hjärtat, och han försummade intet tillfälle, vare sig offentligt eller enskildt att framhålla vikten af denna nationella angelägenhet. Vid 1840 och 1847 års riksdagar tillhörde S. lagutskottet, 1844 bankoutskottet och vid de tre senaste af honom bevistade statsutskottet. Redan innan han blef riksdagsman, hade han i detta ämne författat och utgifvit Beskrifning öfver Vårdinge socken 1824 samt en synnerlig läsvärd afhandling Om folkundervisningen 1833. Efter 1856--58 års riksdag drog han, med af åren brutna krafter, sig undan till det enskilda lifvets lugn, under hvilket han bl. a. anonymt utgaf Försök till karakteristik af bondeståndets ledamöter vid 1856--58 års riksdag. Död på sin egendom Berga i Södermanland d. 3 nov. 1866. Gift 1: 1813 med Anna Margareta Lundberg, 2: 1823 med Carolina Fogelström. Salander, Erik, ekonomisk författare. Om S:s yttre lefnadsomständigheter vet man föga annat, än att han antages vara född 1699 eller 1700, att han 1742 invaldes i Vetenskapsakademien under titeln »kommissarie», hvilken 1745 i akademiens handlingar ändras till »manufakturkommissarie» samt att han afled d. 21 okt, 1764. Redan 1727 uppträdde S. som författare med Gårdsfogde-instruction, hvilken sedermera efterföljdes af en hel rad skrifter i ekonomiska ämnen, bl. a. Genväg till slöjder, som framkallade en skarp motskrift af Nordencrantz, i hvilken S. med en till fanatism gränsande ifver uppträder som förfäktare af Hattarnas prohibistiska näringspolitik. Allt öfverflödigt bruk af utländska varor borde enligt hans mening afskaffas och husväfnad till afsalu tjänade endast att fördärfva manufakturerna. Dessa borde endast få idkas i städerna, i hvilka efter ortens beskaffenhet ett visst antal mästare borde fastställas, som aldrig finge öfverskridas, på det att de måtte ha sin rikliga bärgning. Arbetarna åter borde hållas i fattigdom, »eljes arbeta de intet» o. s. v. Dessa extrema åsikter uppkallade dock mycken motsägelse, äfven inom S:s eget parti, såsom af A. J. v. Höpken, C. F. Scheffer, m. fl. Salberg, Johan Julius, farmaceut. Född d. 11 april 1680 i Stockholm. Föräldrar: kamreraren vid k. klädkammaren Johan Salberg och Sofia Magdalena Jung. Med grundliga förstudier, särskildt i kemi och naturalhistoria, företog S. 1701 en utrikes resa, under hvilken han en längre tid förestod ett kemiskt laboratorium i Dresden samt åtskilliga år studerade farmaci på Melchers laboratorium i Berlin. På det senare stället anställdes han till och med som »provisor», ett bevis på det förtroende, hans lärare och mästare satte till hans skicklighet. Vid underrättelsen om en mosters död återvände S. 1709 till Sverige, där han kort därefter inköpte apoteket »Morianen» i Stockholm. Känd såsom fäderneslandets förnämste farmaceut, erhöll han 1721 fullmakt såsom amiralitets-apotekare och kallades, vid Vetenskapsakademiens inrättande, till en af hennes första ledamöter. Död i Stockholm d. 23 mars 1773. Hans af trycket utgifna vetenskapliga arbeten återfinnas nästan alla i Vetenskapsakademiens handlingar. Bland minnen af hans nitiska verksamhet må nämnas Sabbatsbergs hälsobrunn, som efter hans anvisning och efter af honom verkställda analyser upptogs till begagnande 1734. S. var tvenne gånger gift, 1: 1711 med Kristina Specht, 2: 1721 med Margareta Maria Standert. 1. Salin, Mauritz Johan, läkare. Född d. 5 jan. 1851 å Henriksholm i Näs församling på Dal. Föräldrar: arkitekten Karl Johan Salin och Jenny Margareta Wohlfahrt. 1868 student i Uppsala, blef M. 1873 med. kand. och 1876 med. lic. samt promoverades 1878 till med. d:r, sedan han utgifvit avhandlingen Om den manuela lösningen af efterbörden och kvarstannade efterbördsdelar. M. förordnades 1878 till docent i obstetrik och gynekologi vid Karolinska institutet samt utnämndes 1888 till e. o. professor i samma ämne, sedan han dessförinnan vid olika tillfällen förestått denna professur. Sedan 1880 har han tre månader årligen på förordnande af Karolinska institutets lärarekollegium förestått den gynekologiska kliniken å Sabbatsbergs sjukhus samt fyra månader årligen den gynekologiska kliniken å Serafimerlasarettet. Har företagit åtskilliga utländska studieresor samt i Sv. läkaresällskapets förhandlingar och Hygiea redogjort för en mängd fall och resultat från sin betydande mångåriga praktik som kvinnoläkare i Stockholm. Gift 1884 med Berta Kempe. 2. Salin, Karl Bernhard, Nordiska museets styresman. Född i Örebro d. 14 jan. 1861; den föreg. broder. S., som 1880 blef student och 1890 promoverades till fil. d:r i Uppsala, anställdes 1889 som e. o. amanuens vid statens historiska museum och blef 1891 tillförordnad Hjertbergsk amanuens därstädes samt 1902 andra amanuens. I januari 1903 erhöll han förordnande som föreståndare för Nordiska museet och utsågs 1905 till ord. föreståndare härför samt blef sålunda Artur Hazelius' efterträdare. Ursprungligen konsthistoriker, drogs han tidigt öfver till den förhistoriska arkeologien, men har ock arbetat på medeltidsarkeologiens samt religions- och mytforskningens områden. Under flera vidsträckta resor i alla delar af Europa har S. förvärfvat en omfattande kännedom om de flesta kulturhistoriska museer af någon betydelse. Af hans värdefulla vetenskapliga arbeten kunna nämnas: Studier i ornamentik 1890, De nordiska guldbrakteaterna 1895, flera uppsatser om germanernas konst och vandringar, i Vitterhetsakademiens månadsblad och det stora sammanfattande, i slutet af 1904 utkomna arbetet Die altgermanische Thierornamentik, Led. af Vitt.-, hist.-. och ant.-akad. Gift 1893 med Anna Sigrid Charlotta Drakenberg. Salmson, israelitisk släkt, hvilkens medlemmar gjort sig kända för sin konstnärliga begåfning. Stamfadern, S. Salmson, f. 1767, kom från Prag