Sandberg, Johan Gustaf, historie-, porträtt- och genremålare. Född d. 13 maj 1782 i Stockholm, där fadern var snickare. Vid fjorton års ålder antagen till elev i konstakademiens principskola, måste S., som fått lära musik och klavérspelning genom abbé Voglers försorg, för att kunna lifnära sig gifva musik- och ritlektioner, hvarjämte han biträdde Brusell vid k. teaterns dekorationsateljér. Under sådana förhållanden kom han att en längre tid kvarstå i elevernas klass och synes icke ens ha varit medveten om sin verkliga kallelse, förrän han i umgänge med v. Breda leddes in på den rätta stråten och med ifver begynte upparbeta sina anlag för svensk historiemålning. Inom »sällskapet för konststudier», hvilket bildades som opposition mot akademien, intog S. ett af de främsta rummen. Efter att förut ha utställt på akademien, slöt han sig till Götiska förbundet, och det var på en af detta samfunds utställningar, han först väckte någon större uppmärksamhet genom sina Valkyrior. 1821 kallades han emellertid till ledamot af de fria konsternas akademi och utnämndes därstädes till professor 1828. Han hade då redan öfvergifvit den götiska riktningen dels för en modernare historisk framställning, såsom i hans bekanta arbeten: Katarina Jagellonica visande sin förlofningsring för Göran Persson, Gustaf II Adolfs frieri, Gustaf Adolfs räddning vid Stuhm m. fl., dels för genrer ur svenska folklifvet, såsom: Bondbröllop i Vingåker, Midsommarafton vid Säfstaholm o. s. v. Kronan på sitt rykte satte han likväl genom sina åren 1831--38 utförda fresker i Gustavianska grafkoret i Uppsala domkyrka, hvilka framställa scener ur Gustaf Vasas lif. 1845 fick S. i uppdrag att vara konstakademiens direktör, hvilken befattning han innehade till 1853. Död i Stockholm d. 26 juni 1854. Sin egentliga popularitet vann S. som porträttör. Han förde för öfrigt »en pensel, full af allvar och besinning». Hans samtid prisade honom för den känsla han nedlade i allt, hvad han målade. Vår tid finner måhända hans konst väl torr. Hans inflytande är emellertid ganska märkbart på senare svenska historiemålare, såsom Holmbergson, Wahlbom, Blommér m. fl., hvilka, ehuru hvar för sig själfständiga, likväl i mycket erinra om honom såsom förebild. S., som var mycket produktiv, har äfven utfört teckningarna till praktverket Ett år i Sverige, grav. under Forssells ledning och utkommet med text af A. Grafström 1827--35, samt det storartade porträttverket Galleri af utmärkta svenska lärde, vitterhetsidkare och konstnärer 1835--42, som litograferades af J. Cardon. Gift med Sofia Dorotea Kökeritz, bekant såsom skicklig pianist. Sandell, Jonas, präst, samlare. Född d. 10 jan. 1790 i Lenhofda socken i Småland. Fadern: hemmansägaren Nils Nilsson; modern: Ingeborg Hemmingsdotter. Upptagen till fosterson af en aflägsen släkting, blef S. student i Lund 1809, prästvigd 1813 och erhöll vid promotionen 1817 filosofie doktorsgraden. Året därefter befordrades han till kollega vid Växiö skola och utnämndes 1829 till kyrkoherde i Fröryds pastorat af Växiö stift; blef prost 1836; kontraktsprost i Västra härad 1839. Drunknade under en ångbåtsfärd på Vättern d. 24 juli 1858. Såsom homilet på det muntliga meddelandets väg ansågs S. för en af de yppersta på sin tid. Därjämte har han gjort sig känd såsom nitisk samlare i naturalhistoria och antikviteter, samt har efterlämnat värdefulla anteckningar, rörande Tiohärads topografi och bygdemål. Gift 1816 med Fredrika Engstrand. Sandell, Lina Maria, skådespelerska. Född i Stockholm d. 13 juli 1861. Elev vid K. teatern 1881--82, debuterade S. på stora teatern i Göteborg 1884, var engagerad därstädes 1884--85, hade sedan anställning vid Nya teatern i Stockholm 1885--87 och vid Dramatiska teatern 1887--98. Från 1898 har S. haft engagement vid Svenska teatern i Stockholm. Bland hennes roller märkas Geneviève i »De onyttige», Dora, Gurli i »En räddande engel», Hedvig i »Vildanden», Kerttu i »Arbetarens hustru», Elfrida i »Askungen», Fanchon i »Syrsan», Erik i »Unge grefven», Jane i »Damernas vän», Dorotea i »Herr Dardanell», Drottning Kristina i »En skugga», fru Dag i »Daglannet». Fru S. är en djupt anlagd natur, som gifver sina roller med inträngande natursanning. Hon har äfven stor humoristisk begåfning, såsom framgått af flere hennes skapelser. Gift 1888--91 med skådespelaren Oskar Bæckström (se I: 57). Sandels. Ättens förste kände stamfader, Benedictus Laurentii afled 1672 som kyrkoherde i Hållnäs församling i ärkestiftet. Sonen Per kallade sig Sandel och blef kyrkoherde i samma församling. Dennes son Anders, f. 1671, d. 1744, blef prost och kyrkoherde i Hedemora. Dennes son Samuel adlades 1772 med namnet Sandels -- se S. 1. Af dennes söner blef fältmarskalken