En ungdomligt glödande frihetsälskande natur, hade S., genom det intresse, han visade de unga, inflytande på konstriktningen i allmänhet. Afled plötsligt i Stockholm d. 9 maj 1881. Gift 1851 med sin kusin Karin Nyström. 2. Scholander, Sven, sångare. Född i Stockholm d. 21 april 1860; den föregåendes son. Efter att hafva erhållit handledning i ornamentik dels af fadern, dels i utlandet, blef S. ornamentsbildhuggare i Stockholm och öppnade därjämte ett större efter hand ganska anlitadt magasin för försäljning af fotografiartiklar. Detta i korthet hvad beträffar de yttre konturerna af S:s lif. Sin rätt till ett namn bland fosterlandets märkliga personligheter har han förvärfvat sig såsom genialisk återupplifvare af den gamla vissången med ackompanjemang af luta. Jämte det han framfört den nationella, folkliga visan på ett sätt, som gjort, att densamma, efter att alltför mycket hafva försummats, åter kommit till heders, har han genom sin tolkning af Bellman vid lutans toner gjort Bellmanssången i dess ursprungliga gestalt såsom solosång populär. Men hans repertoar, den han oupphörligt utvidgat, upptager dessutom äldre och nyare franska, tyska och italienska visor. Dit höra äfven den svenska »bordvisan» samt Almqvists »Songes», hvilkas harmonisering och framförande för öfrigt kostat S. betydlig möda. Sin musikaliska begåfning har han likaledes ådagalagt, i det han satt lätta melodier till åtskilliga stycken af Sehlstedt, Fröding m. fl. Öfverallt, där S. haft tillfälle att föredraga sina visor -- och det har varit ej blott i Sverige utan äfven flera gånger i Danmark och Tyskland -- har han med dem väckt verklig hänförelse. Detta är emellertid icke att tillskrifva hans röst, som är tämligen obetydlig, men så mycket mer en den ypperligaste artikulation och frasering i förening med en beundransvärd dramatisk uttrycksförmåga. För att mera odeladt kunna ägna sig åt musikens och vissångens värf ställde S. 1905 sin fotografiska handelsaffär på aktier. Gift 1889 med Charlotta (Lotten) Sofia Johanna von Bahr. Schoultz, Johanna Carolina Ulrika von, sångerska. Född i Stockholm 1813. Föräldrar: landshöfdingen i Wasa Nils Fredrik von Schoultz och Johanna Henrietta Gripenberg. Fröken S:s sällsynt vackra röst utbildades under ledning af Crælius med så mycken framgång, att sångerskan kunde vid femton års ålder offentligt uppträda på egen konsert i Ladugårdslands kyrka i Stockholm. Kort därefter företog hon en studieresa utomlands, åtnjöt därunder först undervisning af Siboni i Köpenhamn och sedermera af Romani och Veluti i Italien. År 1833 debuterade hon på italienska operan i Paris såsom Anna Bolena, vid sidan af Giulia Grisi, och rönte det mest entusiastiska mottagande. Under fortsatta konstresor uppträdde hon på La Scala i Milano, San Carlo i Neapel jämte flera andra af Italiens förnämsta teatrar samt skördade öfverallt bifall och lagrar. Äfven Sverige besökte hon åtskilliga gånger efter sin första utresa, såsom 1830 och 1831, hvilket senare år hon af musikaliska akademien kallades till ledamot, samt 1839 och 1840, och gaf vid alla dessa besök konserter i Ladugårdskyrkan och på k. teatern. Hennes omfångsrika, starka och välklingande röst försvagades under de sista lefnadsåren af ett bröstlidande, som lade henne i grafven, i Helsingfors d. 28 febr. 1863. Johanna von S. var näst fru Wässelius-Casagli, som 1820 uppträdde i Turin, den första nordiska sångerska, som lät höra sig i södern och där väckte den sympati för svenska sången, som sedan på ett så lysande sätt vidmakthållits och ökats af senare svenska sångkonstnärer. Gift 1842 med ingeniören Felix Erik Wilhelm Brand. Schrevelius, Fredrik Gustaf Georg, universitetslärare, rättslärd. Född 1799 i Karlskrona. Föräldrar: dåv. amiralitetspastorn, sedermera kyrkoherden i Jämshög Jöns Peter Schrevelius och Fredrika Sofia Cederfelt. S. inskrefs såsom student i Lund 1817 och blef filosofie magister vid promotionen 1820. Sedan han 1824 utgifvit och försvarat en akad. afhandling De vi juris in jus suecanum, förordnades han s. å. till docent i juridiska fakulteten, hvarefter han 1825--27 öfvade sig i den praktiska handläggningen af juridiska mål, dels i Skånska hofrätten och dels i Svea hofrätt, samt befordrades sistnämnda år till e. o. adjunkt i juridiska fakulteten. På hemställan af professor Holmbergsson blefvo de juridiska föreläsningarna mellan honom och S. sålunda fördelade, att juridiska fakulteten för hvarje år skulle bestämma, hvad hvardera skulle föreläsa. Först 1839 befordrades S. till ordinarie adjunkt samt utnämndes, sedan en ny lärostol i civilrätt blifvit inrättad vid Lunds universitet, till professor i denna vetenskap 1844. Död i Lund den 28 mars 1865. Med mångsidig lärdom samt ovanlig juridisk skarpsinnighet förenade S. den outtröttligaste flit såsom akademisk lärare. Det inflytande, han utöfvade såsom sådan, var också ganska betydligt, hvarför hans bortgång beklagades såsom en stor förlust för universitetet. Äfven som vetenskaplig författare intager han ett aktadt rum, om också hans arbeten ej till antalet äro synnerligt många. De utgöras, jämte disputationer och några uppsatser i Schmidts juridiska arkiv, af: Lärobok i Sveriges allmänna nu gällande civilrätt 1872, 1844--49; Lärobok i Sveriges allmänna nu gällade civilprocess 1853; Juridisk chrestomathie till begagnande vid föreläsningar 1855. Gift 1834 med Jakobina Lundvall. Schroderus, Ericus, boktryckare, skriftställare. Antagligen född på 1570-talet och son till borgmästaren i Nyköping Bengt Nilsson Skräddare och Anna Andersdotter samt yngre broder till Johan Skytte. S. är mer bekant genom sina skrifter än sin lefnad. Hvad man om honom känner, inskränker sig till följande: Blifven magister i Uppsala, utnämndes han 1604 till skolrektor i Nyköping, blef 1612 translator regni samt korrektor på konungens och kronans tryckeri i