Sedan S., som 1803 blifvit student i Lund, därstädes 1805 aflagt juridisk examen, tjänstgjorde han några år dels i Göta hofrätt, dels såsom t. f. domhafvande i olika orter. I slutet af år 1812 bosatte han sig i Stockholm, där han tog inträde i konungens kansli och en tid var anställd såsom vice auditör vid Svea artilleriregemente. År 1817 ägare till ett af den bekante skriftställaren F. Cederborgh anlagdt tryckeri, ägnade han sig från den tiden hufvudsakligen åt litterära sysselsättningar och blef inom kort delägare och medredaktör i den af Cederborgh utgifna tidningen Anmärkaren. Om S. möjligen genom någon sin åtgärd komme att föranleda tidningens indragning, skulle han vara förbunden att genast i Anmärkarens ställe utgifva tidningen Anmärkarne, hvilket också blef fallet 1820. Cederborgh, som icke varit i staden, då indragningen skedde, anhöll hos k. m:jt att af nåd återfå Anmärkaren, hvilket beviljades honom och började då åter utgifva denna tidning. Prenumeranterna erhöllo sålunda både af C. Anmärkaren och af S. Anmärkarne, den sist nämnda tidningen t. o. m. d. 29 nov. 1820, då den ändrade titel och fortsattes i Argus. Politisk, litterär och commerciell tidning, Sveriges mest betydande politiska tidning under 1820-talet. Efter hand öfverlämnade S. redaktionsbestyret allt mera i sin medhjälpare Joh. Johanssons hand men fortfor att trycka tidningen till 1836. Åren 1825--26, 1833--34 utgaf han: Journal för manufakturer och hushållning, 1832--49 Bibliotek för konst, slöjd och tillämpad vetenskap, 1834--39 Svenska industriföreningens tidskrift, 1837 ett allmogeblad, kalladt Spegeln och 1840--42 Tidning för näringarne. Äfven på det vittra fältet arbetade han såsom öfversättare från Shakspeare, Werner, Walter Scott, Boccaccio m. fl. Tillika utgaf han tid efter annan en mängd handböcker och undervisningsböcker, bland hvilka må nämnas: Vägen till naturens riken, En elementarbok i naturalhistorien 1843, Den praktiske affärsmannen 1856, Jorden, illustrerade naturbilder 1857, Stockholm, illustrerade utkast 1860, Industriens bok 1860, o. s. v. Af hans talrika öfversättningar från en senare period må särskildt anföras: »Liebig: Kemiska bref», samt »Wägners Rom» m. m. Med år 1842 upphörde han att hafva eget boktryckeri och ingick i stället sistnämnda år såsom ständig medarbetare i Aftonbladet, hufvudsakligen för tekniska och ekonomiska uppsatser, och fortfor härmed till några år före sin död. Det är likväl hvarken som litteratör eller publicist, S. förvärfvat sin största berömmelse, utan såsom uppfinnare af den efter honom uppnämnda Scheutzska räknemaskinen. Efter att år 1834 i Edinburgh Review ha läst en redogörelse öfver engelsmannen Babbages försök att genom en mekanism tabellariskt frambringa felfria aritmetiska serier, uttänkte han en sådan, men efter en helt annan plan än Babbages, och utförde den med tillhjälp af sin son (se ned.) 1843. Modellen besiktigades och godkändes af Berzelius och tvenne andra vetenskapsmän, hvarefter maskinen med statsunderstöd gjordes färdig i Stockholm 1853. Vid världsexpositionen i Paris 1855 tillvann sig den sinnrika uppfinningen, som äfven tryckte beräkningarne, färdiga till stereotypering, stor uppmärksamhet och tillskyndade uppfinnarna utställningens stora förtjänstmedalj i guld. Året därefter kallades S. till ledamot af Vet. akad. samt erhöll af riksdagen en årlig pension af 1,200 r:dr. Efter att intill sitt åttiofemte år ha bibehållit sina krafter nästan oförminskade, började han lida af svaghet i synen samt afled i Stockholm d. 22 maj 1873. S:s så väl offentliga som enskilda lif var i hög grad hedrande. Hvad han verkat och gjort, skall också alltid kvarstå som ett ärofullt minne i svenska publicitetens, vetenskapens och samhällsutvecklingens historia. Han erhöll af Sv. akad. Carl-Johans-priset 1872. Gift med Anna Schaumann. Scheutz, Edvard, mekaniker. Född i Stockholm d. 3 sept 1821; den föregåendes son. S. gick först i Nya elementarskolan i Stockholm, men måste för en benskada, som han ådragit sig, afbryta sina studier därstädes och ingick 1835 vid Teknologiska institutet, där han kvarstannade till 1841. Redan innan han lämnat nämnda läroanstalt, begynte han deltaga i konstruerandet af den här ofvannämnda räknemaskinen, hvartill modellen sedermera utfördes af Edv. S. ensam. Det första exemplaret, som under S:s omedelbara ledning förfärdigades vid J. W. Bergströms mekaniska verkstad i Stockholm, inköptes för 1,200 p. st. af en rik amerikanare och skänktes till Dudley-observatoriet i Albany. Ett nytt beställdes af engelska regeringen hos firman Donkin i London, åt hvilken Edv. S. öfverlåtit uteslutande rättighet att förfärdiga dylika maskiner. Denna maskin började 1859 arbeta i engelska statistiska byrån, hvarifrån en bok om 605 tabellsidor, kallad »English Life Table» utgått under redaktion af d:r William Farr, uträknad och tryckt af Scheutzska maskinen. Af Edv. S:s egna uppfinningar må äfven nämnas en roterande ångmaskin, som blifvit praktiskt tillämpad på en del ångbåtar. Död d. 28 jan. 1881. Gift 1860 med Carolina Grafström. Schevenius, Gunnar Lorentz, präst, latinsk skald. Född d. 8 okt. 1747 i Skurups församling i Skåne. Föräldrar: kyrkoherden i Skurup Gulbrand Schevenius och Maria Frost. Student i Lund 1760, blef S. fil. magister 1766, prästvigd 1771 och docent i orientaliska språk vid Lunds universitetet s. å. 1774 förordnades han till kollega vid trivialskolan i Ystad, blef rektor vid Karlskrona skola 1777, kyrkoherde i Oppmanna och Vånga församlingar 1786, prost 1792 samt kyrkoherde i Fjelkinge och Nymö 1796. Död i Fjelkinge prästgård d. 4 sept. 1809. S. var en man af stor beläsenhet och mångsidig bildning. Redan såsom ung väckte han uppmärksamhet genom sina latinska skaldestycken. En af honom på latinska språket författad studentvisa sjöngs på den tiden allmänt i Lund. Då han i ett latinskt epigram förlöjligat professorerna och därför måste lämna universitetet,