föregåendes son. Student i Åbo 1778 och i Uppsala 1782, blef S. med. kand. 1785 med. lic. 1786 och promoverades 1788 till med. doktor med första hedersrummet. Omedelbart därefter utnämnd till regementsläkare vid Södermanlands regemente, bevistade han i denna egenskap hela finska kriget samt bosatte sig efter dess slut i Nyköping. Här ifrade han bland annat för införandet af koppympningen och var, sedan Jenner gjort sin stora upptäckt af vaccinationen, en bland de första, som sökte få detta skyddsmedel kändt och användt i vårt land. När det år 1809 hemkomna landtvärnet medförde och decimerades af rötfebern eller den s. k. landtvärnsjukan, inrättade han skyndsamt i Nyköping ett fältsjukhus, där en mängd soldater mottogos och vårdades. Redan 1793 hade han erhållit titel af assessor. 1809 tog han afsked från sin regementsläkarebefattning, blef 1813 ledamot af Svenska läkaresällskapet och erhöll 1833 titel af medicinalråd. Led. af Vet. Akad. Död i Nyköping d. 12 mars 1851. Allt från sin studietid hade S. gjort omfattande samlingar af allt som rörde svenska medicinalväsendet och utgaf: Sveriges läkare-historia ifrån k. Gustaf I:s till närvarande tid 1822--1824 med Supplement 1835, samt Sveriges apotekare-historia ifrån k. Gustaf I:s till närvarande tid 1833. Han hade dessutom författat och efterlämnat i manuskript en ganska fullständig förteckning på böcker och skrifter i medicin, naturalhistoria, kemi, fysik, ekonomi och teknologi, utgifna af svenska författare före 1830 och af finska författare före 1810. Hans naturaliekabinett, innehållande växter, fåglar, snäckor, koraller, petrifikater och mineralier, öfverlämnades enligt hans testamentariska förordnande till Strängnäs gymnasium för att förenas med därvarande provinsmuseum. Gift 1789 med Maria Elisabet Ihlström. Sahlgren, Nicolaus, köpman, donator. Född i Göteborg d. 18 mars 1701. Föräldrar: rådmannen därstädes Nils Persson Sahlgren och Sara Hervegh. Efter faderns tidiga frånfälle erhöll sonen genom moderns försorg en särdeles vårdad uppfostran, förnämligast beräknad för köpmansyrket. Vid sexton års ålder begaf han sig till Holland, där han sammanträffade med sin landsman, den sedermera så ryktbare Jonas Alströmer, med hvilken han, då båda voro hänförda af samma storslagna planer för Sveriges höjande i ekonomiskt och industriellt hänseende, snart knöt ett vänskapsförbund, som först upplöstes genom döden. Efter sex års vistelse i Holland företog S., under åren 1723--28, dels ensam, dels i sällskap med Alströmer, en mängd resor i England, Frankrike, Tyskland och Sverige för att med egna ögon se och lära känna allt, som kunde vara gagneligt för landet och bidraga till dess inre lifskraftiga utveckling. Sålunda rustad, nedsatte han sig 1729 såsom grosshandlare i Göteborg, där han snart förvärfvade icke blott en betydlig förmögenhet utan jämväl stort anseende för sina personliga egenskaper, sin redbarhet, ordningskärlek och arbetsamhet. Efter att en kort tid ha varit direktör för ett västindiskt kompani, som han själf stiftade efter en plan af Jonas Alströmer, invaldes han 1733 till direktör i ostindiska kompaniet, en befattning, som han sedan bibehöll till 1768. En del af de rikedomar, han samlade, använde han till allmännyttiga ändamål. Sålunda donerade han säteriet Östad, på fjorton hela hemman, i grannskapet af Alingsås, jämte ett större kapital till ett barnhus, vidare en större penningsumma jämte flera hemman till ett sjukhus för Göteborgs stad (Sahlgrenska sjukhuset) samt till Vetenskapsakademien i Stockholm 150,000 daler kopparmynt, hvaraf räntan skulle användas till uppmuntran åt dem, som sökte bland svenskarna utbreda en förut saknad kännedom i naturlära och landthushållning. Utom dessa stora legater anvisade han mindre summor till Patriotiska sällskapet, Göteborgs arbetshus, fattighus, frimurarbarnhus m. m. Så stora förtjänster saknade icke erkännande. Så invalde Vet. Akad. honom till sin ledamot och lät 1773 öfver honom prägla en minnespenning. Men hvad S. högst skattade och som äfven tillföll honom i ovanlig grad, var medborgares aktning och förtroende. Allmänt älskad och vördad, afled han i Göteborg den 10 mars 1776. I svenska handelns och näringarnas historia intager han jämte Jonas Alströmer ett af de allra förnämsta rummen. Den gemensamma kärleken till fäderneslandet knöt också mellan dessa båda utmärkta män en tillgifvenhet, som ärfdes af barnen. S. var tvenne gånger gift, 1: 1745 med Anna Margareta Wittmarck och 2: 1747 med Katarina Kristina Grubb. Hans båda döttrar, en i hvartdera giftet, ingingo äktenskap med söner af Alströmer, och de båda sålunda förenade släkterna följde i fosterlandskärlek och hedrande verksamhet exemplet af stamfädrens dygder. Sahlin, Carl Yngve, universitetslärare, filosof. Född i Fröskogs församling i Dal d. 4 mars 1824. Föräldrar: brukspatronen Mauritz Reinhold Sahlin och Kristina Magdalena Svinhufvud. Student i Uppsala 1841, promoverades S. därstädes 1851 till fil. doktor. Förordnad till docent i teoretisk filosofi vid universitetet i Uppsala 1853, utnämndes han till adjunkt i teoretisk och praktisk filosofi vid Lunds universitet 1856, samt förestod professuren i teoretisk filosofi 1859--62. Sistnämnda år befordrades S. till professor i sagda vetenskap vid Lunds högskola. 1864 lämnade han Lund såsom utnämnd professor i praktisk filosofi vid Uppsala universitet, hvilken lärostol han beklädde till 1894, då han bosatte sig i Stockholm. 1873--74 var S. led. i kommittén för utarbetande af förslag till ändringar i vissa delar af universitetens statuter och 1888--89 ordf. i kommittén ang. undervisningsexamen och studieväsendet inom filos. fakulteterna. I sin ungdom var S. uppsalastudenternas ordf. Han har senare intagit en ledande ställning bland de akademiska lärarne och var