områden och ville öfverallt vara den beslutande, så att han i längden blef besvärlig, äfven för konungen. Sedan riksdagen förkastat hans förslag till grundskatteförenkling, afgick han i jan. 1851 från sin statsrådsbefattning och utnämndes till landshöfding i Skaraborgs län, där han med den kraft, som var honom egen, genast tog sitt höfdingedömes angelägenheter om hand och efterlämnade ett vördadt och aktadt namn. En svår bröstsjukdom ändade hans lif å Marieholms landshöfdingboställe d. 1 dec. 1857. Gift 1830 med Clara Lidbeck, som, född d. 24 juni 1809 i Lund och död i Ronneby d. 18 aug. 1880, äfven var känd som vitter författarinna. 2. Sandström, Theodor, publicist. Född i Stockholm d. 29 aug. 1809, den föreg. broder. Student i Uppsala 1827, aflade S. hofrättsexamen 1829. Han blef samma år e. o. notarie i Svea hofrätt och 1833 v. notarie därstädes samt förordnades 1835 till kanslist vid lotsdirektions-expeditionen. Med en i allo aktningsvärd och ridderlig karaktär samt utprägladt liberala tänkesätt, uppoffrade han för dem, särskildt genom sitt demonstrativa uppträdande i det Crusenstolpeska högmålet 1838, sin ställning och sina framtidsutsikter som ämbetsman men erhöll på visst sätt ersättning genom att utses till kanslist i det oppositionella bondeståndet vid 1840--41 års riksdag. Här spelade han såsom de mest radikala böndernas »skrifkunnige vän» en betydande roll, nästan större än genom sin samtidigt idkade publicistiska verksamhet. Redan 1837 hade han börjat arbeta i L. J. Hiertas Aftonblad, men uppsatte 1838 en egen tidning Stockholmsbladet, som dock upphörde redan i början af 1839. Han ingick därpå som medarbetare i den af Aug. Blanche redigerade »Freja». 1845 förenade sig S. med Crusenstolpe och And. Lindeberg om utgifvande af tidningen Dagen, som uppträdde i skarp polemik med Aftonbladet, hvilket förmenades uppträda alltför försiktigt. Bladet upphörde redan 1846 och sedan S. s. å. ingått giftermål med Hedvig Charlotta Wallenius, reflekterade han å erbjudet anbud som vice tullfiskal i Sundsvall, med distrikt ända till Haparanda. Med redlighet och drift tog han itu med allehanda lurendrejerier och missbruk samt blef 1848 ordinarie tullfiskal. Redan 1849 togos emellertid hans krafter i anspråk för helt andra värf, nämligen som intendent vid Stora barnhuset i Stockholm, hvilken post han beklädde med stor berömmelse, tills ett slaganfall d. 21 jan. 1854 hastigt ändade hans lif. Santesson. Släkten härstammar från Per Santesson, som deltog i Carl X Gustafs krig i Polen och Danmark samt sedan bodde på sin gård i Småland. Sonen Sante Persson, d. 1688 som regementskvartermästare, hade flere barn, som kallade sig Santesson och Santhesson. 1. Santesson, Berndt Harder, riksdagsman. Född på lägenheten Kärralund vid Göteborg den 15 mars 1776. Föräldrar: grosshandlaren Gustaf Santesson och Dorotea Elisabet Matsen. Af föräldrarna, som då bekände sig till herrnhutiska sekten, skickades S. 1782 till den bekanta herrnhutiska uppfostringsanstalten i Kristiansfeld i Slesvig, men återhämtades 1786, sedan hans föräldrar brutit med nämnda sekt, och afsändes 1789 till Uppsala. Men redan 1791 måste han afbryta sina akademiska studier och återvända till Göteborg för att biträda modern, som året förut blifvit änka, vid hennes vidsträckta handels- och industrirörelse. Inom kort blef han en verksam köpman, hvars anseende dagligen ökades både för hans egen duglighet och för det nit, hvarmed han omfattade allt, som kunde bidraga till de inhemska näringarnas upphjälpande. Med 1809 års förändrade samhällsskick begynte S:s offentliga bana, i egenskap af riksdagsman för Göteborgs stad. Redan förut hade han gjort grefve B. v. Platens personliga bekantskap, och från den stund, v. Platen meddelade S. sina förslag och planer rörande Göta kanals anläggning, blef denne en af P:s ifrigaste medhjälpare för att bringa det stora fosterländska företaget till verkställighet. Med anledning häraf utsågs S. 1810 till en af de sex kommitterade, åt hvilka, sedan rikets ständer fattat sitt beslut om kanalbyggnadens befordrande, bolagets organisation uppdrogs i enlighet med af k. maj:t utfärdade privilegier och reglementen. Det inskränkta utrymmet tillåter oss ej att utförligt följa S. under hans ihärdiga kamp för Göta kanals fullbordan. Vare det nog sagdt, att han icke blott i utskott och plena kraftigt arbetade för v. Platens förslag, utan att den tyngsta bördan af bolagets ekonomiska och finansiella bekymmer ej sällan hvilade på hans skuldror. Förutom Göta kanal, som kan sägas varit hans lifsgärning, har han en utomordentlig förtjänst om utvecklingen af Motala mekaniska verkstad, om förbättringen af segelfarten på Göta älf, om Trollhätte slussverks ombyggnad, om konvoj-kommissariatsfondens ombildning till en handels- och sjöfartsfond o. s. v. Under sin långa riksdagsmannabana 1809--34, med undantag af 1817 års riksdag, tog han jämväl en ifrig del i alla ekonomiska och finansiella frågor, därvid beskattningsväsendet och bevillningsgrunderna alltid lågo honom varmt om hjärtat. Det synes väl som en sådan, mer än trettioårig, oegennyttig verksamhet i statens och kanalbolagets tjänst kräft en värdig belöning. Men så var ej fallet. Förutom kommerserådstiteln och ett par ordnar erhöll han endast af ständerna en årlig pension af 500 r:dr b:ko, hvartill Göta kanalbolag, i hvars tjänst han uppoffrat nästan hela sin stora förmögenhet, lade en lika stor summa. 1838 utnämndes S. till ordinarie ordförande i kanalbolagets styrelse, men afgick, då han härigenom på grund af afund råkade ut för obehagligheter, följande år från både denna post och disponentplatsen vid den mekaniska verkstaden. Efter att hafva bibehållit sina själsförmögenheter till sitt yttersta, afled S. d. 26 aug. 1862. Gift 1801 med Johanna Dorotea Matsen.