ströskrifter. Däremot måste han såsom vältalare och författare på prosa tillerkännas en ganska hög rang bland sina samtida. Härom vittnar i all synnerhet hans 1772 tryckta Tal om svenska språkets art och nuvarande bruk. Såsom offentlig man framstår han ovanligt ädel och ren och »kanske uppbars, med hänseende till moraliskt värde, ingen af frihetstidens män högre i det följande tidevarfvets omdöme än han». Gift 1756 med grefvinnan Kristina Sofia Bielke, dotter af riksrådet T. G. Bielke (I: 92). 3. Rudenschöld, Ulrik, ämbetsman, vitter. Född under föräldrarnas tillfälliga besök i Stockholm d. 29 juni 1704; den föregåendes broder. En långvarig sjuklighet i ynglingaåren föranledde R. att, efter ett par kortare besök i Uppsala där han blifvit student 1717, slå de akademiska studierna ur hågen och söka sig en plats på ämbetsmannabanan. Han lät därför inskrifva sig i Kommersekollegium 1726. Följande år uppträdde han vid firandet af drottningens födelsedag inför rikets ständer med ett tal på vers, tryckt med titeln Underdåniga fägnerim, som röjer en erkännansvärd förmåga att afvinna ett utslitet ämne nya synpunkter. Såsom ämbetsman väckte han inom kort, oaktadt sin ungdom och underordnande ställning, så stor uppmärksamhet, att rikets ständer anslogo åt honom en större penningsumma för att göra resor i främmande länder och samla erfarenhet i sådana ämnen, som tillhörde hans tjänstebefattning. Efter en vistelse i Tyskland och Frankrike 1730--33, befordrades han till notarie i Kommersekollegium. Medlem redan 1737 af en kommission med uppdrag att afgifva betänkande öfver åtskilliga af Finlands ekonomi berörande frågor, uppehöll sig R. halftannat år i nämnda land och afgaf sedermera om sina iakttagelser en utförlig berättelse. 1740 invaldes han i Vetenskapsakademien. Sedan han 1743--44 tjänstgjort såsom kommissionssekreterare vid en svensk till Spanien afgången beskickning, blef han 1746 anställd såsom assessor i Kommersekollegium och kort därefter kommerseråd. Verkande med nit och skicklighet såsom ämbetsman, deltog han äfven i riksdagsarbetena och var dessutom ledamot af flera kommissioner. Med all sin erkända duglighet och sitt intresse för de åligganden, som tillhörde hans tjänstebefattningar, förmådde han likväl ej verka så, som han önskade, till följd af sin merendels alltid störda hälsa. De sista åren af hans lif var ett långsamt aftynande. Han afled ogift i Stockholm d. 6 april 1765. Granskare hafva satt hans skaldegåfvor, icke allenast öfver faderns och broderns, utan jämväl öfver många samtidas, med större skalderykte än han. Hans smådikter, hvilka utmärka sig för en ledig, lätt form och vackra poetiska tankar, finnas intagna i Sahlstedts samling, samt i Hansellis upplaga af äldre skalders arbeten. 4. Rudenschöld, Magdalena Charlotta. Född i Stockholm d. 1 jan. 1766; den föregåendes brorsdotter och dotter af R. 2. Fröken R. var sjutton år då hon 1783 eller samma år som fadern afled, anställdes såsom hofdam hos prinsessan Sofia Albertina och sålunda kom att röra sig vid Gustaf III:s hof. Det var en farlig plats för en ung, skön och eldig kvinna, synnerligast under en tid, då den förföriske, af naturen och monarken lika gynnade, G. M. Armfelt där utgjorde den sol, kring hvilken allas blickar kretsade. Mellan henne och Armfelt uppstod en öm böjelse, efter det den senare redan blifvit förlofvad med fröken Hedvig De la Gardie. Denna kärleksförbindelse öfvergick ett år efter hans giftermål 1785 till ett brottsligt förhållande, som blef en öppen skandal. Efter Gustaf III:s död blef det emellertid mindre kärleken än politiken, som tryckte sin prägel på denna förbindelse. Fullständigt behärskad af sin älskare, gjordes Magdalena utan att äga ens skymten af den själskraft, som fordras för så farliga planer, af den lättsinnige Armfelt till verktyg för hans politiska intriger och invecklades sålunda i de stämplingar, som afsågo att störta den dåvarande förmyndarstyrelsen samt den allsmäktige och hatade Reuterholm. Man har påstått, att den stränghet, som, vid domen öfver de i Armfeltska konspirationen invecklade särskildt träffade fröken R., skulle haft sin grund i någon försmådd hyllning från antingen hertig Carls eller Reuterholms sida. Huru som helst, yttrade sig hos vederbörande en alldeles ovanlig ifver, icke allenast att få henne dömd till vanärande straff, utan äfven att så hastigt som möjligt få detta bragt till verkställighet. Hennes dom, som först lydde på dödsstraff, förmildrades sedan till schavottering och spinnhus, och den 24 sept. 1794 undergick hon den förra på Stortorget i Stockholm. Hvad spinnhusstraffet angår, kom ej detta att blifva särdeles långvarigt. Hon frigafs nämligen mot slutet af förmyndarregeringen, i juni 1796 och begåfvades af hertigen med en liten egendom på Gotland, med förständigande dock att icke utan regeringens tillåtelse lämna denna ö. Sedan Gustaf IV Adolf själf tillträdt regeringen, erhöll hon sin fullständiga frihet. Armfelt återsåg hon aldrig, men åtnjöt af honom efter 1801 ett årligt bidrag till sitt underhåll. Till en brytning mellan henne och hennes moder liksom med hennes forna umgänge kom det innan kort, då hon drog ny skam och nesa öfver sig, genom att knyta en förbindelse med en betjänt, hvaraf frukten blef en son. Med nämnde sin älskare framlefde hon en tid i djupaste armod. Sedan hon 1801 lämnat Sverige var hon en tid bosatt i Schweiz. Återkommen 1813 till fäderneslandet, stannade hon därstädes och afled i Stockholm d. 5 mars 1823. 5. Rudenschöld, Thorsten, pedagog, filantrop. Född på Riseberga sätesgård i Nerike d. 30 mars 1798; den föregåendes brorson. Föräldrar: öfverstlöjtnanten, grefve Thure Gabriel Rudenschöld och Kristina Hedengren. Efter att ha studerat vid Uppsala universitet 1811--16, ingick R. vid Skaraborgs regemente, där han tjänstgjorde sin mesta tid såsom adjutant hos öfverstlöjtnanten