2. Santesson, Carl Gustaf, läkare, kirurg, den föreg. brorson. Född på säteriet Säfvenäs vid Göteborg den 7 nov. 1819. Föräldrar: komministern i Örgryte och Majorna Carl Gustaf Santesson och Maria Margareta Blix. I Uppsala, där S. blef student 1836, aflade han med. fil. kand. examen 1838, hvarefter han begaf sig till Köpenhamn, studerade anatomi under Stein och Ibsen samt tjänstgjorde såsom frivillig vid kirurgiska afdelningen på Fredriks hospital. Återkommen till Sverige, fortsatte han de medicinska studierna vid Karolinska institutet, hvarest han samtidigt 1840--41 var biträdande prosektor, samt blef med. kand. i Uppsala 1842. Under det han genomgick de föreskrifna praktiska öfningarna vid hufvudstadens kliniker, förestod han ånyo 1842--43 prosektorstjänsten vid Karolinska institutet, samt aflade därpå med. lic. ex. i Uppsala 1844. Kort därefter antagen till underkirurg vid Serafimerlasarettet, förordnades han innan årets slut till biträdande öfverkirurg, förestod någon tid 1846, hvilket år han blef med. d:r, anatomie adjunkt- och prosektorstjänsten vid Karolinska institutet samt utnämndes till ord. prosektor s. å. Ungefär samtidigt anträdde han en vetenskaplig resa till Tyskland, Schweiz, Italien, Frankrike, Belgien, Holland, England, Irland och Skottland, erhöll efter sin hemkomst förordnande såsom lärare i rättsmedicin vid Karolinska institutet, blef 1849 t. f. öfverkirurg vid Serafimerlasarettet och kirurgie professor vid ofvannämnda institut samt 1850 öfverkirurg vid Serafimerlasarettet. Under dansk-tyska kriget 1864 tjänstgjorde han som frivillig fältläkare i danska armén med station vid Augustenborgs sjukhus på Als och företog 1868--69 en ny vetenskaplig resa, som utsträcktes till Tyskland, Holland, England och Skottland. Ledamot af Vet. akad. 1852, Krigsvet. akad. 1873, Vet. soc. 1876, Fysiogr. sällskapet 1878. Hedersledamot af Svenska Läkaresällskapet 1875 och af Vet. och vitt.-samhället 1878 samt led. af flera utländska medicinska och vetenskapliga samfund. Fil. hedersdoktor vid jubelfesten i Köpenhamn 1879. Sedan 1856 var S. led. och sedan 1872 ord. i direktionen för Gymnastisk-ortopediska institutet, sedan 1867 led. af styrelsen för Stockholms sjukhem och sedan 1878 led. af styrelsen för Stockholms högskola. 1885 afgick S. som pensionsmessig från sin professur och afled i Stockholm d. 21 jan. 1886. Såsom praktisk operatör och klinisk lärare hade S. ett namn, som lyser bland de allra förnämsta, Sveriges läkarehistoria har att uppvisa. Äfven som vetenskaplig författare utmärkte han sig, och samtida medicinska tidskrifter innehålla flera eller färre afhandlingar -- Hygiea t. ex. mer än femtio -- af hans hand. I Hygiea publicerade han sålunda 1853 Anteckningar rörande de förnämsta medicinska skolorna uti Italien, Frankrike, Holland och England. Han har dessutom författat uppsatser i Vet. akad. handlingar; i Skandin. läkare- och naturforskarnes mötesförhandlingar samt särskildt utgifvit: Utkast till bestämmandet af den topographiska anatomiens begrepp, dess studium och förhållande till öfriga hithörande kunskapsarter. Akad. afh. 1844. Om höftleden och ledbrosken uti anatomiskt, pathologiskt och chirurgiskt hänseende, jämte kritisk öfversigt öfver några bland inflammationslärans vigtigaste punkter 1849. Bidrag till homæopathiens sednare historia, 1852--54 m. m. Redogörelse för sjukvården vid k. Serafimer-lazarettet under en följd af år; Utdrag af årsrapporterna från k. Serafimer-lazarettets chirurgiska afdelning; Berättelse om Stockholms sjukhem och dess verksamhet m. m. Gift 1853 med friherrinnan Lovisa Ulrika Vilhelmina von Düben. 3. Santesson, Carl Gustaf, medicinsk vetenskapsman. Född d. 5 juli 1862 i Stockholm, den föreg. son. S., som 1880 aflade mogenhetsexamen, blef 1886 med. kand., 1890 med. lic. och 1891 med. d:r. S. å. förordnades S. till docent i experimentel fysiologi vid Karolinska institutet och företog såsom innehafvare af Ljungbergska resestipendiet okt. 1891--juni 1893 en utländsk studieresa, hvarunder bedrefvos hufvudsakligen studier i experimentel farmakologi i Strassburg och Leipzig. 1893--94 var S. t. f. lärare i farmakologi vid Uppsala universitet, innehade följande läsår motsvarande förordnande vid Karolinska institutet samt utnämndes 1895 till e. o. professor i farmakodynamik och farmakognosi därstädes. S. har från trycket utgifvit en stor mängd uppsatser, i Hygiea, Skand. Archiv für Physiologie, Archiv für experim. Pathologie und Pharmakologie, o. s. v. Gift 1892 med Hedvig Karolina Lovisa Lovén, dotter af professor Chr. Loven (se II: 94). Scarin, Algot, universitetslärare, lärd. Född i Skara d. 26 nov. 1684. Föräldrar: skolrektorn Asmund Scarin och Kristina Clevera. I Uppsala, där Celsius, Benzelius och Rudbeck d. y. ledde hans håg till fäderneslandets häfder, förordnades S. till amanuens vid akademiska biblioteket 1714 och blef magister 1716. Sedan han några år uppehållit sig vid universitetet som privat docent, befordrades han 1722 till histor. et moral. professor i Åbo, hvilket ämbete han innehade till 1761, då han tog afsked med kansliråds titel. 1747--63 innehade han bibliotekarietjänsten vid universitetet. Han afled i Åbo, den 5. nov. 1771. Led. af Vet.- societet. i Uppsala. Sällan har Åbo universitet haft en mer samvetsgrann lärare än S. Han ägde, utom en vidsträckt beläsenhet i latinska litteraturen, en för sin tid ovanlig insikt i de nordiska häfderna. Hans tryckta skrifter utgöras däremot nästan ensamt af disputationer, hvaraf de, som behandla historiska frågor, äro märkliga, på grund af att de, i motsats till den föregående rudbeckska riktningen, ådagalägga en riktigare blick för den historiska utvecklingen. S. förklarar sålunda bl. a., att svenskarna vid det första korståget till Finland landstego vid Åbo, samt att ryska rikets grundläggare härstammade från Sverige. Gift 1729 med Anna Katarina Roland.