för teatern m. m. Död i Åbo d. 18 mars 1822. Gift 1: 1785 med Henrietta Schmidt, 2: 1795 med Anna Terserus. Rosenius, Carl Olof, väckelsepredikant. Född i Nysätra församling af Västerbotten den 3 febr. 1816. Föräldrar: d. v. adjunkten, sedermera komministern i Burträsk, Anders Rosenius och Sara Margareta Norenius. Sedan R. genomgått Lule och Pite skolor samt Hernösands gymnasium, anlände han 1838 till Uppsala, i afsikt att blifva präst. Men en öfverhandtagande sjuklighet tvang honom att afbryta studierna och antaga en informatorsplats i Uppland. Vintern 1839--40 uppehöll han sig i Stockholm, där han lärde känna den af Samuel Owen inkallade metodistpredikanten Georg Scott. Under de häftiga inre strider, för hvilka R. vid denna tid var ett rof, och dem han skildrat i en liten broschyr Om de hemska tviflen på allt heligt, sökte han upplysning och tröst hos Scott, blef under hans ledning lugn och fast i sin tro samt, utan att eftergifva något af de lutherska dogmerna, dennes medhjälpare och efterföljare. Efter att 1841 ha blifvit antagen till sekreterare i den biträdesförening för missionsverkets befrämjande, som då stiftades i Stockholm, gjorde han