års riksdag, äfven där intagande en moderat -- konservativ ståndpunkt. Förut »vilde», anslöt han sig 1903 till det då bildade partiet: »de moderata reformvännerna», som hvilkas förtroendeman han tjänstgjort. Gift 1868 med Anna Gustafva Maria Ekman, dotter af bruksägaren C. E. Ekman (se I: 228.) 3. Schéele, Frans Alexander von, filosof, föreläsare. Född i Fernebo socken i Värmland d 31 juli 1853; den föreg. kusins son och sonson till S. 1. Föräldrar: brukspatronen Christian Georg Robsahm von Schéele och Charlotta Maria Hedberg. Student i Uppsala 1873, blef S. fil. doktor därstädes 1885 och förordnades s. å. till docent i estetik därstädes. 1887 öfverflyttades han till docent i praktisk filosofi. Redan dessförinnan hade han i flera år verkat som litteraturanmälare i Uppsalatidningen »Fyris» och i arbetet Nutidslögner eller framtidssanningar 1885 anställt en ingående kritik af Max Nordaus på sin tid uppseendeväckande arbeten. Lifligt intresserad af tidens bildningssträfvanden, kastade sig S. med ifver in i 1880-talets offentliga diskussioner i Uppsala, hvarvid han gjorde sig känd som en skicklig och fyndig debattör. Då han därjämte liksom sin frände var i besittning af ett representativt uppträdande, var det icke annat än naturligt, att han kallades till studentkårens ordförande, å hvilken post han fungerat längre än någon annan. Trots trägen verksamhet som enskild akademisk lärare har S. fått tid till flitigt författareskap, bland hvars alster må anföras Samuel Grubbes skönhetslära 1885, Kan Gud tänkas som vilja? 1887 (i Uppsala universitets årsskrift), </>Det mänskliga själslifvet 1894--96, en utförlig framställning af den moderna psykologiens resultat, Filosofiens uppgift, metod och betydelse 1899, samt en mängd artiklar i tidskrifter och Nordisk familjebok. 1891--95 redigerade han Svensk tidskrift. S. har ock varit lifligt verksam som föreläsare, särskildt vid Uppsala universitets sommarkurser. Som frukt af dessa har han utgifvit Viljans och känslornas psykologi 1899. Sedan 1899 är han föreståndare för den teoretiska profårskursen vid Uppsala läroverk och har förlagt den honom i denna egenskap tillkommande undervisning till universitetet under form af offentliga föreläsningar i pedagogik, hvilka förmått fängsla en talrik åhörarkrets. Därjämte har han ock anordnat flitigt besökta seminarieöfningar i barnpsykologi och pedagogik, för hvilkas underlättande han 1903 enskildt upprättat en pedagogisk öfningsskola i Uppsala. 1903 erhöll han professors namn, heder och värdighet. Gift 1886 med Hanna Runer. Scheffel, Johan Henrik, porträttmålare. Född i Vismar d. 9 april 1690. Föräldrar: doktor Martin Scheffel och Katarina Keller. Sedan S. utbildat sig i Tyskland, Holland och Frankrike, nedsatte han sig 1723 (enligt en annan uppgift redan 1721) i Stockholm, där han under en lång följd af år frambragte en mängd konterfej, hvilka vittna icke blott om utmärkt flit och noggrannhet utan äfven om stora konstnärliga anlag hos mästaren. Vid målare- och bildhuggareakademiens inrättande 1735 blef han en af dess första lärare, invaldes någon tid därefter till dess ledamot och erhöll direktörs titel af regeringen. Först vid fyllda sjuttiofem år nedlade han sin pänsel och flyttade till sin dotter och måg i Västerås, där han afled den 21 dec. 1781. »Mängden af hans arbeten är oöfverskådlig; ett porträtt af S. är en af de vanligaste företeelserna, och säkerligen uppgår antalet af hans ännu bevarade verk till flera tusental. Men hvad som härvid är att märka är, att han sällan eller aldrig vårdslösat ett enda af dessa talrika porträtt, som genast uppmärksammas genom det blida och älskvärda i uppfattningen samt det säkra och tekniskt fulländade i utförandet. S. utbildade endast en elev af betydenhet, det var Per Krafft d. ä., som efter studier och resor i Tyskland sedan så mycket hedrade det Gustavianska tidehvarfvet.» Gift 1728 med Anna Margareta Bergstedt. Schefferus och Scheffer. Ätten, som anses härstamma från trakten kring Frankfurt a. M. och som äfven skall ha haft namnet Gernsheim, inkom till Sverige med Johannes Schefferus (se nedan). Denne uppgifves varit sonson till Ivo Scheffer von Gernsheim, hvilken som landtdomare lefde i midten af 1500-talet i Franken och var ättens förste kände stamfader. Af Johannes Schefferi söner adlades Johan 1689, men hans gren utdog 1752. Den andre, Peter, naturaliserades som svensk adelsman 1698, med namnet Scheffer von Gernsheim och blef 1719 friherre. Hans ättegren utgick med sönerna, af hvilka två, Carl Fredrik och Ulrik, blefvo grefvar 1766 och 1775. De nu lefvande medlemmarna af ätten härstamma från Henrik Teofilus S., -- se S. 2 -- naturaliserad 1756 som svensk adelsman, son till en yngre son till Johannes Schefferus, Ivo Scheffer. 1. Shefferus, Johannes, lärd. Född i Strassburg d. 2 febr. 1621. Föräldrar: köpmannen Johan Scheffer och Elisabet Kraschel. Den enskilda undervisning, S. erhöll i sitt föräldrahem, var icke ägnad att väcka hans håg för lärda sysselsättningar. Icke desto mindre blef han student 1637 och fick följande året företaga en studieresa genom Tyskland. Denna resa och isynnerhet den bekantskap, han därunder gjorde med sin tids lärde, sporrade honom till ansträngningar, och snart började han vinna rykte som en lärd af framstående rang. När skytteanska professuren i Uppsala blef ledig genom Freinshemii befordran till bibliotekarie, inkallades S. på anvisning af Boeclerus och tillträdde denna lärostol 1648. Den skytteanska professuren, s. k. efter sin stiftare riksrådet Johan Bengtsson Skytte, var den tiden egentligen en läroanstalt inom själfva universitetet till unga ädlingars uppfostran och bildning för