äro följande alster af hans författarskap att nämna Briefe über Schweden und Schwedens neuste Verhältnisse, en vederläggning af Leopolds skarpa kritik öfver Acerbis reseskildring 1804, Erinnerungen an Gustav Adolph 1806, Finland und seine Bewohner 1809, Die Edda nebst einer Einleitung über nordische Poësie und Mythologie 1812, Über den Ursprung der isländischen Poësie aus der angelsachsischen 1813. De åsikter rörande Eddans myter och den isländska litteraturen, R. i de båda sistnämnda arbetena framställt i skarp motsats till flera samtida danska och svenska lärdas uppfattning, ha af senare forskares undersökningar vunnit väsentligt understöd. Från hans senaste lefnadsår förskrifva sig Handbuch der Geschichte des Mittelalters 1816, öfvers. på svenska, 2:dra uppl. 1825, Über das Studium der preussischen Geschichte 1817, Ausführliche Erläuterung der zehn ersten Kapitel der Schrift des Tacitus über Deutschland, sistnämnda arbete utkommet först året efter hans död. Rydberg, Abraham, affärsman, donator. Född d. 3 april 1780. Föräldrar: skolrektorn i Lidköping, sedermera prosten och kyrkoherden i Örslösa, fil. mag. Anders Rydberg och Elsa Maria Lidbeck. Student i Uppsala 1798, afbröt R. snart studierna och ingick på firman Bohnstedt & C:os kontor i Stockholm. Genom flit och sparsamhet samlade han under loppet af åtskilliga år ett kapital, hvarmed han började handel för egen räkning och förvärfvade sig sedermera, med vidgade affärer såsom grosshandlare och skeppsredare, en högst betydlig förmögenhet. Vid sin död, som inträffade i Stockholm d. 23 mars 1845, befanns han i sitt testamente hafva anslagit en summa af 100,000 rdr banko till ett hotell för hufvudstaden, det sedermera inköpta och inredda »Hotel Rydberg» vid Gustaf Adolfs torg, och ett lika penningbelopp till bildandet af en navigationsskola i Stockholm. Emedan en sådan redan förut fanns, inrättades i stället en praktisk sjömansskola, i hvilken ynglingar, som beslutit ägna sig åt sjölifvet, undervisas i det praktiska af sjömansyrket, såsom fartygs upp- och aftackling, manövrer, segelsömnad o. s. v. För detta ändamål äger skolan ett mindre fartyg, med hvilket sjöturer företagas inom Östersjön hvarje sommar, för att invänja lärjungarna vid de praktiska handgreppen i navigeringskonsten. I själfva skolan besörjes undervisningen af en öfverlärare samt tre à fyra underlärare, hvilka, för att endast det praktiska i sjömannens bildning må tillgodoses, själfva äro praktiske sjömän. R. var ogift. Rydberg, Abraham Viktor, skald, kulturhistoriker, religionsfilosof, publicist. Född i Jönköping d. 18 dec. 1828. Föräldrar: Slotts- och fångvaktmästaren (motsvarande hvad nu kallas fängelsedirektör) Johan Rydberg och Hedvig Kristina Duker. Efter genomgången skolkurs i Jönköping inskrefs R. höstterminen 1845 på Växiö gymnasium. Här blef den begåfvade men fattige ynglingen föremål för mycken välvilja af en bland sina lärare, lektor Fr. Rappe. Genom honom infördes han i biskopshuset, där väl Tegnér själf redan var en bruten man, men där R. med godhet omhuldades af biskopinnan. Af ekonomiska svårigheter nödgad att våren 1847 afbryta sin gymnasiekurs, återvände han till Jönköping och lifnärde sig där dels med att gifva undervisning åt yngre gossar, dels genom att lämna bidrag till »Jönköpingsbladet» och sedermera, efter det dess utgifvare, Joh. Sandvall, öfvertagit »Göteborgs handels- och sjöfartstidning», till sistnämnda publikation. Det var i dessa blad, R:s första noveller blefvo synliga. Vorden student i Lund 1851, förde han där, sysselsatt med trägna studier, ett tillbakadraget lif. Efter att ha vistats därstädes i två terminer nödgades han åter för utkomstens skull sysselsätta sig med gossars undervisning. Emellertid erhöll han, då han 1855 var anställd som informator på Senäte å Kållandsö, ett anbud af »Göteborgs handels-och sjöfartstidnings» dåvarande utgifvare, S. A. Hedlund, att inträda i denna tidnings redaktion -- ett anbud som äfven af honom antogs, hvarför han sistnämnda år bosatte sig i Göteborg. I tidningen, där han flera år skötte utrikesafdelningen, lämnade han för öfrigt bidrag i mångfaldiga ämnen. Af desamma kunna från 1850-talet åtskilliga vara förtjänta att särskildt nämnas. Så den politiska artikelserien Huru kan Sverige bevara sin själfständighet?, utgifven i broschyrform 1859, de i följetongsafdelningen införda De vandrande djeknarne 1856 Fribytaren på Östersjön 1857 samt Den siste athenaren 1859, R:s mest framstående prosadikt, utmärkt lika mycket genom djupa, gripande tankar som glänsande stil. De båda sistnämnda romanerna äro, liksom ett flertal af R:s öfriga skrifter, öfversatta till flera språk och i Sverige utgifna i ett antal upplagor. Från 1850-talet förskrifver sig äfven den fantastiskt romantiska berättelsen Singoalla, första gången meddelad i »Aurora», toalettkalender för 1858, sedan utkommen som särskild bok i flera upplagor och äfvenledes öfverflyttad till främmande språk. En helt annan sida af sitt skriftställarskap utvecklade R. under det följande årtiondet, då han, ägnande sig åt religionshistoriska forskningar, började taga del i den då pågående nyrationalistiska rörelsen. Då i anledning af ett föredrag om Kristi guddom, hållet 1862 i Göteborg af lektor N. V. Ljungberg, (se II: 86), en ganska liflig strid uppstod, blandade sig R. däri och utgaf den bekanta boken Bibelns lära om Kristus 1862, utkommen under författarens lifstid i ytterligare fyra upplagor, den senaste 1893, och efterhand tillökad med bilagorna »Genmäle till Väktaren», »Genmäle till hr Biskop Beckman», «Om människans föruttillvaro», »Till läran om de yttersta tingen» samt »Slutord». I C. S. Warburgs »Svensk månadsskrift» offentliggjorde han 1864 tvenne religionshistoriska arbeten: Jehovatjensten hos hebreerna före babyloniska fångenskapen, särskildt utgifvet 1869, samt Medeltidens