sive vermisem intestinolium historia naturalis, 1808--10, är märkligt såsom grundläggande för den nyare läran om inälfsdjuren, åt hvilken han äfven ägnat den 1819 utkomna liksom det föregående arbetet, med illustrationer försedda afhandlingen Entozoorum synopsis. Af betydenhet är äfven hans Anatomie der Pflanzen 1807 och Grundriss der Physiologie, 3 bd, 1821--28, det sistnämnda innehållande en sammanfattning och skildring af det material, den fysiologiska forskningen dittills åvägabragt. Rugman, Jöns, häfdaforskare. Född d. 1 jan. 1636 på gården Rugstadr i Holums socken på Island, där fadern, Jón Gudmundi, var präst. Han besökte skolan i Holum men blef därifrån relegerad. År 1658, under kriget mellan Danmark och Sverige, hade R. begifvit sig på ett handelsfartyg från Island för att fortsätta sina studier i Köpenhamn. Fartyget uppsnappades af svenskarna och fördes som pris till Göteborg, hvarest mäcenaten Per Brahe händelsevis befann sig. Denna obetydliga omständighet blef af icke oväsentlig vikt för svenska litteraturen och historien. Den fångne isländaren vanns af Brahe för det land, han så oförtänkt kommit att beträda. Han sattes i skolan å Visingsö och idkade därefter studier i Uppsala, där han varmt omhuldades af Verelius och erhöll ett anslag för att gå honom till handa. På Brahes och förmyndareregeringens förslag besökte R. efter krigets slut 1660 sin fäderneö, för att samla isländska handskrifter. Anställd 1667 såsom adjunkt och translator vid det nyinrättade Antikvitetskollegiet, ålades han att hvarje sommar tillsammans med tre andra studerande besöka Norge och Island i nyssnämnda syfte, men denna plan strandade mot danskarnas förbud för främlingar att på Island samla handskrifter. R. fortfor emellertid att innehafva sin befattning vid Antikvitetsakademien i fjorton år eller till sin död, som inträffade i Uppsala d. 24 juli 1679. R:s inflytande på vår historiska litteratur består egentligen däri, att de handskrifter, han med stor flit samlade, och af hvilka han själf utgaf ett par, snart kommo under de lärdas bearbetning och längre fram föranledde en fullkomlig omskapning af den äldre svenska historien. Gift 1671 med Brigitta Bring. Rundbäck, Abraham, skolman, politiker. Född i Barnarps förs. af Jönköpings län d. 30 jan. 1827. Föräldrar: smedsmästaren och kyrkovärden Jonas Rundbäck och Sara Elisabet Abrahamsdotter. Student i Lund 1848, blef R. 1853 fil. doktor därstädes med första hedersrummet och utnämndes 1856 till lektor i matematik vid Växiö h. allm. läroverk. Utgifvande några läroböcker i sitt ämne, förlade dock R. snart lejonparten af sin uppmärksamhet å ett annat område, sedan han 1861 förordnades till folkskoleinspektör i Växiö stift, hvilken post han på ett förtjänstfullt sätt förvaltade till 1892. Han lämnade ock sitt biträde till de förberedande utredningarna för grundandet af folkskollärarnas pensionsinrättning 1864 och samma lärares änke- och pupillkassa 1874. 1870 gjorde R. sitt inträde i riksdagens Andra kammare, som han tillhörde till och med januaririksdagen 1887, och där han snart, tack vare sin dialektiska förmåga och förfarenhet i spelet bakom kulisserna, kom att spela en betydande roll. Ehuru tillhörande landtmannapartiets motståndare, hade dock R., tack vare sitt folkliga ursprung och praktiska anläggning, en mera förstående syn å dess sträfvanden än flertalet af sina meningsfränder och kom af detsamma att flerfaldiga gånger anlitas för utskottsarbete. Bl. a. var han ledamot af läroverksutskottet 1873, af bankoutskottet 1876--77 och af försvarsutskottet 1877. Sedan gammalt vän af indelningsverket och motståndare af de Posseska planerna att ersätta detsamma med en värfvad stam, associerade han sig, som förtroendeman i »nya centern», vid början af 1883 års riksdag med de missnöjda inom landtmannapartiet under ledning af brodern Jöns om uppgörande af en lista till försvarsutskottet, som, bl. a. innehållande R:s namn, afgick med seger. Det var den första bräckan i landtmannapartiets allmakt i Andra kammaren och, tack vare icke minst »gruppen Rundbäcks» oförtrutna arbete, strandade ock vid samma riksdag den Posseska ministärens härordnings- och skatteplaner. Gruppen rustade sig ock att för framtiden upptaga striden mot landtmannapartiet, men ehuru åtskilliga af dettas medlemmar ledo nederlag vid 1884 års val, voro dock »Rundbäckarnas» framgångar för få att därpå bygga något varaktigt välde i Andra kammaren, där R. under den följande perioden började uppträda i afgjordt konservativ riktning, särskildt i unionsfrågan, och därjämte framträdde som en ifrig målsman för protektionismen. Vid valen till maj riksdagen 1887 vållades häraf R:s nederlag i hans gamla valkrets, men på hösten s. å. invaldes han af Göterborgs och Bohus län i Första kammaren, som han tillhörde till och med 1890 års riksdag, efter hvilken han af sjuklighet drog sig tillbaka. Vid riksdagarna 1888--90 tillhörande konstitutionsutskottet, harmonierade han fullständigt med den ytterligt konservativa prägel, som då utmärkte detsamma. Mångårig medlem af Kronobergs läns landsting, var R. 1887--90 dess vice ordf. Död i Växiö d. 12 juni 1893. Gift 1859 med Johanna Fredrika Sofia Wennberg. 2. Rundbäck, Jöns, riksdagsman. Född i Barnarp d. 21 okt. 1830; den föreg. broder. Efter aflagd folkskollärareexamen erhöll R. 1850 ordinarie anställning i Växiö och, sedan han vid Musikaliska akademien genomgått organistkurs, blef han organist och klockare i Säfve församling å Hisingen vid Göteborg. I besittning af icke föraktliga, om ock med betydliga luckor försedda, själfstudier, väckte R. genom sin fyndighet och frispråkiga talegåfva uppmärksamheten vid sin person och representerade sin hembygd, först i bondeståndet vid 1862--63 och 1865--66 års riksdagar samt sedermera i Andra kammaren 1867--90. Ledamot af expeditionsutskottet 1862,