Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Schartau, Henrik - 2. Schartau, Frans - Schauv, Arvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en ytterst konservativ och strängt kyrklig riktning
inom »läseriet» och har många anhängare bland
prästerskapet, särskildt i Göteborgs stift. Men
hans orginella kateketiska lärometod har hos
efterföljarne stelnat till själsdödande formalism.
S:s talrika skrifter utgåfvos först efter hans död.
De viktigaste af hans arbeten äro: Försök att
i öfverensstämmelse med den heliga skrift, i
frågor och svar, föreställa den evangeliska
Lutherska församlingens lära om nådavalet
1825, Utkast till betraktelser öfver vissa stycken
af katekesen 1826, Frågor hörande till första
undervisningen i salighetsläran, jämte vägledning
för dem, som skola undervisa 1827, Anteckningar,
föranledda af åtskilliga ställen i
den heliga skrift etc. 1829, Predikningar 4
band. 1830–43, Utkast till skriftermål och
veckopredikningar I. 1832, Undervisning i
christendomskunskapen för barn 1833 m. m.
Gift 1786 med Katarina Elisabet Sommelius.
2. Schartau, Frans, köpman, riksdags- och
kommunalman. Född i Malmö
den 7 okt. 1797; den föregåendes
brorson. Föräldrar: grosshandlaren
Johan Schartau och
Kristina Katarina Suell.
Efter en vårdad uppfostran dels
i föräldrarnas och dels i morfaderns
hem, blef S. student i
Lund 1813, men öfvergaf snart de akademiska
studierna och sökte inträde i en handelsskola i
Lübeck. Efter något mer än ett års vistelse på
detta ställe återvände han 1816 till fäderneslandet
och blef i maj månad följande året anställd
på Bibau och Wongs kontor i Stockholm.
Här kvarstannade han till 1827, då han gifte
sig med en brorsdotter till den ena af principalerna
och nedsatte sig på Lidhult i Kronobergs
län. Kort därefter blifven änkling, sålde han
egendomen och antog i början af 1829 förnyad
anställning hos ofvannämnda firma, i hvilken han
snart blef delägare och slutligen chef. Vid riksdagarne
1840–41, 1844–45 och 1847–48 var S.
Stockholms stads representant i borgarståndet, inom
hvars liberala fraktion han spelade en betydande
roll, och var städse placerad i statsutskottet. Vid
1840–41 års riksdag var han jämväl ledamot
af hemliga utskottet och ifrigt verksam mot infriandet
af kabinettskassans skuld. »Det var
hans uppträdande vid denna märkliga riksdag,
som grundade det inflytande, hvilket under tvenne
följande riksmöten placerade honom bland
ståndets ledare. Stark dialektiker, vältalig, fastän
icke fri från något uppskrufvad patos, varm,
stundom till och med lidelsefull i sitt föredrag,
var han därtill ganska väl ägnad, helst hans
manliga väsen fjärmade hvarje tvifvel om afsikternas
renhet.» 1846 insattes han i den af k.
m:jt tillsatta representationskommittén. I femton
år, 1845–60, var han jämväl af borgarståndet
vald till fullmäktig i rikets ständers bank. Om
hans deltagande i det politiska lifvet kan sägas
ha varit tämligen snart öfvergående, var hans
verksamhet inom kommunen och börsen af både
genomgripade och varaktig art. Redan 1841
valdes han till en af borgerskapets äldste och
1856 till dess ordförande. Han var jämväl ordförande
för grosshandelssocietetens deputerade
och för borgerskapets bemedlingskommission,
ledamot af drätselkammaren och sedan 1862 en
bland Stockholms stads fullmäktige. När 1857
års penningkris skakade handelsvärlden i dess
innersta grundvalar, var det S., som åvägabragte
de s. k. kredit- och garantiföreningerna, hvilka
i hög grad bidrogo att sätta en gräns för de
kommersiella omstörtningarna inom hufvudstaden.
Till uttryck af sin tacksamhet sammansköto börsens
medlemmar en större penningsumma till en
handelsskola i Stockholm, som bär S:s namn.
1867 valdes S. till representant i Första kammaren
för Stockholms stad men afled kort efter
öppnandet af det nya representntionsskickets
fjärde riksmöte den 17 jan. 1870. Han var
under denna period 1867 ledamot af bankoutskottet
och 1869 af statsutskottet.
Gift 1: 1827 med Katarina Maria Wong; 2: 1834 med
Anna Petronella Heerman.
Schauv, Arvid, borgmästare, politiker. Om S:s
tidigare lefnadsöden, innan han 1750 blef borgmästare
i Landskrona, känner man föga mera,
än att han föddes i Uddevalla i nov. 1711, son
af rådmannen och handlanden Peter Andersson
Schauv och Boel Arfvedsdotter.
Redan vid 1751–52 års riksdag kallades han till stadens
representant i borgarståndet, hvilket förtroende
alltjämt förnyades till och med 1786 års riksdag.
Han inkom genast i sekreta deputationen och
invaldes redan 1755 i sekreta utskottet. Som
ifrig Hatt blef han ock medlem af den ständernas
kommission, som tillsattes att rannsaka och
döma öfver stämplingarna efter ökad konungamakt.
Till sin heder sökte han dock i möjligaste
måtto inskränka antalet dödsdomar. Vid
följande riksdag 1760 aflägsande sig S. så till
vida från sitt partis flertal och närmade sig det
af Pechlin ledda landtpartiet, som han skarpt
klandrade Höpken m. fl. för framkallandet af
det pommerska kriget och yrkade inskridande
mot de adliga officerarne, som lämnat sina poster
för att deltaga i riksdagen. Ledamot äfven nu
af sekreta utskottet, tillhörde han dettas deputation
för växelärendena och hade äfven säte i
den beredning, som tillsattes för att pröfva
Nordencrantz’ förslag att råda bot för de finansiella
olägenheterna. Att han var en mäktig man,
kan man bl. a. förstå däraf, att han lyckades
tillskansa sig rättigheten att mot en ringa arrendesumma
disponera kungsgården Uranienborg å
Hven, där han residerade som en provinsmagnat.
Vid 1765–66 års riksdag sökte S. med sådan
ifver skydda sina partivänner från de då härskande
Mössornas vrede, att dessa i sin harm
åvägabragte hans uteslutning ur ståndet. Vid
riksdagen i Norrköping 1769, då han var medlem
af sekreta utskottet och bankodeputationen,
samverkade han visserligen med Hattarna i fråga
om Mössrådets störtande, men, återknytande sina
gamla förbindelser med Pechlin, använde han
ock sitt inflytande att hindra antagandet af den
s. k. säkerhetsakten, genom hvilken bekymrade
fosterlandsvänner sökt råda bot för regeringssättets
värsta missbruk. 1771 var han Hattarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
