begynnare 1771, Svenska historien till yngsta begynnares tjänst 1771, samt Samling af brud- och graf-skrifter 1757. Utom genom egna skrifter har S. beredt sig ett kändt namn såsom verksam förläggare och för den stora utländska bokhandel, han i Stockholm inrättade och idkade. Gift 1: 1742 med Helena In de Betou, 2: 1757 med Charlotta Svedenstjerna. Sandahl, Oskar Teodor, läkare, farmakolog. Född i Vings socken af Västergötland d. 9 nov. 1829. Föräldrar: hofrättskommissarien Jonas Gabriel Sandahl och Anna Elisabet Undén. I Uppsala, där S. blef student 1847, aflade han med. fil. kand. ex. 1849, fortsatte därefter sina medicinska studier i Stockholm och blef kirurg, magister vid Karolinska institutet 1854 samt 1863 med. doktor i Lund. 1849--50 underläkare vid garnisonssjukhuset, 1851--53 t. f. bataljonsläkare vid Skaraborgs regemente, från 1852 t. f. adjunkt i medicinsk naturalhistoria och materia medica vid Karolinska institutet, bitr. läkare vid gymnastiskt-ortopediska institutet i Stockholm 1853--56, lärare i naturalhistoria vid Svenska trädgårdsföreningens elevskola 1854--56, o. s. v. På grund af ett svårt bröstlidande företog han 1856 en resa genom Tyskland och Österrike öfver Korfu till Egypten, där han utsträckte färden uppåt Nilen till Abu-Simbul i Nubien. Efter några månaders vistelse i hemlandet anträdde han hösten 1857 ånyo en resa till Egypten samt besökte under hemvägen Algeriet, Frankrike, England och Skottland för att taga kännedom om de farmaceutiska vetenskapernas och institutionernas tillstånd i dessa länder. Dels lärare vid Kar. institutet i medicina legalis 1858--59, dels examinator i apotekareexamen 1859--60, utnämndes han 1863 till adjunkt vid Karol. institutet i medicinsk naturalhistoria och materia medica. Efter att ha företagit nya vetenskapliga resor 1866 till Tysklands förnämsta brunns- och badorter, 1867 till Paris, 1869 åter till Tyskland, 1873 till Tyskland och Österrike, utnämndes S. 1873 till e. o. professor i farmakologi vid Karolinska institutet. S. blef 1865 tillförordnad lärare i naturalhistoria och farmakognosi vid farmaceutiska institutet samt var sedan 1873 inspektor för nämnda läroanstalt. Han var den förste, som i Sverige infört användningen af komprimerad luft för vissa af luftvägarnas och andedräktsorganernas sjukdomar och anlade för detta ändamål i Stockholm en medico-pneumatisk anstalt, vanligen »klockan» kallad, som dock med en förlust af öfver 50,000 kr. måste nedläggas 1873. S. var äfven en varmt intresserad idkare och vän af entomologi och hortikultur. 1879 tog han initiativ till stiftande af Entomologiska föreningen i Stockholm, hvilkens ordf. och ledare han blef till sin död, som inträffade på hans landsställe Stäket den 22 juni 1894. S. var 1892--94 ordf. i Svenska trädgårdsföreningen. Oaktadt den framstående och sällsynt vänlige läkaren länge var en af hufvudstadens mest anlitade praktiker, hade han tid att skrifva en mängd afhandlingar, reseskildringar m. m. Hans vackra växtodlingar å Stäket voro allmänt kända. Gift 1854 med Jenny Magdalena Fredrika Huss. Sandberg, Anders, präst, riksdagsman. Född d. 24 jan. 1797 i Torsås socken af Kalmar län, där föräldrarna, Anders Andersson och Ingrid Andersdotter, voro arbetsfolk. Student 1816 i Lund, lät S. prästviga sig i Kalmar 1820, men återvände till universitetet, där han promoverades till fil. magister primus 1823. Efter att ha blifvit erbjuden docentur icke blott i olika discipliner, utan äfven i olika fakulteter, förordnades han till docent i fysik 1825, men utnämndes redan s. å. till teologie lektor i Kalmar. Befordrad 1831 till kyrkoherde i Madesjö församling af Södra Möre härad, utnämndes han till kontraktsprost 1838 och blef teologie doktor 1845. Under alla riksdagar 1840--65 var S. riksdagsman i prästeståndet, där han städse med kraft och värme ifrade för den fattigare folkklassens höjande i socialt och sedligt hänseende, genom inrättande af nya folkskolor, inskränkning af brännvinsbränningen m. m. Att S., som dessutom var en stark sparsamhetsvän, dock ej kan betecknas som liberal, synes bäst däraf, att han bekämpade hvarje förslag till fullständig representationsreform. Det var han, som föranledde prästeståndets beslut att »ej företaga representationsfrågan till afgörande, förrän den förut blifvit afgjord hos ridd. och adeln». Död den 17 juli 1876 i Köpenhamn, där han sökte bot för nästan fullständig blindhet. Hans skrifter utgöras af akademiska afhandlingar på latin, åtskilliga tal samt talrika anföranden vid riksdagarna i prästeståndets protokoller. Gift 1832 med Mariana Charlotta Allgurén.