Bland de öfriga alstren af hans skriftställarskap förtjäna nämnas hans länge och mångenstädes begagnade skolbok Grammatista philosophans 1714, i många upplagor, senast 1844, Sententiæ philophicæ fundamentales 1733, äfven öfversatt på svenska, samt Sedebok, hvarutinnnan gifves en kort anledning till dygden 1731, flera uppl., senast 1834. R. ägde äfven betydande poetiska anlag och har författat flera svenska skaldestycken, hvilka först i våra dagar blifvit samlade och utgifna (af Braune 1868). Ogift. 2. Rydelius, Magnus, universitetslärare, historiker. Född i Fornåsa församling i Östergötland, den 24 juni 1676; den föregåendes broder. Sedan R. genomgått Linköpings läroverk, fick han, ännu helt ung, åtfölja sin äldre broder till professor Bilberg i Örebro och sändes af honom med hedrande vitsord 1694 till Uppsala. Promoverad till fil. magister 1703, anställdes han 1711 såsom docent i filosofiska fakulteten i Lund, på samma gång han öfvertog rektorsbeställningen vid Lunds katedralskola. Sedan han under åren 1712--14, jämte förenämnda befattningar, förestått akademiska räntmästar-sysslan och uppehållit eloquentieprofessors föreläsningar, befordrades han 1715 till professor i historia och poesi, hvilken lärostol han innehade till 1731, då han vid historiens frånskiljande såsom eget läroämne öfvertog den återupplifvade professuren i poesi och vältalighet. Teologie doktor 1733, öfverflyttades han s. å. till tredje professuren i teologiska fakulteten, befordrades till andre teologie professor 1739 och till förste professor och domprost 1740. Död i Lund d. 1 dec. 1742. Ehuru sin broder mycket underlägsen, var han dock en ganska skicklig man samt utmärkt för både lärdom, undervisningsskicklighet och skriftställarförmåga. Ett berömligt drag i hans karaktär var hans ömhet mot nödlidande, hvilka han aldrig tröttnade att bispringa, ehuru tvenne stora eldsvådor medtogo en god del af hans egendom. Såsom professor utgaf han och försvarade ända till 89 akademiska dissertioner. Gift 1716 med Elisabet Stobceus. Rydin, Herman Ludvig, universitetslärare, rättslärd, politiker. Född i Jönköping d. 13 aug. 1822. Föräldrar: handlanden och rådmannen Johan Samuel Rydin och Engel Katarina von Sydow. R. genomgick Jönköpings skola och Växiö gymnasium samt blef student i Uppsala 1840. Efter åtta års akademiska studier, därvid en god del af hans tid upptogs af andras undervisning, promoverades han 1848 till fil. doktor med andra hedersrummet samt aflade juris utriusque kandidatexamen 1851. Under de därpå följande åren tjänstgjorde han dels såsom e. o. i Svea hofrätt och dels som biträdande domare vid rådhusrätt samt ting på landet. Efter att 1853 ha disputerat för en juridisk adjunktur i Lund med en afhandling Bidrag till svenska skogslagsstiftningens historia, utnämndes han s. å. till adjunkt i administrativrätt och nationalekonomi vid nämnda universitet, och förordnades året därpå till vice häradshöfding. Vårterminen 1854 förestod han på förordnande professuren i nämnda ämnen. År 1855 utgaf och försvarade han en afhandling Om svenska folkets beskattningsrätt och utnämndes kort därefter s. å. till professor i svensk statsrätt, kyrkorätt, krigslagfarenhet och folkrätt vid universitetet i Uppsala. Denna befattning innehade han till 1890, då han tog afsked. Lifligt intresserad af tidens frågor, framträdde han 1860 i den offentliga diskussionen med ett i förening med C. G. Malmström författadt Flygblad i norska frågan, hvari han emot den då rådande oppinionen i den s. k. ståthållarestriden förfäktade Norges rätt att utan Sveriges inblandning företaga sådana ändringar i sin grundlag, som icke kränka riksakten, hvilka åsikter han 1863 närmare utvecklade i Föreningen mellan Sverige och Norge, från historisk och statsrättslig synpunkt betraktad. I politiskt afseende vid denna tid representerande den liberala åskådning, som då behärskade den stora majoriteten af den bildade medelklassen i Sverige, hvässade ock R. sin penna till förmån för representationsreformen i Betraktelser i representationsfrågan af en svensk medborgare, som ej undertecknat någon reformadress, 1865. Det var därföre ock helt naturligt, att R. började tagas i anspråk för det offentliga lifvet. 1867--75 ledamot af Första kammaren för Västerbottens län, tillhörde han vid alla dessa riksdagar konstitutionsutskottet. Han företrädde sedermera 1876--78 och 1882--90 Uppsala stad i Andra kammaren. I skarp antagonism mot landtmannapartiets grundskatte- och härordningspolitik, bragtes han härigenom så småningom allt längre åt höger, för att slutligen, sedan han 1886 ställt sig under protektionismens banér, tvingas ut å konservatismens yttersta flygel, brytande stafven öfver sin tidigare mandoms åsikter. Så visade han redan 1883 i Unionen och konungens sanktionsrätt i norska grundlagsfrågor en mot Norge föga vänlig stämning, hvilken sedermera på det skarpaste tillspetsades i Om norska flagglagens rättsliga betydelse 1899 och Anteckningar om den norska vänsterns unionspolitik och dennas statsrättsliga karaktär under åren 1891--1902 1902. R., som på grund af sin opposition mot majoriteten under hela sin föregående andrakammartid hållits utom utskotten (med undantag af 1877, då han hade plats i konstitutionsutskottet, och 1883, då han var medlem af särskilda utskottet för behandling om motion om Sveriges neutralitet), insattes efter bildandet af det protektionistiska nya landtmannapartiet, hvars förtroenderåd han tillhörde, 1888--90 som vice ordf. i konstitutionsutskottet. I denna egenskap inlade han mycken nitälskan för inskränkning af städernas representationsrätt. 1888 ledamot af kyrkomötet, stod han äfven där långt å högra flygeln. Han tillhörde såsom ledamot 1875--76 års förberedande skattejämkningskommitté och den 1879--81 fungerande stora skattekommittén. 1879--81 hade han förtroendet att vara statsrevisor, vald af Första kammaren. Uppsala läns landsting tillhörde han 1863--65 och 1869--88 samt var därunder 1884--85 tingets