Schaar, Axel von, krigare. Född i Stockholm d. 15 dec. 1641. Föräldrar: kommendanten på Laholm Gerhard von Schaar och Elisabeth Silfversparre. Sin militära bana började v. S. 1657 såsom kornett och deltog 1659 i svenskarnas stormning af Köpenhamn. Sedan han därpå avancerat till ryttmästare vid Smålands kavalleriregemente 1674, bevistade han under skånska kriget fältslagen vid Lund och Halmstad och utmärkte sig vid båda dessa tillfällen för sin okufliga tapperhet. 1677 deltog han med icke mindre mod i drabbningen vid Landskrona, då han till belöning för sin käckhet befordrades till major vid sitt regemente. Efter att 1692 ha blifvit öfverste, utnämndes han 1699 till generalmajor, hvarjämte han s. å. förordnades till landshöfding i Västernorrlands med Jämtlands län. För sina mot fäderneslandet visade tjänster upphöjdes han till friherre, ehuru han för denna värdighet ej tog inträde på riddarhuset. Död i Gäfle den 18 nov. 1702. v. S. var en af de tappraste krigarne i Carl XI:s tid och i denna egenskap högt skattad af veteranerna Helmfelt och v. Ascheberg. Såsom landshöfding utmärkte han sig för duglighet och kraft, ehuru hans verksamhet som länsstyresman var för kort att efterlämna några mer märkbara spår. Gift: 1: med friherrinnan Brita Horn; 2: med Anna Printzensköld. Schantz, von. Friedrich Schantz från Wertheim i Franken lefde 1570. Från Franken lära på grund af religionsförföljelser till Hessen-Kassel ha inflyttat förfäderna till Johan Eberhard Schantz, som på Carl X Gustafs tid kom till Sverige och uppgifves erhållit adelsskap. Hans äldste son, Johan David, adlades 1681, men hans ättegren, Schantz, utdog 1753. Från två af de yngre, 1693 adlade sönerna, Fredrik och Kristian von Schantz, härstammar den nu lefvande ätten. 1. Schantz, Carl Ludvig von, arkeolog. Född i Stockholm d. 25 maj 1681. Föräldrar: sekreteraren i riksarkivet Ludvig von Schantz och Kristina Fineman. S. antogs 1703 till e. o. i riksarkivet men måste, i trots af sin visade skicklighet, vänta på ordinarie befordran i detta ämbetsverk till 1719, då han utnämndes till assessor. På denna plats utvecklade han mycken flit, utarbetade en omständlig beskrifning öfver runstafven, vidare en Matrikel öfver Sveriges ridderskap och adel, en ättebok öfver en stor del äldre och nyare svenska familjer i alfabetisk ordning, upprättade 1733 på Stockholms magistrats anmodan tvenne stora släkttaflor öfver Helmfeltska ätten, reviderade och ingaf till kanslikollegium en berättelse öfver det stora Cronstedtska mynt- och medaljkabinettet, hvilka alla arbeten dock stannade vid manuskript m. m. Död i Stockholm d. 25 mars 1734. S:s tröga befordran inom riksarkivet anses af somliga ha varit föranledd af någon personlig ovilja hos Carl XII. Huru härmed än må förhålla sig, kvarstår dock som faktum, att någon fast plats aldrig tilldelades honom, så länge Carl lefde. S. var tvenne gånger gift: 1: 1715 med Hedvig Eleonora Törnehielm 2: 1720 med Maria Aurora Brenner, en dotter till den bekanta skaldinnan Elisabet Brenner, hvilkens dikter mågen till en del utgaf. 2. Schantz, Gustaf von, ämbetsman författare. Född d. 3 okt. 1775; den föreg. kusins sonson. Föräldrar: majoren vid fortifikationen Kristian Robert von Schantz och Anna Margareta Weckström. Vid aderton års ålder anställd såsom e. o. tjänsteman i k. kansliet, blef v. S. kopist därstädes 1794, kanslist 1795, protokollssekreterare 1800 och 1810 exped.-sekreterare i ecklesiastikexpeditionen, erhöll kansliråds fullmakt 1818 och afled i Stockholm den 14 juli 1847. S. erhöll upprepade gånger Svenska akademiens mindre guldmedalj för skrifter i vältalighet. Sitt sålunda vunna litterära rykte sökte han ytterligare främja genom en stor mängd tillfällighetstal och politiska ströskrifter, utgifna synnerligast 1809, genom Försök till en historia öfver det förra Pommerska kriget åren 1757--62 1811 samt genom Historia öfver kriget mellan Sverige och Ryssland åren 1788--90 1817--18. Efter statshvälfningen 1809 utgaf S. flera politiska broschyrer. Gift 1814 med Ulrika Elisabet Björkman. Schartau. Släkten härstammar från Tyskland. Äldste kände stamfadern var Anders Johan Schartau, rådman i Malmö. 1. Schartau, Henrik, präst. Född i Malmö den 27 sept. 1757. Föräldrar: rådmannen Anders Johan Schartau och Anna Katarina Falkman. 1771 blef S. student i Lund och aflade tre år senare fil. kand.-examen, ehuru han ej promoverades till magister förr än 1778. På kallelse af riksrådet, frih. Falkengren på Björnö, lät han 1780 viga sig till präst, blef 1783 komminister i Söfde och Blentarp, 1785 andre komminister vid domkyrkan i Lund, 1793 förste stadskomminister i Lund med Stora Råby och Bjellerup till prebende, prost 1800, deltog såsom ombud för Lunds stifts prästerskap i valriksdagen i Örebro 1810 och blef kontraktsprost i Torna härad 1813. Död i Lund d. 3 febr. 1825. Då S. kom till Lund såsom andre stadskomminister, godkände och understödde han ännu den herrnhutiska kristendomen, för hvilken han i sin ungdom fattat tycke såsom privatlärare i ett herrnhutiskt hem i Göteborg. Men snart kom han genom ett grundligt bibelstudium på andra tankar och uppträdde såsom ortodox teolog, hvarvid han i sina predikningar sökte företrädesvis framhålla det andliga lifvets utveckling eller salighetsordningen. Under nästan hela sin tjänstetid i Lund höll han i domkyrkan hvarje fredags morgon kateketiska förhör, vid hvilka man såg flere af universitetets mest framstående lärare, och hvarunder han på ett utomordentligt sakrikt, klart och bestämdt sätt i frågor och svar utredde och förklarade salighetslärans hufvudsanningar. Utom såsom predikant och kateket verkade han mycket genom enskild själavård och blef en biktfader för tusentals personer. S:s lärouppfattning äger ännu bestånd såsom