magi. En lärd, skarpsinning och på själfständig uppfattning grundad afhandling är Urpatriarkernas slägttafla i Genesis och tidräkningen hos de sjuttio uttolkare meddelad först som föredrag i Göteborgs Vetenskaps- och Vitterhetssamhälle 1869. Hans i tidskriften »Framtiden» 1868 intagna uppsats Om kyrka och presterskap väckte synnerlig uppmärksamhet och bidrog väsentligen till, att R. af Göteborgs stifts norra valkrets insattes bland lekmannaombuden i det första kyrkomötet (1868). På detta möte gjorde han sig bemärkt bl. a. genom tvenne af honom väckta motioner: om prästedens afskaffande, om uteslutande i vår kyrkobibel af de bevisligen understuckna l Joh. 5 kap. 7-8 v. samt om skarpskyttekårernas öfning i vapnens bruk på söndagen. Representant 1870--72 för Göteborgs stad i Andra kammaren, slöt han sig väsentligen till landtmannapartiet. Vid urtima riksdagen 1871 var han medlem af försvarsutskottet och vid 1872 års riksdag af konstitutionsutskottet. R. var icke i mera eminent grad i besittning af ordets gåfva. Hans tal och anföranden voro sällan rätt flytande och slogo blott då något kraftigare an, när de voro memorerade. I riksdagen yttrade han sig sällan och hufvudsakligen i kulturfrågor, alltid intagande en afgjordt frisinnad ståndpunkt. I den rörelse, som på 1870-talet ägde rum och afsåg en förbättrad ans och vård om modersmålet, tog R. liflig del. Särskildt gick han i spetsen för ifrandet mot de många i språket upptagna utländska låneorden och framkom med en mängd lyckade och villigt antagna förslag till dess ersättande med uttryck af nordisk härstamning. En färd, som R. 1873 blef i tillfälle att företaga till Paris och Italien, gaf upphof till nya alster af hans fint skurna penna. Hit höra Romerska sägner om apostlarne Paulus och Petrus 1874, samt de i det illustrerade arbetet Romerska dagar 1877, samlade djupsinniga och till språkbehandlingen öfverlägsna uppsatserna »Romerska kejsare i marmor», »Antinous» och »Blyertsteckningar från Rom». R., som redan 1864 offentliggjort smådikter i kalendern »Flora», började på 1870-talet göra sig bemärkt såsom en diktare i bunden form af hög rang. Också mottogs med odeladt erkännande hans första samling Dikter 1882, något som kanske i ännu högre grad var fallet med den andra samlingen, utkommen 1891. På sin höga poetiska begåfning gaf han äfven ett glänsande prof i sin öfversättning af första delen af Göthes Faust. Hans tolkning däraf »röjer frändskap ej blott med den store skalden, utan ock med den eldsjäl, hvars trängtan efter vetande och skönhet Göthe besjungit». Faustöfversättningen utkom 1876 i en med Krelings berömda bilder illustrerad praktupplaga. I en ny mindre edition af 1878 var fogad en redogörelse för innehållet af skaldeverkets senare del. Sedan R. i 21 år varit anställd i redaktionen af »Göteborgs handels- och sjöfartstidning», lämnade han 1876 det fasta medarbetareskapet däri. Han erhöll nämligen då i uppdrag af Göteborgs stads undervisningsfond att därstädes upprätthålla föreläsningar i filosofi och kulturhistoria. Kallad 1877 till filos. hedersdoktor af både Uppsala och Lunds universitet, mottog han s. å. lagerkransen vid det förstnämndas 400-års jubelfest, hvars glans han höjde genom sin allbekanta, mästerliga jubelkantat. Därförut hade han, äfvenledes 1877, blifvit invald i Svenska akademien, där han i maj 1878 tog sitt inträde med ett Tal öfver C. V. A. Strandberg, tryckt i Sv. akad. handlingar fr. 1796, 53:dje del. 1878. Efter att 1884 hafva antagit en kallelse af Stockholms högskolas styrelse till professor i kulturhistoria, flyttade R. s. å. till Stockholm, där han 1889 utbytte sin antydda professur mot den i sköna konsternas teori och historia. I en polemik mot A. Chr. Bangs af Bugge understödda, i den förres »Völuspaa og de Sibyllinske orakler» (1882) framställda, hypoteser rörande den nordiska mytologien gjorde R. ett inlägg med uppsatsen Sibyllinerna och Völuspå, införd i »Nordisk tidskrift» 1881, där äfven hans afhandling om Astrologien och Merlin återfinnes. Sina mytologiska forskningar fortsatte han med all ifver och frukten däraf var det stora, af snillrika kombinationer utmärkta verket Undersökningar i germanisk mythologi, 2 del., 1886--89. Vid sidan däraf utgaf han 1887 ett mindre arbete i samma väg, Fädernas gudasaga, afsedt för den mognare ungdomen. Från hans skriftställarverksamhet på 1890-talet äro att anteckna den af nobel idealitet präglade berättelsen Vapensmeden, Hägringar från reformationstiden 1891, Om hjältesagan å Rökstenen i Vitt.- hist.- och ant.-akad:s handlingar 1893, en samling strödda uppsatser under titeln Varia 1894 samt broschyren Om nakenhet och klädselsätt 1895 med anledning af polemiken om artisten O. Björcks väggmålningar i Operakällaren. R. afled efter en kort sjukdom d. 21 sept. 1895 å sin villa Ekeliden i Djursholm. Sedan 1879 var han i äktenskap förenad med Susen Emilia Hasselblad. Utom af Svenska akademien var R. ledamot af Vetenskapsakademien sedan 1889, af Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien sedan 1890 samt hedersledamot af Akademien för de fria konsterna sedan 1887 och af Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg, hvilket han tillhört sedan 1865. Efter hans död hafva utgifvits »Viktor Rydbergs samlade skrifter» 1896--1900 tillika med en lefnadsteckning, 2 del. af K. Warburg. I Djursholm och i Jönköping, R:s födelsestad, restes 1898 hans byst, och 1900, på årsdagen af hans död, invigdes i Göteborg ett dyrbart mausolé öfver hans stoft. Rydberg, Carl Henrik, skriftställare, tidningsman. Född i Karlskrona d. 6 juni 1820. Föräldrar: hofrättskommissarien Erik Rydberg och Anna Beata Svanberg. Efter undfången elementarbildning i sin födelsestad, anlände R. till Stockholm, där han 1842--43 tjänstgjorde som e. o. kontorsskrifvare i Stockholms stads byggnadskontor samt en kort tid var e. o. kanslist i poliskammaren. Ämbetsmannabanan var likväl ej den, som öfverensstämde med hans böjelser. Då han