vid regementet Jocknick, samt tog afsked såsom kapten 1824. Numera själf bestämmande öfver sin verksamhet och sin vistelseort, och då han vid samma tid gift sig med sin kusin Kristina Charlotta af Geijerstam, ämnade han dela Manhems-förbundets idylliska odalmannalif i Värmlands skogar. Han köpte sig också ett litet hemman därstädes just i den trakt, där förbundets hufvudman, C. J. L. Almqvist, slagit sig ned för att praktiskt förverkliga dess idé. I likhet med åtskilliga af dess medlemmar ledsnade han emellertid snart vid detta lif och arrenderade i stället Kroppfjälls sätesgård i Västergötland. Efter fyra år flyttade han härifrån till det närbelägna Melltorp, hvarifrån han kom till Stjernfors i Värmland för att sköta detta bruk åt Uddeholmsbolaget. Då han, sjuk och nedstämd till lynnet, i följd af det motstånd han mötte vid sitt bemödande att bereda brukets betryckta underhafvande bättre lefnadsvillkor, ansåg sig icke längre kunna kvarstanna på denna plats, där han för öfrigt var illa aflönad, lämnade han efter ett par år densamma och flyttade med maka och barn till grannskapet af en äldre broder, grefve Carl Rudenschöld på Leckö kungsgård. Här öppnade han på det vackra Djurgården en pensionsanstalt för unga gossar, men behofvet af ökade inkomster, kanske än mer af ökad verksamhet, föranledde honom att åter ägna sig åt jordbruket. Med till det mesta lånta penningar inköpte han åtskilliga ställen och hemman och omskapade dessa till en betydlig och vacker possession, Närefors vid Lidan. Olyckligtvis för honom skedde detta under en tid, som var mindre gynnsam för landtbrukaren. Felslagna skördar och dryga räntor samverkade att bereda hans ekonomiska obestånd och efter några få år såg han sig nödsakad att afträda sin egendom åt fordringsägare. Dessa pröfningar vände hans uppmärksamhet på våra inre samhällsförhållanden; måhända ville han undersöka, hvad del dessa kunde hafva i hans egna motgångar, och frukten af hans egna undersökningar blef de båda bekanta arbetena Tankar om ståndscirkulationen 1845, och Tankar om ståndscirkulationens verkställighet 1846. Hvad innehållet af dessa skrifter angår, är dess hufvudsyfte att framställa ståndscirkulationen såsom ett medel till motverkande af den alltmer tilltagande och skadliga öfverbefolkningen i herremannaklassen, i det hvar och en hänvisas till det stånd, där han på grund af sina naturliga anlag har sin rätta plats. Så uppnås ståndscirkulationens hufvudsyfte: en kristlig förbrödring af de efter olika lefnadsställningar och förhållanden fördelade samhällsklasser. För ståndscirkulationens förverkligande fordras emellertid, att det allmänna föreställningssättet i mångt och mycket, framför allt i fråga om människovärde och mänsklig lycka, undergår en grundlig förändring, hvilket endast kan ske på grundvalen af en sant kristlig världsåskådning. Till ståndscirkulationens underlättande bör i uppfostran vid sidan af den bokliga undervisningen en betydande plats inrymmas åt kroppsarbetet. Äfven måste folkskolan reformeras därhän, att den såsom beredande ett underlag för allmän bildning blir gemensam för nationens barn af alla samhällsklasser. Det var sist antydda tanke, som kom R. att åt folkundervisningens sak ägna en verksamhet, hvilken gjort hans minne hedradt. Åter bosatt i närheten af Leckö, öppnade han för godsets barn en skola, som snart utvecklade sig till ett formligt ordnadt skolväsen med centralskola och småskolor för Otterstads socken. Dagligen vandrande flera fjärdedels mil mellan sina skolor, utbildade han här icke blott de utmärkta läraregåfvor, han af naturen ägde, utan jämväl sina åsikter om svenska folkskoleväseadet. Under tiden hade ryktet om hans människovänliga verksamhet börjat sprida sig i allt vidare kretsar, och kallelser anlände från församlingar i rikets olika delar om hans biträdande vid ordnandet af deras folkundervisning. Vid 1853 års riksdag erhöll han ett årligt anslag för resor inom landet till folkskoleväsendets befrämjande. Detta arbete blef sedan hans lefnads uppgift, liksom det blifvit hans lefnads ära. Död i Uppsala d. 27 maj 1859. Af R. äro utom de förenämnda skrifterna, författade: Tankar om vår tids samhällsfrågor, tillägnade Skaraborgs läns hushållningssällskap 1848, 2:a häftet 1850, samt svenska folkskolans praktiska ordnande 1846. Ruders, Carl Israel, präst, resebeskrifvare. Född d. 26 april 1761 i Stockholm, där fadern var språklärare. Efter akademiska studier i Uppsala, där han 1778 blef student och sedan han någon tid varit tillförordnad lärare vid Maria skola i Stockholm, vigdes R. till präst och antogs till adjunkt vid fransk-lutherska församlingen 1790. Åtta år därefter afgick han såsom legationspredikant till Portugal, där han kvarstannade till 1802, utnämndes 1806 till kyrkoherde i Nysätra af ärkestiftet, blef prost och afled d. 15 febr. 1837. Hans utrikes vistelse framkallade af hans hand tvenne arbeten: Anmärkningar öfver Portugal 1883 samt Portugisisk resa, 3 del. 1805--09, hvilka på sin tid ansågos för de utförligaste och bästa, som blifvit offentliggjorda om detta rike. Gift 1: med Johanna Elisabet Littorin, 2: med Brita Kristina Hessler. Rudin, Erik Georg Valdemar Napoleon, teolog, predikant, universitetslärare. Född å Täby i östra Ryd, Östergötlands län, d. 20 juli 1833. Föräldrar: löjtnanten Erik Valdemar Rudin och Lovisa Elisabet König. Redan tidigt röjde sig hos R. det religiösa allvar, som präglat hela hans lifsverksamhet. Sedan han 1851 med ovanligt höga betyg aflagt studentexamen i Uppsala, slöt han sig till den krets bland de studerande af skilda »nationer», som, påverkade af den tidens rörelser i en friare, evangelisk riktning, höllo flitiga andaktsöfningar med hvarandra samt deltogo eller ledde de religiösa sammankomsterna i staden. Efter att 1857 hafva blifvit fil. d:r, riktade sig hans studier åt teologiska ämnen, och för idkande af desamma vistades han 1857--58 i England och Skottland. Efter 1859 aflagd dimissionsexamen blef han s. å. föreståndare för Evangeliska fosterlandsstiftelsens expedition, men